Revised Common Lectionary (Complementary)
Profetens klagan inför Herren
7 (A) Du, Herre, övertalade mig,
och jag lät mig övertalas.
Du grep mig
och besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8 Så ofta jag talar måste jag klaga,
ropa över våld och förtryck,
för Herrens ord drar spott och spe
över mig dagen lång.
9 (B) Men jag tänkte:
Jag vill glömma honom
och inte mer tala i hans namn.
Då blev det som en brinnande eld
i mitt hjärta, instängd i mitt inre.
Jag ansträngde mig
att hålla den inne
men lyckades inte.
10 (C) Jag hör många förtala mig,
det är skräck från alla håll:
”Ange honom!”
”Ja, vi ska ange honom!”
Alla som stått mig nära
väntar på att jag ska falla.
”Kanske låter han lura sig,
så kan vi besegra honom
och ta hämnd på honom.”
11 (D) Men Herren är med mig
som en mäktig hjälte.
Därför ska mina förföljare falla
och inte besegra mig.
De ska stå där med stor skam,
för de har handlat utan förstånd.
De ska drabbas av evig vanära
som inte ska glömmas.
12 (E) Herre Sebaot,
du prövar den rättfärdige,
du ser hjärtan och njurar[a].
Låt mig se din hämnd på dem,
för jag har överlämnat min sak
till dig.
13 Sjung till Herren, lova Herren,
för han räddar den fattiges själ
ur de ondas hand.
7 Herre, Gud Sebaot,
låt inte dem som hoppas på dig
få skämmas för min skull,
låt inte dem som söker dig
få vanära för min skull,
du Israels Gud.
8 (A) För din skull får jag utstå hån,
vanära täcker mitt ansikte.
9 (B) Jag har blivit en främling
för mina bröder,
främmande för min mors barn.
10 (C) Brinnande iver för ditt hus
har förtärt mig,
dina smädares smädelser
föll över mig.[a]
11 Jag grät i min själ[a] och fastade,
men det blev jag hånad för.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt,
men jag blev ett ordspråk för dem.
13 (A) De som sitter i porten
pratar om mig,
drinkare gör visor om mig.
14 (B) Men jag bär min bön
till dig, Herre, i nådens tid.
Gud, svara mig i din stora godhet,
i din frälsande trofasthet!
15 Rädda mig ur dyn
så att jag inte sjunker,
rädda mig
från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenströmmarna
skölja över mig,
låt inte djupet sluka mig,
låt inte brunnens gap
slå igen över mig.
17 Svara mig, Herre,
för din nåd är god!
Vänd dig till mig
i din stora barmhärtighet.
18 (A) Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
för jag är i nöd.
Skynda dig, svara mig!
Det nya livet
6 (A) Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? 2 (B) Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
3 (C) Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? 4 (D) Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. 5 (E) För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
6 (F) Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. 7 Den som är död är förklarad fri från synden.
8 (G) Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. 9 (H) Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. 10 (I) Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. 11 (J) Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.
24 (A) En lärjunge står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. 25 (B) Det räcker för lärjungen att bli som sin lärare, och för tjänaren att bli som sin herre. Om husets Herre blir kallad för Beelsebul[a], hur mycket mer ska då inte hans tjänare bli det?
26 (C) Var alltså inte rädda för dem. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. 27 Vad jag säger till er i mörkret ska ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra ska ni ropa ut på taken.
28 Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. 29 Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt[b]? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far[c]. 30 (D) Och på er är till och med alla hårstrån räknade. 31 (E) Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.
32 (F) Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen. 33 (G) Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen.
Inte fred utan svärd
34 (H) Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. 35 Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor,[d] 36 (I) och var och en får sin familj till fiender.
37 (J) Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. 38 (K) Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. 39 (L) Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation