Revised Common Lectionary (Complementary)

Befriad från synd och skuld

^1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.

³ Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.

⁴ Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.

⁵ Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.

⁶ Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.

⁷ Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.

⁸ Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.

⁹ Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!

¹⁰ Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.

¹¹ Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.

²⁸ Då ropade Ahimaas till kungen: Allt är väl! Och han bugade sig och föll med ansiktet mot marken och sa: Välsignad vare Herren, din Gud, som har förgjort dina fiender som vågade stå emot dig.

²⁹ Vad hände med den unge Absalom? frågade kungen. Är allt väl med honom? När Joab bad mig springa hit hördes en massa rop och skrik, men jag vet inte vad som hände, svarade Ahimaas.

³⁰ Vänta här, sa kungen till honom, och Ahimaas steg då åt sidan.

³¹ Sedan kom etiopiern fram och sa: Jag har goda nyheter åt Ers Majestät. I dag har Herren räddat dig från alla dem som gjorde uppror mot dig.

³² Vad har hänt med den unge Absalom? Är allt väl med honom? frågade kungen.Budbäraren svarade: Jag hoppas det går för alla dina fiender som det har gått för honom!

³³ Då blev kungen bedrövad och gick upp till rummet ovanför porten för att gråta ut sin sorg. Medan han gick ropade han förtvivlat: O min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig! O Absalom, min son, min son!

Joab förebrår David

19 Snart nådde det fram till Joab att kungen grät och sörjde Absalom.

² När folket fick höra om hans förtvivlan slutade de att fira segern, och en djup förstämning utbredde sig.

³ De som deltagit i striden på den segrande sidan smög tillbaka in i staden, precis som om de hade flytt undan striden.

⁴ Kungen satt länge med händerna för ansiktet och jämrade sig i sin sorg: O min son Absalom, min son!

⁵ Då gick Joab in till kungen och sa till honom: Vi räddade ditt liv i dag, och livet på dina söner, döttrar, fruar och bihustrur, och ändå handlar du på detta sätt och får oss att skämmas, som om vi hade gjort något galet.

⁶ Du tycks älska dem som hatar dig och hata dem som älskar dig. Tydligen betyder vi ingenting för dig. Om Absalom hade levat och vi alla hade dött, så hade du varit glad.

⁷ Gå nu ut och gratulera dina män, för jag lovar dig att om du inte gör det, så kommer alla att lämna dig, och inte en enda av dem kommer att stanna kvar här över natten. Du kommer att få det värre än du någonsin har haft det i hela ditt liv.

^8-10 Kungen gick då ut och satte sig vid stadsporten, och när nyheten spreds genom staden att han var där, gick alla till honom.Under tiden pratade man överallt i hela landet om vad som hänt. Varför ber vi inte kungen komma tillbaka? sa man. Han har ju räddat oss från våra fiender filisteerna. Absalom, som vi gjorde till kung i hans ställe, jagade ut honom ur landet, men nu är han ju död. Låt oss be David återvända och bli vår kung igen!

Jesus botar en lam man

¹⁷ En dag när Jesus undervisade fanns några av judarnas religiösa ledare och laglärare bland åhörarna. De hade kommit från byarna i hela Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Och Guds helande kraft var över honom.

^18-19 Just då hände det! Några män kom bärande på en förlamad man på en sovmatta. De försökte tränga sig igenom folkmassan för att komma nära Jesus men lyckades inte ta sig fram. Då gick de upp på taket, tog bort några takplattor och sänkte ner den sjuke mannen på sovmattan mitt på golvet framför Jesus.

²⁰ När Jesus såg deras tro, sa han till mannen: Min vän, dina synder är förlåtna.

²¹ 'Vad inbillar sig egentligen den här karln? sa fariseerna och laglärarna till varandra om Jesus. Det här är ju hädelse! Vem kan förlåta synder utom Gud?

²² Jesus förstod vad de tänkte och svarade: Varför är det hädelse?

²³ Vilket är svårast? Att förlåta hans synder eller att bota honom?

²⁴ Men för att ni ska veta att jag har makt att förlåta synder här på jorden, ska jag visa att jag också kan bota sjuka.Sedan sa han till den lame mannen: Res dig upp, rulla ihop din sovmatta och gå hem!

²⁵ Och genast medan alla såg på reste sig mannen upp, tog sin matta och gick hem och lovprisade Gud.

²⁶ En känsla av både vördnad och respekt grep alla som såg det. Och de lovprisade Gud och sa gång på gång: Det vi har sett i dag är otroligt!