Old/New Testament
Domsord över Israels fiender
9 (A) En profetia, Herrens ord mot Ha-draks land.[a] I Damaskus ska det slå ner, för Herren har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar. 2 (B) Det slår också ner i det angränsande Hamat, likaså i Tyrus och Sidon där man är så vis. 3 Tyrus byggde sig ett fäste och samlade silver som stoft och guld som smuts på gatorna. 4 Men se, Herren ska göra henne fattig och störta ner hennes välde i havet, och hon ska förtäras av eld.
5 (C) Ashkelon ska se det och frukta,
Gaza ska darra av ångest
liksom Ekron,
för deras hopp kommer på skam.
Gaza mister sin kung,
och i Ashkelon
kommer ingen att bo.
6 Ett blandfolk ska bo i Ashdod,
och filisteernas stolthet
ska jag utrota.
7 (D) Men när jag ryckt blodmaten
ur deras mun
och det vidriga från deras tänder,
då ska också de få bli kvar
åt vår Gud.
De ska bli som stamfurstar i Juda,
och Ekrons folk
ska bli som jebusiterna[b].
8 (E) Jag ska slå upp mitt läger
omkring mitt hus
mot härar
och mot den som kommer och går.
Ingen förtryckare
ska drabba dem längre,
för jag vaktar nu med öppna ögon.
Sions kung kommer
9 (F) Fröjda dig stort, dotter Sion!
Jubla, dotter Jerusalem!
Se, din kung kommer till dig,
rättfärdig och segerrik är han.
Han kommer ödmjuk,
ridande på en åsna[c],
på en åsninnas föl.
10 (G) Jag ska ta bort vagnar ur Efraim
och hästar ur Jerusalem.
Stridens bågar ska bort,
och han ska tala frid
till hednafolken.
Hans välde ska nå från hav till hav,
och från floden till jordens ändar.
Befrielse genom förbundsblodet
11 (H) Och för dig ska jag
på grund av ditt förbundsblod
befria dina fångar
från den vattenlösa hålan.
12 (I) Vänd åter till ert fäste,
ni fångar som har ett hopp.
Ja, i dag förkunnar jag för er
att jag ska ge er dubbelt igen.
13 (J) För jag ska spänna Juda
som min båge
och lägga Efraim
som pil på den,
jag ska väcka upp dina söner, Sion,
mot dina söner, Grekland[d],
och göra dig lik en hjältes svärd.
14 Ja, Herren ska uppenbara sig
över dem
och hans pil ska fara ut
som en blixt.
Herren Gud ska blåsa i basunen
och dra fram i söderns stormar.
15 (K) Herren Sebaot ska beskydda dem.
De ska sluka sina fiender
och trampa på slungstenar[e].
De ska dricka och vråla
som av vin,[f]
de ska fyllas som en offerskål,
som altarets hörn.
16 (L) Herren deras Gud
ska frälsa dem på den dagen,
för de är hans hjord, hans folk.
Som ädelstenar i en krona
ska de stråla över hans land.
17 (M) Hur stor är inte hans godhet,
hur stor är inte hans skönhet!
Unga män ska blomstra av brödsäd
och unga kvinnor av vin.
Herren har omsorg om sitt folk
10 (N) Be Herren om regn
i vårregnets tid.
Herren gör åskmolnen,
han ger människorna
skurar av regn,
gröda på marken åt var och en.
2 (O) Men husgudarna[g] talar svek,
spåmännen skådar lögn,
bedrägliga drömmar talar de,
tomhet är deras tröst.
Därför drar folket bort
som en fårhjord.
De lider nöd,
för de har ingen herde.
3 (P) Min vrede brinner mot herdarna,
och jag ska straffa bockarna.
Herren Sebaot tar sig an
sin hjord, Juda hus,
och ska göra den
till sin stolta stridshäst.
4 (Q) Från Juda ska hörnstenen komma,
från honom stödjepelaren,
från honom bågen till striden,
från honom allt
vad styresman heter.
5 (R) De ska likna hjältar
som trampar ner sina fiender
som smuts på gatan i striden.
De ska strida,
för Herren är med dem,
och ryttarna på sina hästar
ska komma på skam.
6 (S) Jag ska ge styrka åt Juda hus
och frälsa Josefs hus.
Jag ska föra dem tillbaka,
för jag ska förbarma mig
över dem.
De ska vara som om jag aldrig
hade förkastat dem,
för jag är Herren deras Gud,
jag ska bönhöra dem.
7 (T) Efraims män ska bli som hjältar,
deras hjärtan ska glädjas
som av vin.
Deras barn ska se det
och glädja sig,
deras hjärtan ska fröjda sig
i Herren.
8 Jag ska vissla på dem
och föra dem samman,
för jag har befriat dem.
De ska bli lika talrika som förut.
9 (U) När jag planterar dem bland folken
ska de tänka på mig i fjärran land.
De ska få leva med sina barn
och komma tillbaka.
10 (V) Jag ska föra dem tillbaka
från Egyptens land
och samla dem från Assur.
Till Gileads land och till Libanon
ska jag föra dem,
och där ska inte finnas utrymme
nog för dem.
11 (W) Han ska dra fram genom
ett hav av nöd,
han ska slå ner havets vågor
och Nilflodens alla djup
ska torka ut.
Assurs stolthet ska brytas ner
och spiran tas ifrån Egypten.
12 (X) Jag ska göra dem starka i Herren,
och i hans namn ska de gå fram,
säger Herren.
De härliga trädens fall
11 Öppna dina dörrar, Libanon,
så att eld kan förtära
dina cedrar.
2 Jämra dig, du cypress,
för cedern har fallit,
de härliga träden är skövlade.
Jämra er, ni Bashans ekar,
för den täta skogen är fälld.
3 (Y) Hör herdarnas jämmer
när deras härlighet skövlas!
Hör de unga lejonens vrål
när Jordans härlighet skövlas!
De två herdarna
4 Så sade Herren min Gud: ”Bli en herde för slaktfåren, 5 (Z) eftersom deras köpare slaktar dem utan att straffas och de som säljer dem säger: Lovad är Herren, jag har blivit rik! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem, 6 (AA) för jag ska inte längre förbarma mig över dem som bor i landet”, säger Herren. ”Se, jag ska överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda någon ur deras hand.”
7 Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd och den andra kallade jag Enhet. Så blev jag en herde för fåren. 8 Och inom en månad gjorde jag slut på de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de i sin tur fick motvilja mot mig. 9 Då sade jag till fåren: ”Jag vill inte vara er herde längre. Det som dör får dö och det som förgås får förgås, och de som blir kvar får äta upp varandra.” 10 (AB) Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa förbundet som jag hade slutit med alla folk. 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren[h] som iakttog mig förstod att detta var Herrens ord.
12 (AC) Och jag sade till dem: ”Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver[i]. 13 (AD) Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. 14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Och Herren sade också till mig: ”Skaffa dig redskap igen som en oförnuftig herde. 16 (AE) För se, jag ska låta det uppstå en herde i landet som inte sköter om dem som håller på att gå under, inte söker upp de förlorade, inte helar de sårade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och river sönder deras klövar.”
17 (AF) Ve den oduglige herden[j]
som överger sin hjord!
Må svärdet träffa hans arm
och hans högra öga,
må hans arm förtvina helt
och hans högra öga
helt förmörkas.
Jerusalems belägring och befrielse
12 (AG) En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund och som format människans ande i henne: 2 (AH) Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare för alla folk runt omkring. Också Juda ska drabbas när Jerusalem belägras. 3 (AI) Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska skada sig på den. Och jordens alla folk ska församla sig mot henne. 4 På den dagen, säger Herren, ska jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Över Juda hus ska jag ha mina ögon öppna, men folkens alla hästar ska jag slå med blindhet. 5 Då ska Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: ”Jerusalems invånare har sin styrka i Herren Sebaot, sin Gud.”
6 (AJ) På den dagen ska jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem ska fortfarande trona där det nu ligger. 7 Herren ska frälsa Juda hyddor först, för att inte Davids hus och Jerusalems invånare ska överträffa Juda i härlighet. 8 (AK) På den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen ska den svagaste[k] bland dem vara som David, och Davids hus ska vara som Gud, som Herrens ängel framför dem.
Sorg över den genomborrade
9 (AL) På den dagen tänker jag utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. 10 (AM) Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.[l] 11 (AN) På den dagen ska sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadad-Rimmon[m] i Megiddopasset. 12 Landet ska sörja, var släkt för sig:
Davids hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
Natans hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
13 (AO) Levi hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
Shimeis släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
14 alla övriga släkter var för sig
och deras kvinnor för sig.
Kristi seger över Satan
20 (A) Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 (B) Och han grep draken, den gamle ormen som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. 3 Sedan kastade ängeln honom i avgrunden och stängde och förseglade den över honom, för att han inte mer skulle förleda folken förrän de tusen åren nått sitt slut. Därefter ska han släppas lös för en kort tid.
4 (C) Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med Kristus i tusen år. 5 (D) Men de andra döda levde inte förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6 (E) Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.
7 Och när de tusen åren har nått sitt slut ska Satan släppas ut ur sitt fängelse. 8 (F) Och han ska gå ut för att förleda folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden. Deras antal är som havets sand. 9 (G) De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. 10 (H) Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.
Den slutliga domen
11 (I) Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 (J) Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. 13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.[a] 14 (K) Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation