Old/New Testament
16 En människa gör upp planer i sitt hjärta,
men från Herren kommer vad tungan svarar.
2 En mans vägar är rena i hans egna ögon,
men Herren är den som prövar andarna.
3 Befall dina verk åt Herren,
så har dina planer framgång.
4 Herren har gjort var sak för sitt särskilda syfte,
även den ogudaktige för olyckans dag.
5 Herren avskyr de högmodiga,
de blir förvisso inte ostraffade.
6 Genom nåd och sanning sonas skuld,
genom Herrens fruktan undflyr man det onda.
7 Om någons vägar behagar Herren,
gör han även hans fiender till vänner.
8 Bättre äga litet med rättfärdighet
än tjäna mycket med orätt.
9 Människans hjärta tänker ut sin väg,
men Herren är den som styr hennes steg.
10 Gudomligt beslut är på kungens läppar,
hans mun tar inte miste i domen.
11 Rätt våg och vikt är från Herren,
alla vikter i pungen är hans verk.
12 Kungar avskyr onda gärningar,
ty genom rättfärdighet blir tronen befäst.
13 Rättfärdiga läppar behagar kungar,
den som talar sanning blir älskad.
14 Kungens vrede förebådar död,
men en vis man kan stilla den.
15 När kungens uppsyn är ljus betyder det liv,
hans välvilja är som ett moln med vårregn.
16 Att vinna vishet är långt bättre än guld,
att vinna insikt är mer värt än silver.
17 De rättsinnigas väg är att fly det onda,
den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv.
18 Stolthet går före undergång
och högmod går före fall.
19 Bättre vara ödmjuk bland de ringa
än dela byte med de stolta.
20 Den som ger akt på ordet finner det goda,
lycklig är den som förtröstar på Herren.
21 Den som har ett vist hjärta kallas förståndig
och ljuvligt tal främjar lärdomen.
22 Den som äger insikt har en källa till liv,
att fostra dårar är dårskap.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig
och främjar lärdomen på hans läppar.
24 Milda ord är som drypande honung,
ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
25 En väg kan synas rätt för en människa,
men dess slut kan leda till döden.
26 Arbetarens hunger får honom att arbeta,
hans egen mun driver på honom.
27 En illasinnad man gräver upp det onda,
förtärande eld är på hans läppar.
28 En falsk människa vållar trätor,
den som skvallrar skiljer vänner åt.
29 Våldsverkaren förför sin nästa
och leder honom in på en väg som inte är god.
30 Den som kniper ihop ögonen umgås med vrånga tankar,
sammanpressade läppar är redo till ont.
31 Grått hår är en ärekrona,
den vinns på rättfärdighetens väg.
32 Bättre en tålmodig man än en hjälte,
bättre styra sitt sinne än inta en stad.
33 Lotten kastas i knät,
men avgörandet kommer alltid från Herren.
17 Bättre en bit torrt bröd och ro
än ett hus fullt av festmat och kiv.
2 Klok tjänare får råda över odåga till son,
och dela arvet med bröderna.
3 Degeln prövar silvret och ugnen guldet,
Herren prövar hjärtan.
4 En ond människa lyssnar till onda tungor,
en lögnare lånar sitt öra åt fördärvligt tal.
5 Den som hånar den fattige smädar hans skapare,
den som gläder sig åt andras olycka blir inte ostraffad.
6 Barnbarn är de gamlas krona,
barnens stolthet är deras fäder.
7 Stora ord passar ej dåren,
än mindre lögnaktigt tal en furste.
8 Mutan är som en lyckosten i givarens ögon,
vart han än vänder sig har han framgång.
9 Den som skyler synd främjar kärlek,
den som river upp en sak splittrar nära vänner.
10 En förebråelse tar mer på den förståndige
än hundra slag på dåren.
11 Upprorsmakaren vill blott ont,
en grym budbärare skall sändas mot honom.
12 Hellre möta en björn som mist sina ungar,
än en dåre i hans oförnuft.
13 Den som vedergäller gott med ont,
från hans hus skall olyckan inte vika.
14 Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka,
ge därför efter innan striden bryter ut.
15 Den som frikänner en brottsling
och den som fördömer en rättfärdig
är båda styggelser för Herren.
16 Vad hjälper pengar i dårens hand,
kan han köpa vishet när han saknar förstånd?
17 En väns kärlek består alltid,
en broder föds för att hjälpa i nöd.
18 Utan förstånd är den som ger handslag
och går i borgen för sin nästa.
19 Den som älskar synd älskar strid,
den som gör sin port hög söker sin undergång.
20 Den som har ett falskt hjärta finner ingen lycka,
den som har en oärlig tunga faller i olycka.
21 Den som fått en odåga till son får bedrövelse,
en dåres far har ingen glädje.
22 Glatt hjärta ger god läkedom,
brutet mod suger märgen ur benen.
23 Den ogudaktige tar fram mutor ur sin ficka
för att vränga rättens vägar.
24 Den förståndige har sin blick på visheten,
dårens blick går till jordens ände.
25 En dåraktig son är sin fars grämelse
och bitter sorg för den mor som fött honom.
26 Att bötfälla den oskyldige är illa nog,
men att slå ädla män strider mot all rätt.
27 Den som har vett spar sina ord,
en förståndig man håller huvudet kallt.
28 Också en dåre räknas som vis när han tiger,
och förståndig när han tillsluter sina läppar.
18 Enslingen följer sin egen lust,
mot all sund insikt går han till storms.
2 Dåren frågar inte efter förstånd,
han vill bara föra fram egna tankar.
3 Kommer en ogudaktig kommer också förakt,
med skamlig vandel följer vanära.
4 Orden i mannens mun är som djupa vatten,
vishetens källa som en flödande bäck.
5 Det är inte rätt att ta parti för den skyldige
och vränga rätten för den oskyldige.
6 Dårens läppar kommer med kiv,
hans mun tigger om stryk.
7 Dårens mun är hans fördärv,
hans läppar en snara för hans liv.
8 Baktalarens ord är som läckerbitar,
de tränger in i människans inre.
9 Den som är försumlig i sitt arbete
är en broder till rövaren.
10 Herrens namn är ett starkt torn,
den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
11 Den rikes ägodelar är hans fasta borg,
lik en hög mur i hans inbillning.
12 Hjärtats högmod går före fall,
ödmjukhet föregår ära.
13 Den som svarar innan han lyssnat,
handlar dåraktigt och skamligt.
14 Mod håller mannen uppe i hans svaghet,
men vem orkar bära ett brutet mod?
15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap,
och de visas öron söker kunskap.
16 En gåva öppnar vägen för en människa
och för henne fram inför de stora.
17 Den som först för sin talan tycks ha rätt,
till dess hans motpart kommer och prövar saken.
18 Lotten stillar trätor
och skiljer mellan mäktiga män.
19 En kränkt broder är svårare att vinna än en befäst stad,
trätor är som bommar för en borg.
20 Av sin muns frukt blir var och en mättad,
buken fylls av läpparnas skörd.
21 Tungan har makt över död och liv,
de som gärna brukar den får äta dess frukt.
22 Den som funnit en hustru har funnit något gott,
han har fått nåd ifrån Herren.
23 Den fattige tigger om nåd,
den rike svarar med hårda ord.
24 Vänner kan slita varandra i stycken,
men det finns en vän som är mer hängiven än en bror.
6 1 Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. 2 Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. [a] Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.
Prövningen och glädjen i tjänsten
3 Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte skall smutskastas. 4 Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, 5 under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, 6 i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, med uppriktig kärlek, 7 med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand, 8 under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare, men vi talar sanning. 9 Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds, 10 vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt.
11 Vi talar helt öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. 12 Hos oss har ni det inte trångt, men hos er är det trångt. 13 Gör som vi! Jag talar som till barn. Vidga också ni era hjärtan.
14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 Hur kan Kristus och Beliar[b] komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? 16 Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. [c] 17 Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, [d] 18 och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige. [e]
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln