Old/New Testament
Elifas tredje tal
22 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Kan en människa
vara till nytta för Gud,
kan en förståndig
vara till nytta för honom?[a]
3 (A) Har den Allsmäktige
någon glädje av din rättfärdighet,
eller något att tjäna på att du
lever rent?
4 Är det för din gudsfruktan
som han straffar dig
och går till doms med dig?
5 Är inte din ondska stor
och dina missgärningar utan ände?
6 (B) Du tog ju pant av din broder
utan orsak
och plundrade de utblottade
på deras kläder.
7 (C) Du gav inget vatten åt den utmattade,
den hungrige nekade du bröd.
8 Den som brukar våld
fick besitta landet,
och den som är högt aktad
fick bo där.
9 Änkor lät du gå tomhänta bort,
och de faderlösas armar krossades.
10 (D) Därför omges du av snaror
och förfäras av plötslig skräck,
11 eller av mörker så att du inget ser
och av vattenmassor som täcker dig.
12 (E) Bor inte Gud i himlens höjd?
Och se på stjärnorna däruppe,
hur högt de sitter!
13 (F) Och du säger:
”Vad kan Gud veta?
Kan han döma genom detta töcken?
14 Molnen bildar en slöja
så att han inte ser
när han vandrar på himlavalvet.”
15 Vill du hålla dig på forntidens väg
där fördärvets män[b] gick,
16 (G) män som rycktes bort i förtid
när deras grund sveptes bort
av floden?
17 (H) De sade till Gud: ”Lämna oss!
Vad kan den Allsmäktige göra?”
18 (I) Ändå var det han som fyllde
deras hus med välstånd.
Men de gudlösas rådslag
är fjärran ifrån mig.
19 (J) De rättfärdiga ser det och gläds,
den oskyldige hånar dem:
20 ”Sannerligen,
våra motståndare är utrotade,
och elden har slukat deras överflöd.”
21 Sök nu försoning och frid med Gud,
så ska lycka komma på din lott.
22 Ta emot undervisning av hans mun,
bevara hans ord i ditt hjärta.
23 (K) Om du omvänder dig
till den Allsmäktige
blir du upprättad,
om du avlägsnar orätten
från ditt tält,
24 om du kastar ditt guld i stoftet
och guldet från Ofir[c]
bland bäckens stenar,
25 (L) då blir den Allsmäktige ditt guld,
han blir ditt ädlaste silver.
26 (M) Ja, då ska du glädjas
i den Allsmäktige
och lyfta ditt ansikte till Gud.
27 (N) När du ber till honom
ska han höra dig,
och du ska få uppfylla dina löften.
28 Allt du beslutar ska gå dig väl,
och ljus ska skina på dina vägar.
29 (O) När de för nedåt
ska du säga: ”Uppåt!”
Då ska han frälsa
den som sänker sin blick.
30 (P) Han ska rädda också den
som inte är oskyldig,
genom dina händers renhet
ska han räddas.
Jobs svar på Elifas tredje tal
23 Då tog Job till orda och sade:
2 Också i dag är min klagan bitter.[d]
Min hand[e] vilar tungt
över mitt suckande.
3 (Q) O, om jag visste
hur jag skulle finna honom,
hur jag kunde komma
till hans boning!
4 Jag skulle lägga fram
min sak inför honom,
fylla min mun med bevis.
5 Jag vill veta
vad han kan svara mig,
begrunda vad han har
att säga mig.
6 Skulle han bekämpa mig
med sin stora makt?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 En rättfärdig skulle då
vara hans motpart,
jag skulle för alltid
bli frikänd av min domare.
8 (R) Se, går jag mot öster
är han inte där,
går jag mot väster
finner jag honom inte.
9 Är han verksam i norr
skådar jag honom inte,
vänder han sig åt söder
ser jag honom inte.
10 (S) Han vet vilken väg jag har vandrat.
Prövar han mig
ska jag komma fram som guld.
11 (T) Min fot har hållit fast vid hans spår,
jag har följt hans väg utan att vika av.
12 (U) Jag har inte övergett
hans läppars bud,
hans muns ord är mig en större skatt
än mitt dagliga bröd.
13 (V) Men han är den ende,
vem kan stå honom emot?
Vad han vill, det gör han.
14 Han fullbordar
vad han beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag.
15 (W) Därför bävar jag för hans ansikte,
när jag tänker på det
blir jag rädd för honom.
16 Gud har gjort mitt hjärta försagt,
den Allsmäktige
har fått mig att bäva,
17 (X) för jag fick inte förgås
innan mörkret kom,
han dolde inte den svarta natten
för mitt ansikte.
24 Varför har den Allsmäktige
inga domstider i förvar?
Varför får inte hans vänner
se hans dagar?
2 (Y) De flyttar gränsstenar[f],
de rövar bort hjordar
och för dem i bet.
3 (Z) De för bort de faderlösas åsna
och tar änkans ko i pant.
4 De tränger bort de fattiga
från vägen,
alla nödställda i landet
måste gömma sig.
5 Se, som vildåsnor i öknen
går de ut till sin gärning.
De söker efter mat,
och hedmarken
ger dem bröd åt barnen.
6 De skördar foder på fältet,
de plockar det som finns kvar[g]
i den gudlöses vingård.
7 Nakna ligger de om natten,
utan kläder,
de har inget att skyla sig med
i kölden.
8 De dränks av skurar från bergen,
i brist på skydd
håller de sig tätt intill klippan.
9 Faderlösa slits från sin mors bröst
och tas i pant från den fattige.
10 De måste gå omkring nakna,
utan kläder,
hungrande bär de på kärvar.
11 (AA) Mellan deras murar
pressar de ut olja,
törstande trampar de vinpressen.
12 Från staden hörs
de döendes jämmer,
svårt sårade ropar på hjälp.
Men Gud bryr sig inte om
ondskan.
13 (AB) Andra har blivit fiender till ljuset,
de känner inte dess vägar
och håller sig inte
på dess stigar.
14 (AC) Så snart det dagas
stiger mördaren upp,
han dödar
den nödställde och fattige,
och om natten blir han tjuvars like.
15 (AD) Äktenskapsbrytarens öga
spanar efter skymningen,
han tänker: ”Inget öga får se mig”
och täcker sitt ansikte
med en slöja.
16 (AE) Vid mörkrets inbrott
bryter de sig in i husen,
om dagen låser de in sig.
De vill inte veta av ljuset,
17 för svartaste mörker
är morgon för dem alla,
de är väl förtrogna
med mörkrets fasor.
18 De är skum på vattenytan.
Deras mark är förbannad i landet,
ingen styr sin färd
till vingårdarna.
19 Som torka och hetta
slukar snövatten,
så slukar dödsriket
den som har syndat.
20 Modersskötet glömmer honom,
maskar frossar på honom,
ingen bevarar hans minne.
Orätten bryts som ett träd.
21 Han gör illa den ofruktsamma
som inte kan föda
och är inte god mot änkan.
22 Men Gud rycker bort de starka
genom sin kraft.
När han griper in
kan de inte vara säkra för sitt liv.
23 Han ger dem trygghet och vila,
men hans ögon vakar
över deras vägar.
24 (AF) En kort tid är de upphöjda,
sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
de vissnar som axens toppar.
25 Om det inte är så,
vem kan visa att jag ljuger
och göra mina ord om intet?
Petrus rapport om hedningarna
11 Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord. 2 När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom 3 (A) och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"
4 Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: 5 (B) "Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. 6 När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. 7 Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät! 8 Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun. 9 För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent. 10 Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
11 Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, 12 och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka[a]. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus. 13 (C) Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus. 14 Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj[b].
15 (D) Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. 16 (E) Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt[c]: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande. 17 Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro[d] på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?"
18 (F) När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."
Evangeliet når även hedningarna
19 (G) De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia[e], och de förkunnade ordet endast för judar. 20 Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus. 21 Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
22 (H) Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. 23 (I) När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. 24 Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren.
25 (J) Därefter begav han sig till Tarsus för att söka upp Saulus. 26 Han fann honom och tog med honom till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna[f].
27 (K) Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. 28 (L) En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält[g] skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering. 29 (M) Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen. 30 (N) De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation