Old/New Testament
Israels straff
9 Gläd dig inte, Israel,
jubla inte som andra folk.
För du har varit otrogen din Gud
och älskat en skökas lön
på varje tröskplats.
2 Tröskplatsen och vinpressen kan inte livnära dem,
och vinet slår fel för dem.
3 De får inte bo kvar i Herrens land,
utan Efraim ska föras tillbaka till Egypten
och äta oren mat i Assyrien.
4 De ska inte få hälla ut vin
som drickoffer åt Herren,
och deras slaktoffer kan inte behaga honom.
Sådana ska vara för dem som sorgebröd.
Alla som äter av det blir orena.
Deras bröd är bara för dem själva
och ska inte komma in i Herrens hus.
5 Vad ska ni göra på festdagen,
på Herrens högtidsdag?
6 Om de kommer undan förödelsen
ska Egypten samla dem
och Memfis begrava dem.
Deras skatter av silver ska tistlar ta över,
och törnen ska växa i deras tält.[a]
7 Tiden är inne för straffet,
tiden är inne för vedergällningen,
det ska Israel veta.
Profeten är dum,
andens man vansinnig
för din stora synd
och ditt stora hat.
8 Tillsammans med min Gud
är Efraims väktare profeten,
men snaror är lagda på alla hans vägar,
och hat råder i hans Guds hus.
9 De har sjunkit i djupt fördärv,
som en gång i tiden i Giva.
Han minns deras ondska
och straffar deras synder.
10 Som druvor i öknen
fann jag Israel,
era förfäder såg jag som säsongens allra första frukter
på ett fikonträd.
Men när de kom till Baal-Pegor
invigde de sig åt skamguden.
De blev lika vidriga
som den de älskade.
11 Efraims ära flyger bort som en fågel,
inget barnafödande,
ingen graviditet,
ingen befruktning.
12 Och även om de föder barn,
ska jag ta varenda av dem ifrån dem.
Ve dem,
när jag vänder mig bort ifrån dem!
13 Jag har sett Efraim, likt Tyros,
planterad på en skön äng,[b]
men Efraim ska få leda sina barn
till den som slaktar dem.”
14 Ge dem, Herre, vad du ska ge dem!
Ge dem ofruktsamma moderliv
och förtorkade bröst.
15 ”För all deras ondska vid Gilgal
började jag hata dem där.
För deras onda gärningars skull
ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag kan inte längre älska dem.
Alla deras ledare är upproriska.
16 Efraim är slagen,
deras rot är förtorkad,
och de bär inte mer frukt.
Även om de föder barn
ska jag döda deras dyrbara livsfrukt.”
17 Min Gud förkastar dem,
därför att de inte har lyssnat till honom,
och de ska bli flyktingar bland folken.
Hosea predikar straffdom
10 Israel var en grönskande vinstock,
som bar frukt.
Men ju mer frukt han bar,
desto mer offeraltaren byggde han.
Ju rikare hans land blev,
desto fler utsmyckade stoder reste han.
2 Deras hjärtan var bedrägliga,
så nu får de bära sin skuld.
Herren ska bryta ner deras altaren
och krossa deras stoder.
3 Då ska de säga: ”Vi har ingen kung,
för vi har inte fruktat Herren.
Men vad gör det?
Vad skulle kungen kunna uträtta för oss?”
4 De talar och talar,
de svär eder
och sluter förbund.
Domen skjuter upp
som giftigt ogräs i åkerns fåror.
5 Samariens invånare fruktar
för kalven[c] i Bet Aven.
Dess folk sörjer över den,
dess avgudapräster klagar,
de som gladde sig över dess ära,
för den har förts bort i exil.
6 Också den ska släpas bort till Assyrien
som tribut till den store kungen.
Efraim ska komma på skam,
Israel får skämmas för sin plan[d].
7 Samarien med dess kung ska flyta bort
som en pinne på vattnet.
8 Ondskans[e] offerhöjder läggs öde
– de var Israels synd.
Törne och tistel ska växa på deras altaren,
och de ska säga till bergen: ”Dölj oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”
9 ”Sedan tiden i Giva
har du, Israel, syndat.
Där har de blivit kvar.
Men nådde inte kriget de onda i Giva?
10 När jag vill straffar jag dem.
Folken ska samlas mot dem
för att binda dem
för deras dubbla synd.[f]
11 Efraim är en kviga,
van vid och villig att tröska,
så jag ska lägga ett ok
på dess vackra nacke.
Jag ska driva Efraim,
Juda ska plöja
och Jakob ska harva.
12 Så åt er rättfärdighet,
skörda efter nådens bud,
bryt er ny mark!
Nu är det dags att söka Herren,
så att han kan komma
och låta rättfärdighet regna över er.
13 Ni har plöjt ondska
och skördat orättfärdighet,
ni har ätit lögnens frukt.
För du har förlitat dig på din egen väg
och på dina många soldater.
14 Därför ska ett stridslarm uppstå mot ditt folk,
och alla dina fästningar
ska ödeläggas,
så som när Shalman ödelade Bet Arbel,
när striden bröt ut
och mödrar och barn krossades.
15 Så gör man mot er, Betel,
på grund av er stora ondska.
När dagen gryr
är det slut med Israels kung.
Som en fars kärlek
11 När Israel var ung
älskade jag honom,
och ut ur Egypten
kallade jag min son.
2 Men ju mer jag har kallat på dem,[g]
desto längre bort har de gått från mig.
De offrar till baalsgudar
och tänder rökelse till avgudar.
3 Ändå är det jag som lärde Efraim gå
och bar dem i mina armar.
Men de insåg inte
att jag helade dem.
4 Jag ledde dem med mänskliga band,
med kärlekens band.
Jag var för dem
som en som lyfter av oket över deras nackar,
och jag böjde mig ner för att ge dem mat.[h]
5 Ska de inte vända tillbaka till Egypten?
Ska inte Assyrien härska över dem,
eftersom de vägrar att vända tillbaka till mig?
6 Svärdet ska svingas över deras städer,
förgöra deras bommar[i]
och göra slut på deras onda planer.
7 Mitt folk har bestämt sig
för att vända sig bort från mig,
och även om de ropar till den Högste,
är det ingen som upphöjer honom.[j]
8 Men hur skulle jag kunna lämna dig, Efraim,
överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma,
låta det gå med dig som med Sevojim?
Mitt hjärta vänder sig inom mig,
all min medkänsla väcks upp.
9 Jag vill inte ge utlopp för min brinnande vrede.
Jag vill inte vända mig för att förgöra Efraim.
För jag är Gud och inte en människa,
den Helige ibland er,
och jag kommer inte med vrede[k].
10 De ska följa Herren,
och han ska ryta som ett lejon.
När han ryter,
kommer hans barn bävande västerifrån.
11 Likt fåglar kommer de
bävande från Egypten,
ja, som duvor från Assyrien.
Jag ska låta dem återvända hem igen,
säger Herren.”
Efraims synd
12 Efraim har omgett mig med lögn,
israeliterna med svek,
och Juda vacklar mot Gud,
mot den trofaste, den Helige.[l]
Brevet till församlingen i Sardes
3 Skriv till budbäraren[a] för församlingen i Sardes:
’Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna[b]:
Jag känner dina gärningar. Du har ett rykte om dig att du lever, men du är död. 2 Vakna upp och stärk det lilla som finns kvar och håller på att dö. Jag har funnit att dina gärningar inte är fullkomliga inför min Gud. 3 Tänk på vad du har fått höra och ta emot. Ta vara på det och vänd om, för om du inte vaknar, ska jag komma som en tjuv, och du vet inte vilken stund jag kommer över dig.
4 Men det finns trots allt några hos dig i Sardes som inte har fläckat sina kläder. De ska vandra med mig i vita kläder[c], för de har förtjänat det.
5 Den som segrar ska få vita kläder, och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok[d] utan ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar. 6 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’
Brevet till församlingen i Filadelfia
7 Skriv till budbäraren[e] för församlingen i Filadelfia:
’Så säger han som är helig och sann och har Davids nyckel[f], han som öppnar, så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna[g]:
8 Jag känner dina gärningar. Se, nu har jag öppnat en dörr för dig, som ingen kan stänga. Din kraft är inte stor, men du har hållit mitt ord och inte förnekat mitt namn. 9 Se! Jag ska låta några komma från Satans synagoga, några som påstår att de är judar men inte är det utan ljuger. De ska tvingas falla ner inför dina fötter och inse att jag älskar dig. 10 Du har bevarat ordet om min uthållighet, och därför ska jag bevara dig från den stund av prövning som ska komma över världen för att sätta jordens invånare på prov.
11 Jag kommer snart. Håll fast vid det du har, så att ingen tar ifrån dig segerkransen.
12 Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han behöver aldrig mer lämna det. Jag ska skriva på honom min Guds namn, namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen från min Gud, och mitt nya namn. 13 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’
Brevet till församlingen i Laodikeia
14 Skriv till budbäraren[h] för församlingen i Laodikeia:
’Så säger han som är Amen[i], det trovärdiga, sanna vittnet, ursprunget till Guds skapelse:
15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm! Jag önskar att du var det ena eller det andra.[j] 16 Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, så ska jag spy ut dig ur min mun. 17 Du säger: ’Jag är rik, jag har blivit förmögen, och har inte behov av något mer!’ Du inser inte att du är eländig och bedrövlig och fattig och blind och naken. 18 Därför vill jag ge dig rådet att köpa guld av mig som har renats i eld, så att du blir rik, och vita kläder så att du kan dölja din skamliga nakenhet, och salva, så att du kan smörja dina ögon och se.[k]
19 Jag tillrättavisar och fostrar alla som jag älskar. Skynda dig därför och vänd om! 20 Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag komma in till honom, och vi ska äta tillsammans.
21 Den som segrar ska få sitta bredvid mig på min tron, på samma sätt som jag sitter bredvid min Fader på hans tron. 22 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’ ”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.