Old/New Testament
Sorgesång över Tyrus
27 Herrens ord kom till mig:
2 (A) ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över Tyrus. 3 (B) Säg till Tyrus:
Du som bor vid havets portar
och driver handel med folken
i många kustländer,
så säger Herren Gud:
O Tyrus, du säger:
Jag är den fullkomliga skönheten.
4 Dina gränser är mitt i havet,
de som byggde dig
gjorde din skönhet fullkomlig.
5 (C) Av cypress från Senir[a]
gjorde de allt ditt träarbete.
De hämtade en ceder från Libanon
för att göra en mast åt dig.
6 Av ekar från Bashan
gjorde de dina åror.
De prydde ditt däck med elfenben,
inlagt i ädelt trä
från kitteernas öländer.
7 (D) Seglet av fint broderat linne
från Egypten
hade du som ditt baner.
Mörkblått och purpurrött tyg
från Elishas[b] öländer
hade du till soltält.
8 (E) Sidons och Arvads[c] invånare
var roddare åt dig.
De vise, som du hade hos dig, Tyrus,
dem tog du till sjömän.
9 (F) Gebals[d] äldste och dess vise
tjänade dig med att täta
dina fogar.
Havets alla fartyg
med sina besättningar
tjänade dig vid din byteshandel.
10 (G) Perser, ludeer och puteer[e]
var soldater i din här,
ditt krigsfolk.
Sköldar och hjälmar
hängde de på dig,
och dessa gav dig glans.
11 Arvads söner och din här
stod runt omkring
på dina murar,
och män från Gammad
var i dina torn.
Sina stora sköldar hängde de upp
runt om på dina murar,
de gjorde din skönhet fullkomlig.
12 Tarshish[f] var din handelspartner, för du var rik på allt. Du fick silver, järn, tenn och bly i utbyte mot dina varor. 13 (H) Grekland[g], Tubal och Meshek[h] handlade med dig. Slavar och kopparkärl gav de dig i utbyte. 14 Arbetshästar, stridshästar och mulåsnor fick du som betalning från Togarmas land[i].
15 Dedans söner[j] handlade med dig, ja, många kustländer var dina kunder. Elfenben och ebenholts förde de till dig som betalning. 16 Aram[k] var din handelspartner, för du var rik på konstarbeten. Rubiner, purpurrött tyg, broderade vävnader och fint linne, koraller och rubiner gav de dig som betalning.
17 (I) Juda och Israels land handlade med dig. Vete från Minnit[l], bakverk och honung, olja och balsam gav de dig i utbyte för dina varor. 18 Damaskus var din handelspartner, för du var rik på konstarbeten och allt slags gods. De kom med vin från Helbon och med ull från Sahar.[m] 19 Dan och Javan gav dig tvinnad tråd som betalning. De gav konstsmitt järn, kassia och kalmus[n] i utbyte mot dina varor. 20 Dedan handlade med dig med sadeltäcken att rida på. 21 (J) Araberna och Kedars[o] alla furstar tjänade dig med sin handel, med lamm och baggar och bockar drev de handel hos dig.
22 Sabas och Raamas köpmän[p] gjorde affärer med dig. Kryddor av bästa slag och alla slags ädla stenar och guld gav de dig som betalning. 23 Harran[q], Kanne och Eden,[r] Sabas köpmän, Assur och Kilmad[s] drev handel med dig. 24 De gjorde affärer hos dig med vackra kläder, med mörkblå brokigt vävda mantlar, med brokiga täcken, med välslagna, starka rep på din marknad.
25 Fartyg från Tarshish for i väg
med dina bytesvaror.
Så fylldes du med gods
och blev mycket ärad,
där du låg mitt i havet.
26 (K) Ut på vida vattnen
förde de dig,
dina roddare.
Då kom östanvinden
och krossade dig,
där du låg mitt i havet.
27 Ditt gods, dina varor och din handel,
dina sjömän och styrmän,
de som lagade dina fogar
och de som drev din handel,
allt krigsfolk som fanns hos dig
och allt manskap hos dig,
ska sjunka ner i havets djup
den dag du faller.
28 När dina sjömän höjer sorgerop
bävar kustländerna.
29 Alla som ror med åror
lämnar sina skepp.
Sjömän och alla som far
på havet stannar i land.
30 (L) De ropar högt över dig
och klagar bittert,
de strör stoft på sina huvuden
och rullar sig i aska.
31 (M) De rakar sig skalliga för din skull
och klär sig i säcktyg,
de gråter över dig i bitter sorg,
under bitter klagan.
32 Med jämmer stämmer de upp
en sorgesång över dig,
klagande sjunger de om dig:
Vem är som Tyrus,
som bringats till tystnad
mitt ute i havet?
33 När dina handelsvaror
sattes i land från havet
mättade du många folk.
Med din mängd av gods
och bytesvaror
gjorde du jordens kungar rika.
34 Men nu, när du förlist
och försvunnit från havet
ner i vattnets djup,
har dina bytesvaror
och allt ditt manskap
sjunkit med dig.
35 (N) Kustländernas alla invånare
häpnar över dig,
deras kungar står rysande
med förfäran i sina ansikten.
36 (O) Köpmännen ute bland folken
visslar hånfullt åt dig.
Du har fått ett fasansfullt slut,
du ska inte mer finnas till.”
Profetia mot kungen i Tyrus
28 Herrens ord kom till mig:
2 (P) ”Människobarn, säg till fursten i Tyrus[t]:
Så säger Herren Gud:
Ditt hjärta är högmodigt
och du säger: Jag är en gud,
jag tronar på en gudatron
mitt ute i havet.
Ändå är du bara en människa
och inte en gud,
hur mycket du än i ditt hjärta
tycker dig vara en gud.
3 (Q) Se, du menar dig vara visare
än Daniel[u],
ingen hemlighet är dold för dig.
4 (R) Genom din visdom och ditt förstånd
har du blivit rik,
guld och silver har du samlat
i dina förrådshus.
5 Genom stor visdom med vilken
du drev din handel
har du ökat din rikedom,
och så har ditt hjärta
blivit högmodigt
för din rikedoms skull.
6 Därför säger Herren Gud så:
Eftersom du menar
att dina tankar är Guds tankar,
7 (S) se, därför ska jag låta främlingar
komma mot dig,
de grymmaste folk.
De ska dra sina svärd
mot din visdoms skönhet
och orena din glans.
8 (T) De ska störta ner dig i graven,
och du ska dö en våldsam död
mitt ute i havet.
9 Ska du då säga till
den som dräper dig:
’Jag är en gud’,
du som är en människa
och inte en gud,
i händerna på den
som genomborrar dig?
10 (U) Du ska dö som de oomskurna dör
för främlingars hand.
För jag har talat,
säger Herren Gud.”
11 Herrens ord kom till mig: 12 (V) ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över kungen i Tyrus och säg till honom:
Så säger Herren Gud:
Du var en mönsterbild
av fullkomlighet,
full av visdom
och fullkomlig i skönhet.
13 (W) Du var i Eden, Guds lustgård,
höljd i alla slags ädelstenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, granat och smaragd.
Med guld var dina tamburiner
och flöjter utsmyckade,
framställda den dag du skapades.
14 (X) Du var en smord,
beskyddande kerub[v],
och jag hade satt dig
på Guds heliga berg.
Där gick du omkring
bland gnistrande stenar.
15 Du var fullkomlig
på alla dina vägar
från den dag då du skapades
till dess att orättfärdighet
blev funnen hos dig.
16 Genom din stora handel
fylldes du med våld,
och du syndade.
Därför drev jag dig bort
från Guds berg
och förgjorde dig,
du beskyddande kerub
mitt bland de gnistrande stenarna.
17 (Y) Eftersom ditt hjärta var högmodigt
på grund av din skönhet,
och du fördärvade din visdom
på grund av din prakt,
kastade jag ner dig till jorden
och utlämnade dig åt kungar
till att beskådas.
18 (Z) Genom dina många missgärningar
och din oärliga handel
vanhelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig,
och den förtärde dig.
Jag gjorde dig till aska på marken
inför alla som såg dig.
19 (AA) Alla som kände dig bland folken
häpnade över dig.
Du fick ett fasansfullt slut
och du ska inte mer finnas till.”
Profetia mot Sidon
20 Herrens ord kom till mig: 21 (AB) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon[w] och profetera mot det 22 (AC) och säg:
Så säger Herren Gud:
Se, jag ska komma över dig, Sidon,
och förhärliga mig i dig.
Man ska inse att jag är Herren,
när jag dömer henne
och visar mig helig i hennes mitt.
23 Jag ska sända pest över henne
och blod på hennes gator,
och inne i henne ska döende män
falla för svärd,
som ska drabba henne
från alla sidor.
Och man ska inse att jag är Herren.
24 (AD) Sedan ska det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man ska inse att jag är Herren Gud.
25 (AE) Så säger Herren Gud: När jag samlar Israels hus från de folk dit de skingrats, ska jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon. Sedan ska de bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. 26 (AF) De ska bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de ska bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de ska inse att jag är Herren deras Gud.”
Profetia mot Egypten
29 I det tionde året, på tolfte dagen i den tionde månaden[x] kom Herrens ord till mig:
2 (AG) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot farao[y], Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3 (AH) Säg:
Så säger Herren Gud:
Jag är emot dig, farao,
du Egyptens kung,
du stora monster[z],
som ligger där i dina strömmar
och säger: Nilen är min,
jag har själv gjort den.
4 (AI) Jag ska sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina strömmar
fastna i dina fjäll.
Så ska jag dra upp dig[aa]
ur dina strömmar
med alla fiskar som hänger fast
vid dina fjäll.
5 (AJ) Jag ska kasta dig ut i öknen
med alla fiskarna
från dina strömmar.
Du ska bli liggande på marken
och inte tas bort därifrån
eller hämtas,
för jag ska ge dig till mat
åt markens djur
och himlens fåglar.
6 (AK) Alla Egyptens invånare
ska inse att jag är Herren,
för de är en rörstav
för Israels hus.
7 När de tar dig i sin hand
går du sönder
och ristar upp hela deras sida.
När de stöder sig på dig bryts du av,
och du får alla höfter att darra.
8 Därför säger Herren Gud så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag ska utrota både människor och djur ur dig. 9 (AL) Egyptens land ska skövlas och läggas öde, och de ska inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den. 10 (AM) Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag ska göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Assuan[ab] ända fram till Nubiens gräns.
11 Ingen människas fot ska gå fram där och ingen fot av något djur. Landet ska ligga obebott i fyrtio år. 12 Jag ska göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.
13 För så säger Herren Gud: När fyrtio år har gått, ska jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda. 14 (AN) Jag ska göra slut på deras fångenskap och låta dem återvända till Patros land[ac], som de härstammar från. Där ska de bli ett obetydligt rike, 15 ett rike som är obetydligare än andra riken så att det inte mer kan upphöja sig[ad] över folken. Jag ska låta dem bli så få att de inte kan härska över folken. 16 Israels folk ska inte mer förlita sig på egyptierna, utan de ska minnas sin synd när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de ska inse att jag är Herren Gud.”
17 I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden[ae] kom Herrens ord till mig: 18 ”Människobarn, Nebukadressar, Babels kung, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det. 19 (AO) Därför säger Herren Gud så: Se, jag ger Egyptens land till Nebukadressar[af], Babels kung, och han ska föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta ska hans här få som lön. 20 Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, för de har utfört sitt verk för min räkning, säger Herren Gud.
21 (AP) På den tiden ska jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag ska låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de ska inse att jag är Herren.”
Man och hustru
3 (A) På samma sätt ska ni hustrur underordna er era män, så att även de män som inte vill tro på ordet kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv, 2 (B) när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever. 3 (C) Er prydnad ska inte vara yttre ting som konstfulla håruppsättningar[a], påhängda guldsmycken eller fina kläder, 4 (D) utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.
5 Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, 6 (E) så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre[b]. Hennes barn har ni blivit när ni gör det som är gott och inte låter er skrämmas.
7 (F) På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare kärlet[c]. Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd så att inget står i vägen för era böner.
Att lida för Kristi skull
8 (G) Till sist ska ni alla visa enighet, medkänsla, syskonkärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. 9 (H) Löna inte ont med ont eller hån med hån. Tvärtom ska ni välsigna, för ni är kallade att ärva välsignelse. 10 (I) För:
Den som älskar livet
och vill se goda dagar
ska vakta sin tunga
från det som är ont
och sina läppar
från att tala svek.
11 (J) Han ska undvika det onda
och göra det goda,
söka friden och följa den.
12 (K) Herrens ögon är vända
till de rättfärdiga
och hans öron
till deras bön.
Men Herrens ansikte är emot
dem som gör det onda.[d]
13 Vem kan göra er något ont om ni brinner för det goda? 14 (L) Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas.[e] 15 (M) Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. 16 (N) Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal. 17 (O) Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar.
Dopet och det nya livet
18 (P) Så led[f] också Kristus en gång för era synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe för att föra er[g] till Gud. Han blev dödad till kroppen men levandegjord genom Anden[h]. 19 I Anden gick han sedan och förkunnade sin seger för andarna i fängelset, 20 (Q) för dem som förr hade vägrat lyssna när Gud väntade tåligt under Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, åtta själar, frälsta genom vattnet.
21 (R) Efter denna förebild[i] frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, 22 (S) han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation