Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 98
Jubel över Herrens makt och frälsning
1 En psalm.
Sjung för Herren en ny sång,
ty han har gjort under.
Han har vunnit seger med sin högra hand
och med sin heliga arm.
2 Herren har gjort sin frälsning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet
för hednafolkens ögon.
3 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet
mot Israels hus,
hela jorden har sett vår Guds frälsning.
4 Höj jubel till Herren, alla länder!
Brist ut i glädjerop och lovsjung!
5 Lovsjung Herren med harpa,
med harpa och med lovsångs ljud!
6 Blås i trumpeter och horn,
höj jubelrop inför konungen, Herren!
7 Må havet brusa och allt som fyller det,
världen och de som bor i den.
8 Må strömmarna klappa i händerna
och bergen jubla med varandra
9 inför Herren, ty han kommer
för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med rättvisa.
Herrens härlighet lämnar templet
10 Jag fick se att på fästet över kerubernas huvuden fanns något som såg ut att vara av safirsten och till formen liknade en tron. Den syntes över keruberna. 2 Herren sade till mannen som var klädd i linnekläderna: "Gå in mellan hjulen, in under keruben och fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden." Och jag såg honom gå.
3 Keruberna stod till höger om huset när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården. 4 Men Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till husets tröskel. Huset uppfylldes av molnet och förgården av glansen från Herrens härlighet. 5 Dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården. Det var som Gud den Allsmäktiges röst då han talar. 6 När han befallde mannen som var klädd i linnekläderna att hämta eld från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen. 7 Då räckte en av keruberna ut sin hand mellan de andra keruberna till elden, som brann mellan dem, och tog av elden och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna, och han tog elden och gick ut.
8 Under kerubernas vingar syntes något som hade formen av en människohand. 9 Jag fick då se fyra hjul stå invid dem, ett hjul vid var kerub. Hjulen liknade gnistrande krysolitsten. 10 Alla fyra såg likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat. 11 När keruberna skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna. De behövde inte vända sig när de gick, för åt det håll huvudet vände sig, gick de andra efter, utan att de behövde vända sig när de gick. 12 Hela deras kropp, deras rygg, deras händer och vingar, ja, till och med deras fyra hjul, var fulla med ögon runt omkring. 13 Jag hörde att hjulen kallades hjulverk. 14 Var och en av keruberna hade fyra ansikten. Det första ansiktet var en kerubs ansikte, det andra en människas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.
15 Sedan höjde sig keruberna. Det var samma väsen som jag hade sett vid floden Kebar. 16 När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig inte hjulen ifrån dem. 17 När de stod stilla, stod också hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig också hjulen, för väsendenas ande var i hjulen.
18 Och Herrens härlighet flyttade sig bort från husets tröskel och stannade över keruberna. 19 Då såg jag hur keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden, och när de begav sig i väg var hjulen med dem. De stannade vid ingången till östra porten av Herrens hus, och härligheten från Israels Gud vilade över dem.
Guds rikes ankomst
20 Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. 21 Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er."[a] 22 Till sina lärjungar sade han: "Det skall komma en tid, då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det. 23 Man skall säga till er: Se, där är han, eller: Här är han. Men gå inte dit, och följ inte med. 24 Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så skall Människosonen vara på sin dag. 25 Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.
26 Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar. 27 Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. 28 På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29 men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla. 30 På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.
31 Om någon den dagen är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset, skall han inte gå ner och hämta dem. På samma sätt skall den som är ute på åkern inte vända tillbaka hem. 32 Tänk på Lots hustru! 33 Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv, han skall bevara det. 34 Jag säger er: Den natten skall två ligga i samma säng. Den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. 35 Två kvinnor skall mala tillsammans. Den ena skall tas med och den andra lämnas kvar."[b] 37 De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där den döda kroppen ligger, där kommer gamarna att samlas."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln