Old/New Testament
Salomo ber om vishet
1 (A) Salomo, Davids son, stärkte sin kungamakt[a], och Herren hans Gud var med honom och gjorde honom mycket stor.
2 Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna. 3 (B) Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Gibeon[b], för där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. 4 (C) Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim[c] upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, för han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. 5 (D) Och kopparaltaret som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit. 6 Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till kopparaltaret som stod vid uppenbarelsetältet, och han offrade tusen brännoffer på det.
7 (E) Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sade till honom: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.” 8 (F) Salomo svarade Gud: ”Du har visat min far David stor nåd och gjort mig till kung efter honom. 9 (G) Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min far David förverkligas, för du har gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken. 10 Ge mig nu vishet och förstånd till att vara ledare och anförare för detta folk. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”
11 (H) Då sade Gud till Salomo: ”Eftersom detta låg på ditt hjärta och du inte bad om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv eller om långt liv, utan bad om vishet och förstånd[d] att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över, 12 (I) så ska du få vishet och förstånd. Jag ska också ge dig rikedom, skatter och ära som kungarna före dig inte har haft och ingen kung efter dig kommer att ha.”
Salomos makt och rikedom
13 (J) När Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon begav han sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem, och han regerade över Israel. 14 (K) Och Salomo samlade vagnar och ridhästar så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem stationerade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. 15 (L) Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. 16 Hästarna som Salomo köpte kom från Egypten och från Kue[e]. Kungens uppköpare hämtade dem från Kue till bestämt pris.
17 Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 siklar silver och varje häst 150[f]. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hetiternas alla kungar och till kungarna i Aram[g].
Tempelbygget förbereds
2 Salomo planerade nu att bygga ett hus åt Herrens namn och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. 2 (M) Därför avdelade Salomo 70 000 män till bärare och 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till arbetsledare över dem.
3 (N) Och Salomo sände bud till Huram[h], kungen i Tyrus, och lät säga: ”Gör mot mig som mot min far David, när du sände honom cederträ för att han skulle bygga sig ett hus att bo i. 4 (O) Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herren vår Guds högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel. 5 (P) Och huset som jag bygger ska vara stort, för vår Gud är större än alla gudar. 6 (Q) Men vem kan bygga ett hus åt honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. Vem är jag att bygga ett hus åt honom? Nej, det ska bli en plats där man tänder rökelse inför hans ansikte.
7 Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man som kan arbeta med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min far David har ordnat, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare. 8 Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga i att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare 9 för att skaffa mig en stor mängd virke, eftersom huset jag tänker bygga ska vara stort och underbart. 10 (R) För dina tjänares räkning, åt timmermännen som hugger virket, ska jag ge 20 000 korer tröskat vete, 20 000 korer korn, 20 000 bat vin och 20 000 bat[i] olja.”
11 (S) Kung Huram i Tyrus svarade med en skrivelse som han sände till Salomo: ”Därför att Herren älskar sitt folk har han satt dig till kung över dem.” 12 (T) Och Huram tillade: ”Lovad är Herren, Israels Gud, himlens och jordens Skapare, som har gett kung David en vis son, som är så utrustad med klokhet och förstånd att han kan bygga ett hus åt Herren och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. 13 Därför sänder jag nu en konstnärligt begåvad och kunnig man, Huram-Abi. 14 (U) Han är son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn, och han kan utföra alla slags sniderier och väva alla slags konstvävnader. Honom kan du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din far Davids, män som är konstnärligt begåvade. 15 Min herre kan nu sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om. 16 (V) Vi ska då hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och forsla det till dig på en flotte på havet till Jafo[j]. Därifrån kan du själv låta föra det upp till Jerusalem.”
17 (W) Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans far David tidigare hade gjort en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600. 18 (X) Av dem utsåg han 70 000 till bärare, 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till att ha uppsikt över folket och att hålla dem i arbete.
Templet byggs
3 (Y) Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria[k] berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans[l] tröskplats. 2 (Z) Han började bygga på andra dagen i andra månaden i sitt fjärde regeringsår.[m]
3 När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att det blev sextio alnar långt och tjugo alnar[n] brett efter det gamla alnmåttet. 4 Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte tjugo alnar, och dess höjd var hundratjugo.[o] På insidan överdrog han det med rent guld. 5 Det stora huset klädde han med cypressträ. Detta i sin tur överdrog han med fint guld och prydde det med palmer och kedjor. 6 Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim.[p] 7 Han klädde huset, bjälkarna, trösklarna liksom väggarna och dörrarna i huset med guld och skar ut keruber[q] på väggarna.
8 Dessutom ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var tjugo alnar[r] långt och tjugo alnar brett. Han klädde det med fint guld, sexhundra talenter i vikt. 9 Spikarna vägde femtio siklar[s] i guld. De övre salarna klädde han också med guld.
10 Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld. 11 Längden på kerubernas vingar var tillsammans tjugo alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lång[t], rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens vinge. 12 Den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nådde till den första kerubens vinge. 13 (AA) Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar tjugo alnar, där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt.
14 (AB) Förhänget gjorde han av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn och prydde den med keruber.
Jakin och Boas
15 (AC) Framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar[u] höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var fem alnar. 16 Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Dessutom gjorde han hundra granatäpplen och satte dem på kedjorna. 17 Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas[v].
Den gode herden
10 Jag säger er sanningen: Den som inte går in i fårfållan genom porten utan tar sig in från annat håll, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom porten är fårens herde. 3 För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem. 4 När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst. 5 (A) Men en främling följer de inte utan flyr från honom, för de känner inte främlingars röst." 6 (B) Denna liknelse berättade Jesus för dem, men de förstod inte vad han ville säga dem.
7 Då sade Jesus än en gång: "Jag säger er sanningen: Jag är porten till fåren. 8 (C) Alla som har kommit före mig[a] är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9 Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. 10 (D) Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.
11 (E) Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 (F) Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Den som är lejd bryr sig inte om fåren.
14 (G) Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 16 (H) Jag har också andra får som inte hör till den här fållan[b]. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 (I) Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Far."
19 (J) Efter de orden blev det på nytt splittring bland judarna. 20 (K) Många av dem sade: "Han är besatt och galen. Varför lyssnar ni på honom?" 21 Andra sade: "Så talar inte en som är besatt. En ond ande kan väl inte öppna ögonen på blinda?"
Jesu enhet med Fadern
22 Nu kom tempelinvigningens högtid[c] i Jerusalem. Det var vinter, 23 (L) och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall[d] i templet.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation