Old/New Testament
Kyros som Herrens redskap
45 Så säger Herren till sin smorde, Kyros,
som han har tagit vid högra handen
för att lägga folken under honom,
för att avväpna kungar
och för att öppna portar för honom,
som aldrig mer ska stängas.
2 ’Jag ska gå före dig och jämna ut bergen,[a]
krossa kopparportar
och slå sönder järnbommar.
3 Jag ska ge dig skatter
som ligger gömda i mörkret,
och hemliga rikedomar,
för att du ska förstå att jag
som kallar dig vid ditt namn
är Herren, Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull,
för Israel, min utvalde,
kallade jag dig vid namn
och gav dig ett hedersnamn,
fastän du inte känner mig.
5 Jag är Herren, ingen annan finns,
utom mig finns ingen Gud.
Fastän du inte känner mig så ska jag styrka dig,
6 för att man i hela världen från öster till väster
ska förstå att det inte finns någon annan än jag.
Jag är Herren, och det finns ingen annan.
7 Jag skapar både ljus och mörker.
Jag skapar lycka och olycka.
Jag, Herren, gör allt detta.’
8 Låt det regna, himlar där ovan!
Låt rättfärdighet flöda ur skyarna!
Låt jorden öppna sig, frälsningen bära frukt,
och rättfärdigheten växa fram.
Jag, Herren, har skapat allt detta.
9 Ve den som tvistar med sin Skapare,
den som bara är en av många krukskärvor på marken.
Inte säger väl leran till den som formar den:
’Vad gör du?’
Eller säger ditt verk:
’Denne har inga händer.’
10 Ve den som säger till sin far:
’Vad är det du avlar?’
eller till sin mor:
’Vad är det du föder?’ ”
11 Så säger Herren, Israels Helige,
dess skapare:
”När det gäller det som ska komma,
ställer ni frågor till mig om mina barn,
eller befaller ni mig
vad jag ska göra?
12 Det är jag som skapat jorden och människorna på den.
Med mina händer har jag utbrett himlarna
och gett order till hela dess härskara.
13 Jag har låtit honom[b] uppstå i rättfärdighet,
och jag ska jämna hans väg.
Han ska bygga upp min stad
och befria mina bortförda,
utan betalning, utan lön,”
säger härskarornas Herre.
14 Så säger Herren:
”Egyptens rikedomar,
Kushs handel och Sebas resliga folk
ska överföras till dig,
alltsammans ska bli ditt.
De ska följa dig som fångar i kedjor
och falla ner inför dig och be och säga:
’Gud är sannerligen med dig,
ingen annan finns,
ingen annan är Gud.’ ”
15 Du är sannerligen en dold Gud,
du Israels räddare.
16 Alla avgudatillverkare ska få skämmas
och komma i vanära,
förnedring är vad som väntar dem.
17 Men Israel kommer att räddas av Herren,
han räddar dem för evigt.
Ni kommer aldrig någonsin
att hamna i skam eller vanära.
18 Så säger Herren som skapat himlarna,
han som är Gud,
som formade jorden,
gjorde den, grundlade den,
skapade den,
inte till att vara tom utan bebodd:
”Jag är Herren, och det finns ingen annan.
19 Jag har inte talat i hemlighet,
någonstans i ett mörkt land,
inte uppmanat Jakobs ättlingar
att söka mig i tomheten.
Jag är Herren,
vad jag talar är rättfärdigt och sant,
mina ord är att lita på.
20 Samlas här, kom hit, kom samman,
ni som räddats bland folken!
De som bär omkring på trägudar
och ber till en gud som inte kan hjälpa dem
är utan vett.
21 Berätta, lägg fram vad ni har att säga,
rådgör med varandra.
Vem har förutsagt detta i en gången tid,
berättat det för länge sedan?
Är det inte jag, Herren?
Det finns ingen annan Gud än jag,
en rättfärdig Gud och en räddare.
Ingen annan finns.
22 Vänd er till mig för att bli räddade,
alla från jordens ändar!
För jag är Gud, och det finns ingen annan.
23 Jag har svurit vid mig själv,
rättfärdighetens ord har utgått ur min mun
och kan aldrig tas tillbaka:
Alla människor ska böja knä inför mig,
och alla ska komma till mig med sin bekännelse.
24 ’Endast i Herren finns rättfärdighet och styrka,’
ska man säga.
Alla som har rasat mot honom
ska komma inför honom i skam.
25 Genom Herren ska alla Israels ättlingar
vinna rättfärdighet och seger.”
Babylons värdelösa avgudar
46 Bel sjunker ner, Nebo faller,
deras gudabilder förs bort
på lastdjur och boskap.
Dessa som ni burit
är en belastning,
en börda för den trötte.
2 De sjunker ner och faller tillsammans,
oförmögna att rädda bördan,
och själva går de i fångenskap.
3 ”Hör på mig, Jakobs släkt,
ni som finns kvar i Israel
och som jag haft omsorg om sedan ni föddes,
burit ända från er tillblivelse.
4 Jag är densamme ända fram till er ålderdom,
jag ska bära er när ert hår grånar.
Jag har skapat er
och ska också sörja för er.
Jag ska uppehålla er
och rädda er.
5 Vem kan ni jämföra mig med
och likna mig vid?
Vem kan ni finna som är lik mig
och kan jämföras med mig?
6 Några häller ut guld ur sin påse,
väger upp silver på vågen,
lejer en guldsmed
som tillverkar en gud,
och sedan faller man ner och tillber den.
7 De lyfter den på axeln och bär den,
ställer ner den på sin plats,
och där står den oförmögen att röra sig.
Om man ropar till den får man inget svar.
Den kan inte rädda någon ur hans nöd.
8 Tänk på detta, begrunda[c] det,
lägg det på minnet, ni överträdare.
9 Kom ihåg det förgångna,
för jag är Gud,
och det finns ingen Gud lik mig.
10 Jag berättar i förväg
vad som kommer att hända,
förutsäger det som ännu inte har skett.
Jag säger: Mina planer står fasta,
och jag gör allt vad jag vill.
11 Jag kallar på en rovfågel från östern,
en man som ska fullfölja min plan.
Det jag har sagt ska jag genomföra,
det jag har planerat kommer jag att göra.
12 Lyssna på mig, ni envisa människor,
ni som är fjärran från rättfärdigheten.
13 Jag låter min rättfärdighet närma sig,
den är inte långt borta,
och min räddning dröjer inte.
Jag ger Sion räddning,
min härlighet åt Israel.
3 När vi inte kunde stå ut längre, beslöt vi oss därför att själva stanna kvar i Athen 2 och skicka vår bror Timotheos, Guds medarbetare som sprider evangeliet om Kristus. Han skulle styrka och uppmuntra er tro, 3 så att ingen vacklar under dessa svårigheter. De ingår i vad som ligger framför oss, det visste ni redan. 4 Medan vi fortfarande var kvar hos er, sa vi till er att vi kommer att få lida, och så har det också blivit, som ni vet.
5 När jag inte längre kunde stå ut, skickade jag därför Timotheos för att ta reda på hur det var med er tro. Jag var rädd att frestaren kunde ha lockat er, så att vårt arbete hade varit förgäves.
Timotheos glädjande rapport
6 Men nu har Timotheos just återvänt med de goda nyheterna om er tro och kärlek, och han har berättat att ni minns oss med glädje och längtar lika mycket efter oss som vi längtar efter er. 7 Syskon, ni har med er tro gett oss nytt mod i alla våra svårigheter och lidanden här. 8 Nu kan vi leva upp igen, när ni står fasta i Herren.
9 Vi kan inte nog tacka Gud för er, för den glädje ni har gett oss inför vår Gud! 10 Dag och natt ber vi nu ivrigt till Gud att vi ska få träffa er igen, så att vi kan hjälpa er med det som fortfarande saknas i er tro.
11 Måtte vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus låta det bli möjligt för oss att resa till er. 12 Måtte Herren också låta er kärlek till varandra och till alla människor bli stark och överflödande, precis som vår kärlek till er, 13 så att ni alltmer styrkas i era hjärtan och kan stå klanderfria och heliga inför vår Gud och Fader, den dag då vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga[a].
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.