Old/New Testament
Avskiljandet av prästerna
(3 Mos 8:1-36)
29 När du avskiljer dem till präster åt mig ska du göra på följande sätt: ta en tjur och två baggar som är helt felfria, 2 bröd som inte är jäst och osyrade kakor tillsammans med olja och osyrade tunnbröd smorda med olja. Baka dem av fint vetemjöl. 3 Lägg bröden i en korg och för fram dem som offergåva tillsammans med tjuren och baggarna.
4 För fram Aron och hans söner till ingången av uppenbarelsetältet och tvätta dem med vatten. 5 Ta kläderna och sätt på Aron hans tunika, mantel, efod och bröstsköld och fäst ihop alltsammans med bältet. 6 Sätt turbanen på hans huvud och fäst det heliga diademet på turbanen. 7 Gjut olja på hans huvud och smörj honom. 8 För sedan fram hans söner och klä dem i deras tunikor 9 med de vävda bälten och huvudbindlarna. De ska vara mina präster för alltid. Så ska du göra när du avskiljer Aron och hans söner.
10 Ta sedan tjuren och för fram den till uppenbarelsetältet. Aron och hans söner ska lägga sina händer på dess huvud, 11 och du ska slakta den inför Herren där vid ingången till uppenbarelsetältet. 12 Ta lite av tjurens blod och stryk på altarets horn med fingret. Resten av blodet ska du hälla ut bredvid altaret. 13 Ta sedan allt fett som finns runt inälvorna, leverfettet och njurarna med fettet kring dem, och bränn upp alltsammans på altaret. 14 Men tjurens kött och hud och resten av inälvorna ska du bränna upp som ett syndoffer i en eld utanför lägret.
15 Därefter ska Aron och hans söner lägga sina händer på huvudet på en av baggarna. 16 Slakta den, ta dess blod och stänk på altarets alla sidor. 17 Stycka sedan baggen, skölj inälvorna och fötterna och lägg dem på styckena och huvudet. 18 Bränn hela baggen på altaret. Detta är ett brännoffer åt Herren med en behaglig doft, ett eldoffer åt Herren.
19 Sedan ska du ta den andra baggen och Aron och hans söner ska lägga sina händer på dess huvud. 20 Slakta den, ta lite av baggens blod och stryk på Arons högra örsnibb och likaså på hans söners högra örsnibb, på högra tummen och högra stortån. Resten av blodet ska stänkas ut på altarets alla sidor. 21 Ta sedan av blodet från altaret och av smörjelseolja och stänk det på Aron och hans söner och på deras kläder. På så sätt blir han och de och deras kläder helgade.
22 Därefter ska du ta det feta från baggen, svansen och fettet som finns runt inälvorna, leverfettet, njurarna med fettet runt dem och det högra lårstycket. Denna bagge är prästvigningsbaggen. 23 Du ska också ta ett bröd, en kaka bakad med olja och ett tunnbröd från korgen med det osyrade brödet som ställts fram inför Herren. 24 Lägg dessa i händerna på Aron och hans söner och låt dem lyfta upp dem inför Herren som ett offer till honom. 25 Ta sedan bröden ur deras händer och bränn dem på altaret tillsammans med brännoffret som en välbehaglig lukt åt Herren, ett eldoffer åt Herren. 26 Ta sedan bringan av Arons prästvigningsbagge och lyft upp den som ett offer åt Herren. Den är din andel.
27 Avskilj som heliga de delar av prästvigningsbaggen som ska tillfalla Aron och hans söner, bringan som du lyfte upp och lårstycket som bars fram. 28 Aron och hans söner ska alltid ha rätt att av Israels folk få detta som en offergåva av deras gemenskapsoffer, en gåva till Herren.
29 Arons heliga kläder ska hans söner ha efter honom att bära när de smörjs och avskiljs för tjänst. 30 Den son som blir präst efter Aron ska bära kläderna i sju dagar när han går in i uppenbarelsetältet och gör sin tjänst.
31 Prästvigningsbaggens kött ska kokas på en helig plats. 32 Aron och hans söner ska äta baggens kött och brödet som finns i korgen vid dörren till uppenbarelsetältet. 33 De ska äta av detta som använts vid försoningen, vid deras avskiljande och vigningsceremoni. Ingen annan får äta av det, för det har blivit heligt. 34 Om något av köttet eller brödet blir kvar till dagen därpå ska det brännas. Det får inte ätas, eftersom det är heligt.
35 Gör med Aron och hans söner precis så som jag har föreskrivit. Denna prästvigning ska ta sju dagar. 36 Varje dag ska du offra en tjur som syndoffer till försoning. Rena altaret genom att bringa försoning för det. Smörj det för att helga det. 37 Under sju dagar ska du försona altaret och helga det. Därefter är altaret högheligt, och allt som kommer i beröring med det blir heligt.
38 Detta ska du offra på altaret: Varje dag två årsgamla lamm för all framtid. 39 Ett lamm ska offras på morgonen och ett i skymningen. 40 Tillsammans med det ena ska du offra 1,5 liter fint mjöl, blandat med 1,5 liter olja från stötta oliver, samt 1,5 liter vin som dryckesoffer. 41 Offra det andra lammet i skymningen på samma sätt som på morgonen, med matoffer och dryckesoffer. Det är också en välbehaglig lukt inför Herren ett eldoffer.
42 Detta ska vara ett ständigt dagligt brännoffer genom alla släktled vid uppenbarelsetältets dörr, inför Herren. Där ska jag möta er och tala till dig. 43 Där ska jag också möta israeliterna, och boningen ska vara helgad av min härlighet. 44 Jag ska helga uppenbarelsetältet och altaret och Aron och hans söner till att vara mina präster. 45 Och jag ska bo bland israeliterna och vara deras Gud, 46 och de ska inse att jag är Herren, deras Gud. Jag förde dem ut ur Egypten för att bo bland dem, och jag är Herren, deras Gud.
Rökelsealtaret
(2 Mos 37:25-28)
30 Du ska göra ett altare av akacieträ, där du kan tända rökelse. 2 Det ska vara fyrkantigt, en halv meter långt, en halv meter brett och en meter högt. Dess horn ska vara i ett stycke med altaret. 3 Du ska dra över dess överdel, sidor och horn med rent guld och göra en guldkant runt det. 4 Nedanför kanten på två sidor av altaret ska du göra två guldringar till stänger att bära altaret med. 5 De ska göras av akacieträ och överdras med guld. 6 Ställ altaret framför förhänget framför arken med förbundstecknet, framför försoningsstället ovanpå förbundstecknet. Det är där jag ska uppenbara mig för dig.
7 Varje morgon när Aron gör i ordning oljelamporna ska han tända välluktande rökelse på altaret, 8 och i skymningen när han tänder lamporna ska han bränna rökelse inför Herren. Så ska man göra från generation till generation. 9 Bränn ingen främmande rökelse på det och inte heller brännoffer eller matoffer, och häll inget dryckesoffer på det.
10 En gång om året måste Aron försona altarets horn. Denna årliga försoning ska göras med blod från det försonande syndoffret, från generation till generation, för det är högheligt för Herren.”
Lösepenningen
11 Herren sa till Mose: 12 ”När du har folkräkning i Israel ska var och en som blivit räknad betala en lösen för sitt liv till Herren, för att ingen olycka ska drabba dem vid mönstringen. 13 En halv sikel[a] silver ska betalas av alla som upptas bland de mönstrade, efter tempelvikt – en sikel är 20 gera. Denna halvsikel är en offergåva åt Herren. 14 Alla som upptas bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt, ska ge denna offergåva till Herren. 15 Den som är rik ska inte ge mer än en halv sikel och den som är fattig inte mindre än en halv sikel, för det är ett offer till Herren som lösen för era liv. 16 Ta emot lösesumman av israeliterna och använd pengarna till tjänsten i uppenbarelsetältet. Så ska Herren komma ihåg israeliterna genom lösepengarna för ert liv.”
Tvättfatet
17 Och Herren sa till Mose: 18 ”Gör ett tvättfat av koppar med en ställning, också av koppar. Placera det mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyll det med vatten. 19 Aron och hans söner ska tvätta sina händer och fötter där; 20 innan de går in i uppenbarelsetältet ska de tvätta sig för att inte dö när de går fram till altaret för att göra tjänst och tända eldoffer åt Herren. 21 De måste alltid tvätta sina händer och fötter, annars kommer de att dö. Det här är en oföränderlig stadga för Aron och hans söner som ska gälla från generation till generation.”
Smörjelseoljan
22 Herren talade till Mose: 23 ”Samla fina kryddor av bästa slag: sex kilo flytande myrra, hälften så mycket av vardera doftande kanel och kalmus, 24 sex kilo kassia, efter tempelvikt, och dessutom tre liter olivolja. 25 Du ska göra det till en helig smörjelseolja, en doftande, konstfärdig blandning, sådan som helig smörjelseolja ska vara.
26 Den ska du använda för att smörja uppenbarelsetältet, arken med förbundstecknet, 27 bordet med alla dess tillbehör, lampstället och allt som hör till den, rökelsealtaret, 28 brännofferaltaret med alla dess tillbehör, tvättfatet och dess ställning. 29 Du ska helga dem så att de blir högheliga. Allt som kommer i beröring med dem blir heligt. 30 Smörj också Aron och hans söner, och helga dem så att de kan tjäna mig som präster. 31 Säg till Israels folk: ’Detta ska alltid vara min heliga smörjelseolja från generation till generation. 32 Den får inte användas på någon annan människa, och ni får inte tillverka annan olja med denna sammansättning, för den är helig och måste behandlas som helig av er. 33 Den som blandar denna olja och med den smörjer någon som inte är präst, ska utrotas ur sitt folk.’ ”
Rökelsen
34 Herren talade till Mose: ”Ta fina, välluktande kryddor, stakte, sjönagel, galban och ren rökelse, lika mycket av varje[b]. 35 Gör en välluktande rökelseblandning av dem, på det sätt salvtillverkare gör, och tillsätt salt. Detta ska vara en ren och helig rökelse. 36 Mal sönder en del av den till pulver och lägg det framför arken med förbundstecknet i uppenbarelsetältet där jag ska möta dig. Den ska vara höghelig för er. 37 Gör aldrig rökelse med denna sammansättning åt er själva, för den ska hållas helgad åt Herren. 38 Den som tillverkar rökelse för att njuta av dess doft måste utrotas ur sitt folk.”
De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt
(Mark 11:27-33; Luk 20:1-8)
23 När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De frågade: ”Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?” 24 Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den, ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta.” 25 ”Varifrån kom Johannes dop, från himlen eller från människor?”
De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 26 Men om vi säger att det var från människor, då kommer vi att få vara rädda för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet.” 27 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”
Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”
Liknelsen om de två sönerna
28 ”Men vad säger ni om det här? En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’ 29 ’Det vill jag inte’, svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå. 30 Sedan sa fadern likadant till den andre, och han svarade: ’Javisst, far, det ska jag göra.’ Men han gick aldrig. 31 Vilken av dessa två lydde sin far?” De svarade: ”Den förste naturligtvis.”
Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: tullindrivare och prostituerade ska gå före er till Guds rike. 32 Johannes kom ju och visade er rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och de prostituerade trodde däremot på honom. Men trots att ni såg detta ångrade ni er inte och började tro på honom.
Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
(Mark 12:1-12; Luk 20:9-19)
33 Hör nu på en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. 34 När det så blev dags att skörda, sände han några tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans.
35 Men lantbrukarna tog fast tjänarna, misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje. 36 Då sände jordägaren dit ännu fler tjänare, men samma sak hände igen. 37 Till slut sände ägaren sin son, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’
38 Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’ 39 Så tog de fast sonen, släpade ut honom ur vingården och dödade honom.
40 Vad ska nu vingårdsägaren göra med dessa lantbrukare när han kommer tillbaka?” 41 Översteprästerna och folkets ledare svarade: ”Han kommer helt säkert att döda dem, och sedan arrenderar han ut vingården till andra som ger honom hans del av skörden när det är dags.”
42 Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna:
’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.
Det är Herrens verk
och förunderligt i våra ögon.’[a]
43 Därför säger jag er att Guds rike ska tas ifrån er och överlämnas till ett folk som bär dess frukt. 44 Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.[b]”
45 När översteprästerna och fariseerna hörde Jesus liknelser, förstod de att det var dem han talade om. 46 Därför ville de arrestera honom genast, men de var rädda för folket, som ansåg att Jesus var en profet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.