Revised Common Lectionary (Complementary)
148 Halleluja! Loven HERREN från himmelen, loven honom i höjden.
2 Loven honom, alla hans änglar, loven honom, all hans här.
3 Loven honom, sol och måne, loven honom, alla lysande stjärnor.
4 Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen.
5 Ja, de må lova HERRENS namn, ty han bjöd, och de blevo skapade.
6 Och han gav dem deras plats för alltid och för evigt; han gav dem en lag, och ingen överträder den.
7 Loven HERREN från jorden, I havsdjur och alla djup,
8 eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind, som uträttar hans befallning,
9 I berg och alla höjder, I fruktträd och alla cedrar,
10 I vilda djur och all boskap, I kräldjur och bevingade fåglar,
11 I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare på jorden,
12 I ynglingar, så ock I jungfrur, I gamle med de unga.
13 Ja, de må lova HERRENS namn, ty hans namn allena är högt, hans majestät når över jorden och himmelen.
14 Och han har upphöjt ett horn åt sitt folk -- ett ämne till lovsång för alla hans fromma, för Israels barn, det folk som står honom nära. Halleluja!
5 I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN för Salomo i en dröm om natten; Gud sade: »Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.»
6 Salomo svarade: »Du har gjort stor nåd med din tjänare, min fader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet, rättfärdighet och rättsinnighet mot dig. Och du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son till efterträdare på hans tron, såsom ju nu har skett.
7 Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjänare till konung efter min fader David; men jag är en helt ung man, som icke rätt förstår att vara ledare och anförare.
8 Och din tjänare är här bland ditt folk, det som du har utvalt, ett folk som är så talrikt att det icke kan räknas eller täljas för sin myckenhets skull.
9 Så giv nu din tjänare ett hörsamt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem förmår väl eljest att vara domare för detta ditt stora folk?»
10 Detta, att Salomo bad om sådant, täcktes Herren.
11 Och Gud sade till honom: »Eftersom du har bett om sådant och icke bett om ett långt liv, ej heller bett om rikedom eller bett om dina fienders liv, utan har bett om att få förstånd till att akta på vad rätt är,
12 se, därför vill jag göra såsom du önskar; se, jag giver dig ett så vist och förståndigt hjärta, att din like icke har funnits före dig, och att din like ej heller skall uppstå efter dig.
13 Därtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i all din tid ingen konung skall vara din like.
14 Och om du vandrar på mina vägar, så att du håller mina stadgar och bud, såsom din fader David gjorde, då skall jag låta dig länge leva.»
12 Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.»
13 Då sade fariséerna till honom: »Du vittnar om dig själv; ditt vittnesbörd gäller icke.»
14 Jesus svarade och sade till dem: »Om jag än vittnar om mig själv, så gäller dock mitt vittnesbörd, ty jag vet varifrån jag har kommit, och vart jag går; men I veten icke varifrån jag kommer, eller vart jag går.
15 I dömen efter köttet; jag dömer ingen.
16 Och om jag än dömer, så är min dom en rätt dom, ty jag är därvid icke ensam, utan med mig är han som har sänt mig.
17 I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, det gäller såsom sant.
18 Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern, som har sänt mig.
19 Då sade de till honom: »Var är då din Fader?» Jesus svarade: »I kännen varken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden I ock min Fader.»