Old/New Testament

Mose vädjar till folket om lydnad

4 Och nu Israel, lyssna när jag lär er de här föreskrifterna och lagarna! Lyd dem, så ska ni få leva och gå in och erövra det land som Herren era förfäders Gud har gett er! ² Lägg inte något till lagarna och ta inte bort något från dem! Håll Herrens, er Guds, bud som jag har gett er! ³ Ni såg själva vad Herren gjorde vid Baal-Pegor, då Herren, er Gud, utplånade alla som tillbad Baal-Pegor. ⁴ Men alla ni som höll fast vid Herren, er Gud, är fortfarande vid liv idag.

⁵ Dessa lagar som jag nu undervisar om, så som Herren, min Gud, har befallt, ska ni följa när ni kommer in i det land som ni ska ta i besittning. ⁶ Ni ska följa dem och lyda dem, för då ska andra folk se er vishet och ert förstånd. De som hör de här lagarna ska säga: ”Detta stora folk är så förståndigt och äger en sådan vishet!” ⁷ För vilket annat stort folk har gudar som kommer dem nära, på samma sätt som Herren, vår Gud, gör närhelst vi ropar på honom? ⁸ Vilket annat folk, hur stort det än är, har så rättfärdiga föreskrifter och lagar som denna lag som jag ger er idag?

⁹ Men akta dig mycket noga! Glöm aldrig bort det som du med egna ögon fick se! Håll det i färskt minne så länge du lever! Undervisa om det för dina barn och barnbarn, ¹⁰ om den dag då du stod inför Herren, din Gud, vid berget Horeb. Herren sa till mig: ”Kalla samman allt folket inför mig, så ska jag låta dem få höra mina ord! De ska få lära sig att frukta mig så länge de lever i landet och undervisa sina barn.” ¹¹ Ni kom fram och stod vid foten av berget som brann av eld. Lågorna slog högt upp mot himlen, omgivna av svarta moln och ett väldigt mörker. ¹² Herren talade till er från elden och ni hörde vad han sa, fast ni inte såg honom. ¹³ Han förkunnade för er sitt förbund som ni ska hålla, de tio budorden, och han skrev ner dem på två stentavlor. ¹⁴ Herren befallde mig då också att lära er föreskrifter och lagar som ni måste följa när ni har gått över floden och in i det land ni ska ta i besittning.

Mose varnar för avgudar

¹⁵ Ni ska akta er noga, för ni fick inte se någon gestalt när Herren, er Gud, talade till er ur elden på Horeb. ¹⁶ Gör därför inte något så avskyvärt som att tillverka en bildstod. Tillverka ingen avgud, vare sig i form av en man eller en kvinna, ¹⁷ ett djur på marken, en fågel som flyger i skyn, ¹⁸ ett kräldjur, eller en fisk i vattnet under jordytan. ¹⁹ Och när du tittar upp mot himlen och får se solen, månen och stjärnorna, ja, himlens hela härskara, se då till att du inte förleds att tillbe dem och tjäna dem. De är något som Herren har skapat och gett till alla människor. ²⁰ Men er har Herren räddat ur smältugnen i Egypten, för att ni ska vara hans särskilda folk, hans egendom, som ni är idag.

²¹ Herren blev arg på mig för er skull och svor att jag inte skulle få gå över floden Jordan in i det underbara land som han ska ge till dig som arv. ²² Jag måste dö här i landet och får inte gå över floden. Men ni ska gå över och inta det underbara landet. ²³ Se då till att ni inte glömmer det förbund som Herren, er Gud, har upprättat med er. Tillverka inga bildstoder, avbilder av sådant som Herren har förbjudit er att avbilda, ²⁴ för Herren, er Gud, är en förtärande eld, ja, han är en svartsjuk Gud.

²⁵ Om ni, efter att ha bott i landet en längre tid och efter att ha fått barn och barnbarn, gör något så avskyvärt som att tillverka en avgudabild av något slag, detta som är ont inför Herren och som gör honom vred, ²⁶ då tar jag himmel och jord till vittnen på att ni på en gång kommer att bli utrotade ur det land ni nu ska erövra på andra sidan Jordan. Ni kommer inte att få bo kvar där länge utan kommer att förgöras. ²⁷ Herren kommer att sprida ut er bland folken. Bara några få av er ska bli kvar och dessa ska leva bland de främmande folk dit Herren sänder er. ²⁸ Där kommer ni att tillbe avgudar gjorda av trä och sten, avgudar som varken kan se, höra, äta eller lukta.

²⁹ Men där ska du också på nytt börja söka Herren, din Gud, och du ska finna honom när du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ.^{[a] 30} När du är i nöd och har drabbats av alla dessa saker, då ska du i kommande dagar vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom, ³¹ för Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud. Han ska inte överge dig eller fördärva dig. Han ska inte glömma det förbund han ingått med dina förfäder och bekräftat med ed.

Det finns ingen annan Gud

³² Fråga historien, tiden innan du fanns till, ända från den dag då Gud skapade människan på jorden och sök från den ena ändan av himlen till den andra, så ska du ändå inte finna något så fantastiskt som detta eller hitta någon som hört om något liknande. ³³ Har något annat folk fått höra Guds röst tala till dem ur en eld som ni har fått och ändå fått leva? ³⁴ Har någon annan gud ens försökt befria ett folk från ett annat folks makt genom att sända prövningar, genom tecken och under, genom krig och mäktiga gärningar, stora och fruktansvärda gärningar, så som Herren, din Gud, gjorde för er i Egypten mitt framför dina egna ögon?

³⁵ Du fick se allt detta för att du skulle förstå att Herren är Gud och att det inte finns någon annan än han. ³⁶ Från himlen lät han dig höra sin röst för att fostra dig. Han lät dig här på jorden se sin mäktiga eld och du hörde hans röst ur elden. ³⁷ Eftersom han älskade dina förfäder och utvalde deras efterkommande, förde han genom sin väldiga kraft själv ut dig ur Egypten, ³⁸ för att sedan driva bort andra folk som är större och mäktigare än du och ge dig deras land som arv som det ju är ännu idag.

³⁹ Därför ska du idag inse och tänka på att Herren är Gud, både i himlen och här nere på jorden. Det finns ingen annan. ⁴⁰ Om du följer de föreskrifter och lagar jag ger dig idag, kommer det att gå väl för dig och dina efterkommande och du ska få bo länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig för all framtid.

Fristäder

(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 19:1-14; Jos 20:1-9)

⁴¹ Sedan valde Mose ut tre städer på östra sidan av floden Jordan. ⁴² Dit skulle den kunna fly som hade dödat någon, om dråpet hade skett genom olyckshändelse och utan att dråparen haft onda avsikter. Genom att fly till någon av dessa städer kunde dråparen rädda sitt liv. ⁴³ För Rubens stam valde han Beser på högslätten i öknen, för Gads stam Ramot i Gilead och för Manasses stam Golan i Bashan.

Gudsuppenbarelsen och de tio budorden: Moses andra tal

(4:44—28:68)

⁴⁴ Detta är lagen som Mose lade fram för israeliterna. ⁴⁵ Dessa är de befallningar, föreskrifter och stadgar som Mose gav till Israels folk efter att de lämnat Egypten, ⁴⁶ öster om Jordan i dalen mitt emot Bet Pegor. Området beboddes tidigare av amoréerna under kung Sichon vars huvudstad var Heshbon och som besegrades av Mose och israeliterna efter deras uttåg ur Egypten. ⁴⁷ De intog Sichons land och även det som tillhörde kung Og i Bashan, den andre av de två amoreiska kungarna öster om Jordan, ⁴⁸ hela området från Aroer vid floden Arnons dal till berget Sion^[b] (dvs. Hermon) ⁴⁹ och hela Jordandalen öster om floden ända till Aravasjön nedanför berget Pisgas branter.

Sammanfattning av de tio buden

(2 Mos 20:1-21)

5 Mose kallade samman hela Israels folk och sa:

Lyssna nu, Israel, till alla de föreskrifter och lagar som jag i dag har gett er! Lär er dem och följ dem noga! ² Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid Horeb –  ³ inte med våra förfäder, utan med oss som lever idag. ⁴ Han talade med er ansikte mot ansikte ur elden där på berget. ⁵ Jag stod där mellan er och Herren för att förmedla Herrens ord, för ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sa:

²² Detta är de bud som Herren gav till er alla då ni stod nedanför berget. Han uttalade dem med hög röst ur elden, molnet och det djupa mörkret. Dessa var de enda bud han gav er och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.

²³ Men när ni hörde rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamhövdingar och äldste till mig ²⁴ och sa: ”Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och sitt majestät. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå får människan leva. ²⁵ Varför ska vi nu dö? Denna stora eld förbränner oss! Vi kommer säkert att dö om vi hör Herren, vår Gud, tala till oss igen. ²⁶ Finns det någon dödlig varelse som har hört den levande Gudens röst inifrån elden som vi har gjort och som fått fortsätta att leva? ²⁷ Gå fram du och lyssna till vad Herren, vår Gud, säger och kom sedan och berätta det för oss! Vi ska lyssna och lyda.”

²⁸ Herren gick med på er begäran och sa till mig: ”Jag har hört vad folket sa till dig, och det var rätt talat. ²⁹ Tänk om de alltid kunde vara lika villiga att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom. ³⁰ Gå och säg till dem att återvända till sina tält. ³¹ Sedan ska du ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla de bud, lagar och föreskrifter som du ska undervisa dem om och som de sedan ska följa i det land jag ger dem till besittning.”

³² Var nu noga med att följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er. Vik inte av åt något håll! ³³ Följ i allt den väg Herren, er Gud, har befallt er att gå! Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.

Förklaring av de tio budorden^[f]

(6:1—27:8)

Första budet: Du ska inte ha några andra gudar

6 Detta är de bud, lagar och föreskrifter som Herren, er Gud, befallde mig att undervisa er om och som ni sedan ska följa i det land ni ska inta på andra sidan floden. ² Om du och dina barn och barnbarn fruktar och lyder Herren, din Gud, och under hela ditt liv följer alla de bud och föreskrifter jag har gett dig, kommer du att leva länge. ³ Lyssna därför, Israel, och var noga med att följa dem så att allt går bra för dig och du blir ett stort folk i landet som flyter av mjölk och honung, så som Herren, dina förfäders Gud, har lovat.

Lär era barn att lyda Herren

⁴ Lyssna, Israel: Herren är vår Gud. Herren är en^[g]. ⁵ Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela din kraft! ⁶ Du ska ständigt tänka på^[h] de bud som jag ger dig idag. ⁷ Du ska inpränta dem hos dina barn. Tala om dem både när du är hemma och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. ⁸ Bind dem som ett tecken på din hand och bär dem på din panna.^{[i] 9} Skriv dem på dörrkarmarna till ditt hus och på dina stadsportar.^[j]

¹⁰ När Herren, din Gud, har lett dig in i det land han med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, när han har gett dig stora, vackra städer som du inte har byggt, ¹¹ välfyllda hus som du inte har fyllt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, när du har ätit dig mätt, ¹² se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.

¹³ Det är Herren, din Gud, du ska frukta och tjäna och det är vid hans namn du ska avlägga ed. ¹⁴ Ni ska inte följa någon annan gud, ingen av grannfolkens gudar, ¹⁵ för Herren, din Gud, som bor ibland er är en svartsjuk Gud. Hans vrede kan väckas mot dig och utplåna dig från jordens yta. ¹⁶ Sätt inte Herren, er Gud, på prov så som ni gjorde i Massa.^{[k] 17} Lyd noga alla de bud, befallningar och föreskrifter som Herren, er Gud, har gett dig. ¹⁸ Gör det som är rätt och gott i Herrens ögon, så kommer allt att gå väl för dig och du kan tåga in och ta det goda land i besittning som Herren med ed lovade dina förfäder. ¹⁹ Han ska då driva ut alla dina fiender, så som han har sagt.

²⁰ När ditt barn i framtiden frågar dig: ”Vad är meningen med alla de befallningar, föreskrifter och stadgar som Herren, vår Gud, har gett er?” ²¹ ska du berätta för honom: ”Vi var faraos slavar i Egypten och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt ²² och genom att inför våra ögon göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och farao och allt hans folk. ²³ Han förde oss ut ur Egypten och ledde oss hit för att ge oss det land som han med ed hade lovat våra förfäder. ²⁴ Herren har befallt oss att följa alla dessa lagar och frukta honom, för att det ska gå oss väl och han ska kunna bevara oss vid liv, precis som han hittills har gjort. ²⁵ Om vi följer hela denna lag som Herren, vår Gud, har befallt oss att hålla, kommer vi att vara rättfärdiga^[l] inför honom.”

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:1-9; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)

11 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage och Betania, som låg vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina lärjungar ² och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni genast att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. ³ Och om någon frågar vad ni håller på med så säg bara: ’Herren behöver den, men han kommer snart att lämna den tillbaka.’ ”

⁴ De gav sig då iväg och hittade en ungåsna som stod bunden vid en port på bygatan. Och medan de höll på att lösgöra den, ⁵ sa några som stod där: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” ⁶ Men de svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå.

⁷ De ledde sedan åsnan till Jesus, lade sina mantlar på den, och Jesus satte sig på den. ⁸ Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde ut gröna kvistar från träden runt omkring.^{[a] 9} Och både de som gick framför Jesus och de som gick efter ropade:

¹¹ Så red han in i Jerusalem och gick till templet. Där såg han på allt, men eftersom det redan var sent gick han därifrån till Betania med de tolv.

Jesus rensar templet

(Matt 21:18-22)

¹² Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig. ¹³ Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom dit fann han bara blad. Fikonens tid var nämligen inte inne.^{[c] 14} Då sa Jesus till trädet: ”Aldrig mer i evighet ska någon äta frukt från dig!” Och hans lärjungar hörde det.

Templet rensas

(Matt 21:12-16; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)

¹⁵ När de kom fram till Jerusalem gick han in i templet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor, ¹⁶ och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen.^[d]

¹⁷ Sedan undervisade han dem och sa: ”Står det inte skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk?’ Men ni har gjort det till ett rövarnäste.”^[e]

¹⁸ När översteprästerna och de skriftlärda fick höra detta, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning.