Old/New Testament
34 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Hör mina ord, ni som är visa,
lyssna till mig, ni som vet,
3 (A) för örat prövar orden
liksom gommen prövar smaken.
4 Låt oss avgöra vad som är rätt,
tillsammans förstå
vad som är gott,
5 (B) för Job har sagt: ”Jag är rättfärdig,
men Gud har berövat mig
min rätt.
6 (C) Trots att jag har rätt
står jag som lögnare.
Jag är dödsskjuten
fast jag är utan skuld.”
7 (D) Finns en man som Job,
som dricker hån som vatten,
8 (E) som slår följe med ogärningsmän
och vandrar
med gudlösa människor?
9 (F) Han säger ju:
”Det hjälper inte en människa
att hålla sig väl med Gud.”
10 (G) Lyssna därför på mig,
ni förståndiga män!
Skulle Gud göra orätt,
den Allsmäktige något
orättfärdigt?
11 (H) Nej, han ger åt människan
efter hennes gärningar
och låter var och en få
efter sin väg.
12 (I) Gud gör sannerligen inget orätt,
den Allsmäktige
förvränger inte rätten.
13 Vem satte honom
att ta hand om jorden,
vem lade hela världen på honom?
14 Om han bara tänkte på sig själv
och tog tillbaka sin ande,
sin livsfläkt,
15 (J) då skulle allt levande förgås
och människorna vända åter
till stoft.
16 Har du insikt, så hör detta,
lyssna till vad jag säger.
17 (K) Ska den härska som hatar rättvisa?
Eller fördömer du
den störste i rättfärdighet,
18 han som säger ”Skurk!” till en kung
och ”Skyldig!” till furstar,
19 (L) han som inte är partisk för furstar
och inte aktar den rike
mer än den fattige,
eftersom de alla är
hans händers verk?
20 (M) De dör plötsligt, mitt i natten.
Folk bävar och förgås,
de mäktiga rycks bort
men inte genom människohand,
21 (N) för Guds ögon följer var mans vägar
och ser alla hans steg.
22 (O) Det finns inget mörker
och ingen djup skugga
där ogärningsmän kan gömma sig.
23 Gud behöver inte betrakta
en människa länge
innan hon kan ställas till doms
inför honom.
24 (P) Han krossar mäktiga män
utan rannsakan
och insätter andra i deras ställe.
25 Ja, han känner deras gärningar,
han störtar dem om natten
och de krossas.
26 Han straffar dem som förbrytare,
öppet, där människor ser det,
27 eftersom de vek av ifrån honom
och inte gav akt
på alla hans vägar.
28 (Q) Det fick de fattiga
att ropa till honom,
och han hörde
de nödställdas klagan.
29 När han är tyst,
vem kan då fördöma?
När han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom,
vare sig ett folk
eller en enskild människa?
30 Han låter inga gudlösa regera
eller bli snaror för folket.
31 Har någon sagt till Gud:
”Jag tar mitt straff,
jag vill inte synda mer.
32 Lär mig du vad jag inte ser.
Har jag gjort orätt
vill jag inte göra så mer.”
33 Ska Gud löna dig
efter din önskan,
du som har förkastat honom?
Du måste välja, inte jag.
Säg vad du menar!
34 Kloka män kommer att säga,
visa män som lyssnar till mig:
35 ”Job talar utan insikt,
hans ord är utan vishet.”
36 Låt Job prövas till det yttersta,
för han försvarar sig
som ogärningsmän.
37 (R) Han lägger uppror till sin synd,
han klappar händerna mot oss
och hopar sina ord mot Gud.
35 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Tycker du det är rätt att säga:
”Min rättfärdighet
är större än Guds”,
3 (S) eftersom du säger:
”Vad hjälper den mig?
Har jag mer nytta av den
än av min synd?”
4 Jag ska svara dig och dina vänner.
5 Blicka upp mot himlen och se,
lägg märke till skyarna
högt över dig.
6 (T) Om du syndar,
vad gör du då mot honom?
Om dina brott är många,
vad skadar det honom?
7 (U) Om du är rättfärdig,
vad ger du honom,
vad får han från din hand?
8 Din ondska påverkar människor
som är lika dig,
och din rättfärdighet människobarn.
9 Man klagar över allt förtryck,
man ropar om hjälp
mot de mäktigas arm.
10 Men ingen frågar:
”Var är Gud som har skapat mig,
han som låter lovsånger
ljuda[a] i natten,
11 han som ger oss
mer kunskap än jordens djur
och mer vishet än[b] himlens fåglar?”
12 Man ropar, men han svarar inte
på grund av de ondas högmod.
13 (V) Nej, Gud hör inte på tomma böner,
den Allsmäktige bryr sig inte
om det.
14 Även när du säger
att du inte ser honom
ligger din sak inför honom,
och du bör vänta på honom.
15 (W) Men nu när han inte straffar i vrede
och inte bryr sig så mycket
om synden,
16 (X) spärrar Job upp sin mun
till tomma ord,
han hopar ord utan insikt.
Mötet i Jerusalem
15 (A) Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 (B) När det nu blev oenighet[a] och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, bestämde man att Paulus och Barnabas och några till av dem skulle resa upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem med denna fråga. 3 Församlingen utrustade dem för resan, och de reste genom Fenicien och Samarien. Där berättade de utförligt om hedningarnas omvändelse och spred stor glädje bland alla bröderna.
4 (C) När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. 5 Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Mose lag. 6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.
7 (D) Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro. 8 (E) Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss. 9 (F) Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat[b] deras hjärtan genom tron. 10 (G) Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 (H) Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."
12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna. 13 När de hade talat färdigt, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. 14 Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn[c] bland hedningarna. 15 Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:
16 Därefter ska jag vända tillbaka[d]
och åter bygga upp
Davids fallna hydda.
Jag ska bygga upp dess ruiner
och upprätta den igen,
17 för att alla andra människor
ska söka Herren,
alla hedningar över vilka
mitt namn har nämnts.
Så säger Herren som gör detta,
18 det som är känt från evighet.
19 Därför anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud, 20 (I) utan bara skriva till dem att hålla sig borta från sådant som blivit orent genom avgudadyrkan[e], från sexuell omoral, från kött av kvävda djur[f] och från blod. 21 (J) Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser honom i synagogorna varje sabbat."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation