Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 32
Syndabekännelse och förlåtelse
1 En läropsalm av David.
Salig är den som fått sin överträdelse förlåten,
sin synd övertäckt.
2 Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 Så länge jag teg
förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
4 Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
5 Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
6 Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna.
Om än stora vattenfloder kommer
skall de inte nå dem.
7 Du är mitt beskydd,
för nöd bevarar du mig,
med frälsningens jubel omger du mig. Sela.
8 Jag vill lära dig och undervisa dig
om den väg du skall vandra,
jag vill ge dig råd
och låta mitt öga vaka över dig.
9 Var inte utan förstånd, som en häst eller mula,
som man måste tämja med töm och betsel,
för att de skall komma till dig.
10 Den ogudaktige har många plågor,
men den som förtröstar på Herren
omger han med nåd.
11 Var glada i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga,
jubla, alla ni rättsinniga!
Absalom dödar Amnon
23 Två år därefter hade Absalom fårklippning i Baal-Hasor, som ligger vid Efraim. Och Absalom inbjöd alla kungens söner. 24 Absalom gick till kungen och sade: "Din tjänare skall nu ha fårklippning. Vill inte konungen och hans tjänare följa med mig dit?" 25 Men kungen svarade Absalom: "Nej, min son. Vi kan inte alla gå med, för då skulle vi bli dig till besvär." Fastän Absalom bad honom enträget ville kungen inte gå med, utan tog avsked av honom. 26 Då sade Absalom: " Kan då inte min bror Amnon få gå med oss." Kungen frågade honom: "Varför skulle han följa med dig?" 27 Men Absalom bad honom så enträget att han lät Amnon och alla de andra kungasönerna gå med honom.
28 Och Absalom befallde sina tjänare: "Lägg märke till när Amnons hjärta blir glatt av vinet. När jag då säger till er: Hugg ner Amnon, skall ni döda honom. Var inte rädda, det är ju jag som har gett er befallningen. Var modiga och tappra." 29 Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då bröt alla kungens söner upp, var och en satte sig på sin mulåsna och flydde.
30 Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade huggit ner alla kungens söner och att inte en enda av dem fanns kvar. 31 Då steg kungen upp och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder. 32 Men Jonadab, son till Davids bror Sima, sade: "Min herre får inte tro att de har dödat alla de unga männen, konungens söner, för det är bara Amnon som är död. Detta har skett på Absaloms order och blev bestämt redan den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar. 33 Min herre konungen skall inte sätta tilltro till ryktet att alla konungens söner är döda. Nej, endast Amnon är död."
34 Under tiden flydde Absalom.
Men den man som höll vakt höjde blicken och fick se att det kom mycket folk från vägen bakom honom vid sidan av berget. 35 Då sade Jonadab till kungen: "Se, nu kommer konungens söner. Det var ju det som din tjänare sade." 36 Just när han hade sagt detta, kom kungasönerna in och de brast ut i gråt. Också kungen och alla hans tjänare grät mycket.
37 Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmaj, Ammihurs son, kungen i Gesur, och David sörjde varje dag sin son. 38 Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade han där i tre år. 39 Detta avhöll kung David från att dra ut mot Absalom, ty han hade blivit tröstad i sin sorg över att Amnon var död.
Varningar till de stridslystna
4 Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar? 2 Ni vill ha men får inget, ni dödar och är ivrare[a] men kan inte vinna något. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. 3 Ni ber men får inget, därför att ni ber illa - för att slösa bort allt på njutningar. 4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende. 5 Eller menar ni att det är tomma ord när Skriften säger:[b] "Avundsjukt längtar den Ande som han har låtit bo i oss?" 6 Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. [c] 7 Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln