Old/New Testament
Besegrad men ändå inte modlös
Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen.1-3 Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss!
4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag.
6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand.
8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina, säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender.
Herre, där du är vill jag vara
1-2 Gud, lyssna till mig! Hör min bön!
3 Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan.
4 Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig.
5 Jag ska för alltid bo i ditt tempel och vara trygg under dina vingars skugga.
6 Du har hört mina löften, Gud, och jag prisar dig varje dag, för du har gett mig alla de välsignelser som tillhör dem som ärar ditt namn.
7 Ge kungen ett långt liv. Låt honom få regera från generation till generation.
8 Låt honom regera inför dig i evighet. Skydda honom med din kärlek och sanning.
9 Då ska jag ständigt prisa ditt namn. Dag efter dag ska jag uppfylla allt vad jag har lovat dig.
Hos Gud finner jag ro
1-2 I stillhet väntar jag på att Herren ska befria mig. Bara från honom kommer min frälsning.
3 Ja, han, endast han är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
4-5 Men vad är detta? De anfaller mig nu när jag inte kan försvara mig! Jag är som en lutande vägg, eller en mur som snart störtar samman. De tänker döda mig och använder lögner och bedrägerier för att försöka tvinga mig från tronen. De är så vänliga mot mig när vi träffas, men de förbannar mig i sitt inre!
6 Jag står emellertid tyst och stilla inför Herren och väntar på att han ska befria mig. Frälsningen kommer bara från honom.
7 Ja, han själv är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
8 Mitt skydd och min ära kommer enbart från Gud. Han är min tillflykt, en klippa där ingen fiende kan nå mig.
9 Mitt folk, lita hela tiden på honom! Säg till honom vad ni har på hjärtat. Han kan hjälpa er!
10 Alla människor, både kända och okända, är som en vindpust inför honom. De är alla lika i hans ögon. I vågskålen väger de mindre än luft.
11-12 Tvinga inte till er rikedom genom utpressning eller stöld, men om er rikedom ändå växer så gör er inte beroende av den.
13 Mer än en gång har jag hört Gud säga att makten tillhör honom. Men han är också kärleksfull och belönar var och en av oss efter det arbete vi utför.
Ett rätt förhållande till Gud
5 När vi nu har fått det rätt ställt med Gud genom tron på hans löften, har vi verklig frid med honom på grund av vad Jesus Kristus, vår Herre, har gjort för oss.
2 På grund av vår tro har han fört oss in i den förmånliga ställning som vi nu befinner oss i, och vi ser med glädje och visshet fram emot att bli allt det som Gud har tänkt att vi ska bli.
3 Vi kan till och med vara glada när vi möter problem och svårigheter, för vi vet att de är bra för oss. De lär oss att vara tålmodiga.
4 Och tålamodet utvecklar vår karaktär och hjälper oss att tro och hoppas på Gud mer och mer, tills slutligen vårt hopp är säkert och vår tro är fast.
5 Vi kan hålla huvudet högt vad som sedan än händer och veta att allt är väl, för vi vet hur mycket Gud älskar oss. Vi kan känna denna kärlek inom oss, därför att Gud har gett oss den helige Ande, som fyller våra hjärtan med sin kärlek.
6 När vi var helt hjälplösa och utan någon utväg, kom Kristus - just vid rätt tidpunkt - och dog för oss som levde i synd och som inte brydde oss om Gud.
7 Även om vi varit goda hade vi inte kunnat vänta oss att någon skulle dö för oss, trots att det naturligtvis hade varit möjligt.
8 Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare.
9 Och eftersom han gav sitt blod för oss när vi ännu var syndare, hur mycket mer ska han då inte göra för oss nu när han har förklarat oss icke skyldiga? Han ska rädda oss från all den Guds vrede som ska komma.
10 Och eftersom vägen tillbaka till Gud öppnades för oss medan vi fortfarande var hans fiender, vilken frälsning har vi då inte genom hans sons liv nu när vi är hans vänner!
11 Nu gläder vi oss över vårt nya förhållande till Gud. Det är alltsammans ett resultat av det som vår Herre Jesus gjorde då han dog för våra synder och gjorde oss till Guds vänner.
Adam och Kristus
12 När Adam syndade kom synden in i hela människosläktet. Hans synd spred döden i hela världen, eftersom alla syndade.
13 För även om människorna naturligtvis syndade från Adam till Mose, så dömde inte Gud dem till döden för att de bröt hans lag. Han hade ju ännu inte gett lagarna åt dem, inte heller hade han talat om för dem vad han ville att de skulle göra.
14 När de dog var det alltså inte för sina egna synders skull. De hade aldrig själva, som Adam, brutit mot Guds förbud att äta av den förbjudna frukten.Adam var en förebild till Kristus.
15 Men ändå är det en stor skillnad mellan människan Adams synd och Guds förlåtelse genom Kristus!En enda människa, Adam, förde genom sin synd många människor till döden. Men det är också en enda människa, Jesus, som har sett till att Gud i sin godhet förlät och benådade människorna.
16 Adams synd medförde alltså dödsstraff för många, men det Kristus gjorde frikände oss och gav oss liv.
17 Adams synd gjorde att döden fick makt över allting - men alla som tar emot Jesus Kristus får livet som gåva.
18 Ja, Adams synd har fört med sig straff för alla, medan rättfärdigheten hos Kristus har lett till ett frikännande inför Gud och till liv.
19 Adam gjorde så att många blev syndare, därför att han var olydig mot Gud. Kristus däremot har därför att han var lydig gjort så att många blir rättfärdiga inför Gud.
20 Lagen gavs för att alla skulle inse vidden av sina misslyckanden. Men ju mer vi inser vår egen skuld, desto mer upptäcker vi Guds överflödande godhet då han förlåter oss.
21 Förut regerade synden över alla människor och förde dem till döden, men nu regerar i stället Guds nåd, som ställer oss i ett rätt förhållande till Gud och resulterar i evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®