Revised Common Lectionary (Complementary)

¹³ Men du, Herre, regerar i evighet,
    och från generation till generation ska man komma ihåg dig.
¹⁴ Du ska gripa in
    och visa nåd mot Sion.
Nu är det dags att visa medlidande med det,
    nu har den tiden kommit.
¹⁵ Dina tjänare älskar dess stenar,
    de lider av att se det ligga i grus.
¹⁶ Folken ska frukta Herrens namn
    och kungarna på jorden din härlighet,
¹⁷ när Herren bygger upp Sion på nytt
    och visar sig i sin härlighet.
¹⁸ Han ska lyssna till de nödlidandes böner
    och inte förakta vad de ber om.

¹⁹ Detta ska skrivas ner för kommande generationer,
    för att folk som han kommer att skapa^[a] ska prisa Herren.
²⁰ För han blickar ner från sin heliga höjd,
    Herren ser ner till jorden.
²¹ Han hör den fångnes klagan
    och befriar de dödsdömda.
²² Herrens namn ska förkunnas i Sion
    och hans lov i Jerusalem,
²³ när folk och riken samlas
    för att tjäna honom.

²⁴ Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.
    Han har förkortat min levnadstid.
²⁵ Jag säger:
    ”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,
    du som själv lever från generation till generation!
²⁶ För länge sedan lade du jordens grund,
    och himlarna är dina händers verk.
²⁷ De ska försvinna, men du består.
    De är alla som utslitna kläder som du byter ut,
        och de försvinner.
²⁸ Men du är densamme,
    och dina år ska aldrig ta slut.

² O, att min sorg kunde vägas,
    min bedrövelse läggas i vågskålen!
³ Den är tyngre än havets sand,
    och det är därför jag talar så hätskt.
⁴ För den Väldige har träffat mig med sina pilar.
    Min ande dricker deras gift.
    Förskräckelse från Gud rycker fram mot mig.
⁵ Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta
    eller råmar den oxe som har tillräckligt med foder.
⁶ Inte äter man smaklös mat utan salt,
    eller finns det någon smak i en äggvita?
⁷ Jag vill inte röra vid det,
    det gör mig sjuk.^[a]

⁸ O, att min bön blev hörd,
    att Gud ville uppfylla mitt hopp,
⁹ att Gud ville krossa mig,
    lyfta sin hand och skära av mig!
¹⁰ Det ger mig ändå tröst i min olidliga plåga
    att jag inte har förnekat den Heliges ord.^[b]

¹¹ Vad är det för kraft jag fortfarande har,
    vilket hopp att hålla fast vid?
Vad har jag för slut,
    så att jag kan hålla ut?
¹² Har jag en stens styrka?
    Är min kropp av koppar?
¹³ Finns det någon hjälp för mig,
    nu när framgången har lämnat mig?