Old/New Testament
Befallning att bygga Herrens hus
1 (A) I kung Darejaveshs andra regeringsår, i sjätte månaden på första dagen[a] i månaden, kom Herrens ord genom profeten Haggai till Serubbabel[b], Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua[c], Josadaks son. Han sade:
2 Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger: ”Tiden har inte kommit än, tiden att bygga upp Herrens hus.” 3 Och Herrens ord kom genom profeten Haggai. Han sade:
4 (B) Är det då tid för er
att själva bo i panelklädda hus
medan detta hus[d] ligger i ruiner?
5 Så säger nu Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
6 (C) Ni sår mycket men skördar litet.
Ni äter men blir inte mätta.
Ni dricker men blir inte glada.
Ni klär er men blir inte varma.
Den som får lön har hål i börsen.
7 Så säger Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
8 (D) Gå upp till bergen,
hämta virke och bygg upp mitt hus,
så ska jag glädja mig över det
och visa min härlighet,
säger Herren.
9 Ni väntade er mycket,
men se, det blev lite.
Och när ni förde hem det
blåste jag bort det.
Varför? säger Herren Sebaot.
För att mitt hus ligger i ruiner,
medan ni alla har brått
med era egna hus.
10 (E) Därför har himlen över er
hållit tillbaka sin dagg
och jorden har hållit tillbaka
sin gröda.
11 (F) Jag har kallat fram torka
över landet och över bergen,
över säden, vinet och oljan,
över det som jorden ger,
över människor och djur
och över era händers arbete.
Folket lyder Herrens befallning
12 Serubbabel, Shealtiels son, översteprästen Josua, Josadaks son, och alla de som var kvar av folket lyssnade till Herren sin Guds röst och till profeten Haggais ord, eftersom Herren deras Gud hade sänt honom. Och folket fruktade Herren.
13 (G) Då sade Haggai, Herrens sändebud, genom ett budskap från Herren till folket: ”Jag är med er, säger Herren.” 14 Och Herren väckte en iver hos Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, hos översteprästen Josua, Josadaks son, och hos alla dem som var kvar av folket så att de började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus.
2 Detta hände på tjugofjärde dagen i sjätte månaden[e] av kung Darejaveshs andra regeringsår.
Det nya templets härlighet
2 I sjunde månaden, på tjugoförsta dagen i månaden[f], kom Herrens ord genom profeten Haggai. Han sade: 3 Säg till Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son, och till dem som är kvar av folket:
4 (H) Vilka är kvar bland er
som har sett detta hus
i dess forna härlighet?[g]
Hur tycker ni att det ser ut nu?
Är det inte som ingenting
i era ögon?
5 (I) Men var nu frimodig, Serubbabel,
säger Herren,
var frimodig, du överstepräst Josua,
Josadaks son,
var frimodiga,
alla ni människor i landet,
säger Herren.
Arbeta, för jag är med er,
säger Herren Sebaot.
6 (J) Det löftet gav jag er
när ni drog ut ur Egypten,
och min Ande är mitt ibland er.
Var inte rädda!
7 (K) Så säger Herren Sebaot:
Inom kort ska jag än en gång
skaka himlen och jorden,
havet och det torra.[h]
8 (L) Jag ska skaka om alla hednafolk,
och alla folkens skatter[i]
ska komma hit.
Och jag ska fylla detta hus
med härlighet,
säger Herren Sebaot.
9 Mitt är silvret och mitt är guldet,
säger Herren Sebaot.
10 (M) Den kommande härligheten
hos detta hus
ska bli större än den förra,
säger Herren Sebaot,
och på denna plats
ska jag ge frid,
säger Herren Sebaot.
Ny välsignelse
11 På tjugofjärde dagen i nionde månaden av Darejaveshs andra regeringsår[j] kom Herrens ord till profeten Haggai. Han sade:
12 Så säger Herren Sebaot: Fråga prästerna vad lagen säger: 13 ”Om någon bär heligt kött i sin mantelflik och med fliken rör vid bröd, kokt mat, vin, olja eller annan mat, blir det då heligt?” Prästerna svarade: ”Nej.” 14 (N) Sedan frågade Haggai: ”Om en som blivit oren genom en död rör vid något av allt detta, blir det då orent?”[k] Prästerna svarade: ”Ja, det blir orent.” 15 Då sade Haggai:
Så är det med detta folk,
så är det med detta hednafolk
inför mig, säger Herren,
och så är det med allt
som deras händer gör:
Det de offrar där är orent.
16 Lägg nu märke till det som sker,
från i dag och framåt!
Innan det lades sten på sten
till Herrens tempel,
hur var det då?
17 Kom man till en sädeshög
som skulle ge tjugo mått
gav den bara tio,
kom man till vinpressen
för att ösa femtio kärl
gav den bara tjugo.
18 (O) Jag slog er med sot och rost[l]
och alla era händers verk
med hagel,
och ändå vände ni er inte till mig,
säger Herren.
19 (P) Lägg märke till det som sker
från i dag och framåt,
från den tjugofjärde dagen
i nionde månaden,
från dagen då grunden lades
till Herrens tempel.
20 Finns det någon säd kvar
i kornboden?
Varken vinstocken, fikonträdet,
granatträdet eller olivträdet
har burit någon frukt än.
Men från denna dag
ska jag välsigna.”
Serubbabel – Herrens signetring
21 Herrens ord kom för andra gången till Haggai, på tjugofjärde dagen i samma månad. Han sade: 22 Säg till Serubbabel, Juda ståthållare:
Jag ska skaka himlen
och jorden.
23 Jag ska störta kungatroner
och göra hednarikenas makt
om intet.
Jag ska välta vagnar
och deras förare,
och hästar och deras ryttare
ska falla,
den ene för den andres svärd.
24 (Q) På den dagen, säger Herren Sebaot, ska jag ta dig, min tjänare Serubbabel, Shealtiels son, säger Herren, och göra dig till en signetring.[m] För jag har utvalt dig, säger Herren Sebaot.
Domen över den stora skökan
17 (A) En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: "Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten. 2 (B) Jordens kungar har horat med henne, och jordens invånare är berusade av hennes otukts vin."
3 (C) I Anden förde han mig bort till en öken. Och jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. 4 (D) Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan[a] och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. 5 På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter."
6 (E) Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag djupt förundrad.
7 Och ängeln sade till mig: "Varför är du så förundrad? Jag ska säga dig hemligheten med kvinnan och vilddjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. 8 (F) Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer, men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet. De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens skapelse ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma.
9 (G) Här krävs ett sinne med vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på. De är också sju kungar. 10 Fem har fallit, en är, och en har inte kommit än. Och när han kommer ska han bara bli kvar en kort tid. 11 (H) Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot fördärvet. 12 (I) Och de tio hornen du såg är tio kungar som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme regera som kungar. 13 De har ett och samma sinne och ger sin makt och myndighet åt vilddjuret. 14 (J) De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung."
15 (K) Och han sade till mig: "Vattnen som du såg där skökan tronar, det är folk och människomassor och länder och språk. 16 (L) Och de tio hornen du såg och vilddjuret, de ska hata skökan och göra henne utblottad och naken. De ska äta hennes kött och bränna upp henne i eld, 17 för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse. 18 (M) Och kvinnan som du såg är den stora staden som regerar över kungarna på jorden."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation