10 (A) När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel intog prästerna sina platser i ämbetsskrud med trumpeter. Leviterna, Asafs söner, hade cymbaler, och tillsammans prisade de Herren efter den ordning som Israels kung David hade gett[a]. 11 (B) De sjöng lov och pris till Herren: ”Han är god, evig är hans nåd mot Israel!” Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden var lagd till Herrens hus.

12 (C) Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. 13 Man kunde inte skilja mellan det glada jubelropet och folkets högljudda gråt, för folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:10 den ordning som Israels kung David hade gett   Se t ex 1 Krön 6:31f, 25:1f.

(A) Så säger Herren Sebaot:
    Fatta mod, ni som i dessa dagar
        hör dessa ord från profeterna
    som talade när grunden lades
        till Herren Sebaots hus,
            templet som skulle byggas.
10 (B) Före den tiden
    fick varken människor eller djur
        lön för sin strävan.
    Ingen hade ro för sina fiender,
        vare sig han gick ut eller in,
    för jag vände alla människor
        mot varandra.
11 Men nu är jag inte längre
        som i forna dagar
    mot dem som är kvar av detta folk,
        säger Herren Sebaot,
12 (C) för nu ska det sås i frid.
        Vinstocken ska ge sin frukt,
    jorden sin gröda
        och himlen sin dagg.
    Jag ska låta
        dem som är kvar av detta folk
            få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
        både Juda hus och Israels hus,
    har varit en förbannelse
        bland hednafolken,
    så ska ni nu när jag frälst er
        bli en välsignelse.
    Var inte rädda, fatta mod!

14 Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!

16 (D) Men detta är vad ni ska göra:
        Tala sanning med varandra,
    döm rätta domar i era portar,
        domar som ger frid.
17 (E) Tänk inte ut ont mot varandra
        i era hjärtan
    och ha inte kärlek till falska eder,
        för allt sådant hatar jag,
            säger Herren.

18 Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 19 (F) Så säger Herren Sebaot:

Fastedagarna i fjärde, femte,
        sjunde och tionde månaden[a]
    ska för Juda hus
        bli till fröjd och glädje,
            till glada högtider.
    Och ni ska älska sanning och frid.

Hedningarnas frälsning

20 (G) Så säger Herren Sebaot:
    Än en gång ska folk komma hit,
        ja, många städers invånare.
21 (H) Och de som bor i en stad
        ska gå till en annan och säga:
    ”Låt oss gå och bönfalla inför Herren
        och söka Herren Sebaot.
            Jag själv ska också gå.”
22 Ja, många folk
        och mäktiga hednafolk
    ska komma och söka
        Herren Sebaot i Jerusalem,
    och de ska åkalla Herren.

23 Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 8:19 fjärde, femte, sjunde och tionde månaden   Den tionde månaden (jan år 588 f Kr) inleddes belägringen av Jerusalem (2 Kung 25:1). Den fjärde månaden år 587 f Kr (juli) flydde kung Sidkia (Jer 52:6), den femte månaden (augusti) föll staden (2 Kung 25:25) och den sjunde månaden (oktober) mördades ståthållaren Gedalja (2 Kung 25:25).