Old/New Testament
Budskapet till Juda kungar
22 Så sade Herren: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord 2 (A) och säg: Hör Herrens ord, du Juda kung som sitter på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! 3 (B) Så säger Herren: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och bruka inte våld mot dem. Spill inte oskyldigt blod på denna plats!
4 (C) För om ni verkligen handlar efter detta ord, ska kungar som sitter på Davids tron dra in genom portarna till detta hus med vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk. 5 Men om ni inte hör dessa ord svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus ska läggas i ruiner.
6 För så säger Herren
om Juda kungahus:
Du är som Gilead för mig,
som Libanons topp.
Men jag ska sannerligen
göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
7 Jag ska inviga fördärvare mot dig,
var och en med sina vapen,
och de ska hugga ner
dina ståtliga cedrar[a]
och kasta dem i elden.
8 (D) Många hednafolk ska gå förbi denna stad och fråga varandra: ”Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?” 9 Man ska då svara: ”Därför att de övergav förbundet med Herren sin Gud och tillbad andra gudar och tjänade dem.”
Guds dom över Shallum (Joahas)
10 Gråt inte över den döde,
sörj honom inte.
Gråt i stället över honom
som vandrar bort,
för han ska aldrig mer
komma tillbaka
och se det land där han föddes.
11 (E) För så säger Herren om Josias son Shallum[b], Juda kung som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han ska aldrig mer komma tillbaka hit. 12 Han ska dö på den plats dit han förts i fångenskap, och aldrig mer återse detta land.
Guds dom över Jojakim
13 (F) Ve den som bygger sitt hus
med orätt
och sina salar
med orättfärdighet,
som låter sin nästa arbeta
för ingenting
och inte ger honom hans lön.
14 Ve den som säger:
”Jag vill bygga mig ett stort hus
med rymliga salar”
och gör sig stora fönster,
klär huset med cederträ[c]
och målar det rött med dyrbar färg!
15 (G) Är det att vara kung,
att tävla med cederträ?
Din far åt och drack,
men han utövade rätt
och rättfärdighet,
och då gick det honom väl.
16 Han skaffade rätt
åt den bedrövade och den fattige,
och då gick allt väl.
Är inte det att känna mig?
säger Herren.
17 Men dina ögon och ditt hjärta
ser bara efter egen vinning
och att spilla oskyldigt blod,
att utöva förtryck och våld.
18 (H) Därför säger Herren så om Jojakim[d], Josias son, Juda kung:
Ingen ska hålla dödsklagan
efter honom och ropa:
”O, min broder! O, min syster!”
Ingen ska hålla dödsklagan
efter honom och ropa:
”O, herre! O, hur ståtlig han var!”
19 (I) Som man begraver en åsna
ska han begravas.
Han ska släpas bort och kastas ut,
långt utanför Jerusalems portar.
Jerusalems öde
20 (J) Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Bashan
och ropa från Abarim[e],
för alla dina älskare är krossade.
21 (K) Jag talade till dig
när det gick dig väl,
men du sade:
”Jag vill inte lyssna.”
Sådan har du varit
ända från din ungdom,
du har inte velat lyssna
till min röst.
22 Alla dina herdar
ska vallas av vinden,
och dina älskare
ska gå i fångenskap.
Då ska du vara skamsen
och förödmjukad
för all din ondskas skull.
23 Du som bor på Libanon
och har ditt näste i cedrarna,
hur ska du inte jämra dig
när värkarna drabbar dig
och ångest
som hos en födande kvinna!
Guds dom över Konja
24 (L) Så sant jag lever, säger Herren: Även om du Konja[f], Jojakims son, Juda kung, vore en signetring[g] på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. 25 (M) Jag ska överlämna dig till dem som vill ta ditt liv och som du är rädd för, nämligen Babels kung Nebukadressar och kaldeerna. 26 (N) Jag ska slunga bort dig och din mor som har fött dig till ett annat land där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27 De ska inte få komma tillbaka till det land dit de längtar att återvända.
28 (O) Är då denne Konja ett föraktat, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har han och hans avkomlingar slungats ut och kastats bort till ett land som de inte känner? 29 O land, land, land, hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: Skriv upp den mannen som barnlös, som en man som inte lyckas under sin livstid. För ingen av hans avkomlingar ska lyckas sitta på Davids tron och råda över Juda i framtiden.
Falska herdar och Davids telning
23 (P) Ve de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger Herren. 2 Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som vallar mitt folk: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag ska straffa er för era onda gärningar, säger Herren.
3 (Q) Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag fördrivit dem, och jag ska föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där ska de bli fruktsamma och föröka sig. 4 (R) Jag ska sätta herdar över dem som ska valla dem, och de ska aldrig mer behöva vara rädda eller modlösa, och ingen av dem ska saknas, säger Herren.
5 (S) Se, dagar ska komma, säger Herren,
då jag låter en rättfärdig telning[h]
växa upp åt David.
Han ska regera som kung
och handla med vishet,
han ska utöva rätt och rättfärdighet
i landet.
6 (T) I hans dagar ska Juda bli frälst
och Israel bo i trygghet,
och detta är det namn
man ska ge honom:
Herren vår rättfärdighet.
7 (U) Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska säga: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land”, 8 utan: ”Så sant Herren lever, han som förde ättlingarna av Israels hus upp ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag fördrivit dem.” Så ska de få bo i sitt land.
Mot de falska profeterna
9 (V) Om profeterna:
Mitt hjärta vill brista i mitt bröst,
alla mina ben darrar.
Jag är som en berusad man,
som en man omtöcknad av vin,
på grund av Herren
och hans heliga ord.
10 (W) För landet är fullt
av äktenskapsbrytare,
på grund av förbannelsen[i]
ligger landet sörjande
och betesmarkerna i öknen
är förtorkade.
De strävar mot det som är ont
och har sin styrka i orätt.
11 För både profeter och präster
är gudlösa.
Även inne i mitt hus
finner jag deras ondska,
säger Herren.
12 (X) Därför ska deras väg för dem
bli som hala stigar i mörkret.
De ska drivas bort,
och där ska de falla.
För jag ska låta olycka drabba dem
det år deras straff kommer,
säger Herren.
13 Också hos Samarias profeter
har jag sett dåraktiga ting:
De profeterade i Baals namn
och vilseledde mitt folk Israel.
14 (Y) Och hos Jerusalems profeter
har jag sett förskräckliga ting.
De begår äktenskapsbrott
och ljuger,
de uppmuntrar dem som gör ont
så att ingen vänder om
från sin ondska.
De är alla för mig som Sodom
och stadens invånare
som Gomorras.
15 (Z) Därför säger Herren Sebaot så
om profeterna:
Jag ska ge dem malört att äta
och förgiftat vatten att dricka,
för från Jerusalems profeter
har gudlöshet gått ut
över hela landet.
16 (AA) Så säger Herren Sebaot:
Lyssna inte på profeternas ord
när de profeterar för er,
för de bedrar er.
De talar sina egna hjärtans syner,
inte vad som kommer
från Herrens mun.
17 (AB) Om och om igen säger de
till dem som föraktar mig:
”Herren har sagt:
Det ska gå er väl.”
Och till alla som följer
sitt hårda hjärta säger de:
”Ingen olycka ska drabba er.”
18 (AC) Men vem har stått med
i Herrens råd,
sett och hört hans ord?
Och vem har lyssnat till hans ord
och hört det?
19 (AD) Se, Herrens stormvind bryter fram,
full av vrede, en virvlande storm!
Den virvlar ner
över de ogudaktigas huvuden.
20 Herrens vrede
ska inte vända tillbaka
förrän han har utfört och fullbordat
sitt hjärtas tankar.
I den yttersta tiden
ska ni inse och förstå det.
21 (AE) Jag har inte sänt dessa profeter,
ändå rusade de i väg.
Jag har inte talat till dem,
ändå profeterade de.
22 Hade de stått med i mitt råd,
skulle de ha förkunnat mina ord
för mitt folk
för att få dem att vända om
från sina onda vägar
och sina onda gärningar.
23 (AF) Är jag bara Gud på nära håll, säger Herren, och inte också Gud långt borta? 24 (AG) Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte ser honom? säger Herren. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren. 25 Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn: ”Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm!” 26 Hur länge? Vad har profeterna i hjärtat, lögnprofeterna som profeterar sina egna hjärtans bedrägeri? 27 (AH) De tänker att de med sina drömmar som de berättar för varandra ska få mitt folk att glömma mitt namn, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baal. 28 Den profet som har haft en dröm kan berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han ska troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger Herren. 29 (AI) Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, och som en slägga som krossar klippan?
30 (AJ) Se, därför är jag emot profeterna, säger Herren, de som stjäl mina ord från varandra. 31 (AK) Jag är emot profeterna, säger Herren, de som bär fram sin egen tungas ord och säger: ”Så säger Herren.” 32 (AL) Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger Herren. När de berättar dem vilseleder de mitt folk med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har sänt dem eller gett dem något uppdrag, och de kan inte hjälpa detta folk, säger Herren.
Falska ”tungor”
33 När detta folk eller en profet eller präst frågar dig: ”Vad säger Herrens tunga[j]?”, ska du säga dem vad som är den verkliga tungan[k]. Och jag ska kasta bort er, säger Herren.
34 Den profet eller präst eller den av folket som säger ”Herrens tunga”, den mannen och hans hus ska jag straffa. 35 Så ska ni säga till varandra er emellan: Vad har Herren svarat? eller: Vad har Herren sagt? 36 Men ”Herrens tunga” ska ni inte mer nämna. För var och en ska då hans eget ord bli en ”tunga”, eftersom ni förvränger orden från den levande Guden, Herren Sebaot, vår Gud. 37 Så ska du säga till profeten: Vad har Herren svarat dig? eller: Vad har Herren talat? 38 Men om ni säger ”Herrens tunga”, då säger Herren så: Ni använder det ordet, ”Herrens tunga”, fastän jag har sänt bud till er och sagt till er: Ni ska inte säga ”Herrens tunga”.
39 Därför ska jag nu glömma er helt[l] och kasta bort er från mitt ansikte, både er och staden som jag gett er och era fäder. 40 (AM) Och jag ska låta evig vanära drabba er, en evig skam som aldrig ska glömmas.
Hälsning
1 Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att föra Guds utvalda till tro och insikt om den sanning som hör till gudsfruktan 2 (A) och ger hopp om evigt liv. Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evig tid. 3 (B) Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig på Guds, vår Frälsares, befallning.
4 (C) Till Titus, mitt äkta barn i vår gemensamma tro. Nåd och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Frälsare.
Titus uppgift på Kreta
5 (D) Jag lämnade dig på Kreta för att du skulle ordna det som återstod och i varje stad insätta äldste efter mina instruktioner. 6 (E) En äldste ska vara fläckfri, en enda kvinnas man, och ha troende [a]barn som inte kan beskyllas för att vara vilda eller upproriska. 7 (F) Församlingsledaren[b] ska som Guds förvaltare vara fläckfri. Han får inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad, förståndig, hederlig, gudfruktig och behärskad. 9 (G) Han ska hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han både kan uppmuntra[c] med sund undervisning och tillrättavisa[d] motståndarna.
10 (H) Det finns nämligen många upproriska pratmakare och bedragare, särskilt bland de omskurna. 11 (I) Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.
12 En av deras egna[e], en profet, har sagt: "Kretensare ljuger jämt, de är vilddjur, glupska och lata." 13 (J) Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron 14 (K) och inte ägnar sig åt judiska myter och bud från människor som vänder sig bort från sanningen. 15 (L) För de rena är allting rent, men för de orena och otroende är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orena. 16 (M) De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda, trotsiga och odugliga till varje god gärning.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation