Old/New Testament
Juda och Simeon griper Adoni-Besek
1 (A) Efter Josuas död frågade Israels barn Herren: ”Vem av oss ska först dra upp mot kananeerna och strida mot dem?” 2 Herren svarade: ”Juda ska göra det. Se, jag har gett landet i hans hand.” 3 Då sade Juda till sin bror Simeon: ”Kom med mig till mitt område och låt oss strida mot kananeerna, så går jag sedan med dig till ditt område.” Och Simeon gick med honom.
4 När Juda drog upp gav Herren kananeerna och perisseerna i deras hand, så att de slog dem vid Besek, tiotusen man. 5 Vid Besek fann de Adoni-Besek, och de stred mot honom och besegrade kananeerna och perisseerna. 6 Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grep honom och högg av hans tummar och stortår. 7 (B) Då sade Adoni-Besek: ”Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår plockade smulor under mitt bord. Gud har vedergällt mig för vad jag gjort.” Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han.
Juda intar Jerusalem och Hebron
8 Juda barn belägrade Jerusalem[a] och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden. 9 Därefter drog Juda barn ner för att strida mot kananeerna som bodde i Bergsbygden, Negev och Låglandet.[b] 10 (C) Och Juda gick mot de kananeer som bodde i Hebron – som förr hette Kirjat-Arba – och slog Sheshaj, Ahiman och Talmaj.
Otniel intar Debir
11 (D) Därifrån gick de mot invånarna i Debir – som tidigare hette Kirjat-Sefer. 12 Och Kaleb sade: ”Den som besegrar Kirjat-Sefer och intar det ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” 13 Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden, och Kaleb gav honom sin dotter Aksa till hustru.
14 När hon kom till honom övertalade hon honom att begära mark av hennes far. Hon steg ner från åsnan och Kaleb sade till henne: ”Vad vill du?” 15 Hon svarade: ”Låt mig få en avskedsgåva[c]. Eftersom du har gett mig Negevöknen[d], så låt mig få vattenkällor.” Kaleb gav henne då de övre och de nedre källorna.
Juda intar de södra delarna
16 (E) Barnen till keniten, Moses svärfar, hade kommit upp från Palmstaden[e] med Juda barn till Juda öken söder om Arad. Där bosatte de sig bland folket. 17 (F) Men Juda drog ut med sin bror Simeon, och de slog kananeerna som bodde i Sefat och vigde staden åt förintelse. Så fick den namnet Horma.[f] 18 Juda intog Gaza med dess område, Ashkelon med dess område och Ekron med dess område. 19 (G) Herren var med Juda, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort dem som bodde i dalbygden, eftersom de hade järnbeslagna[g] stridsvagnar. 20 (H) Och de gav Hebron åt Kaleb, som Mose hade lovat, och han drev bort Anaks tre söner därifrån.
21 (I) Men jebusiterna som bodde i Jerusalem[h] blev inte fördrivna av Benjamins barn. Därför bodde jebusiterna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, som de gör än i dag.
Efraim och Manasse intar Betel
22 Och Josefs hus drog upp till Betel, och Herren var med dem. 23 (J) De spejade vid Betel, den stad som förr hette Luz. 24 Då fick spejarna se en man komma ut ur staden, och de sade till honom: ”Visa oss var vi kan ta oss in i staden, så ska vi visa barmhärtighet mot dig.” 25 Han visade dem en väg in i staden, och de slog staden med svärd. Men mannen och hela hans släkt lät de gå. 26 (K) Han gav sig av till hetiternas land, där han byggde en stad som han gav namnet Luz, som den heter än i dag.
Folk som israeliterna inte fördrev
27 (L) Men Manasse intog inte Bet-Shan eller Taanak eller Dor eller Jibleam eller Megiddo eller deras underlydande orter, utan kananeerna kunde hålla sig kvar där i landet. 28 När israeliterna blev starkare tvingade de kananeerna att arbeta åt dem, men de drev inte bort dem.
29 (M) Efraim drev inte heller bort kananeerna som bodde i Gezer, utan kananeerna bodde kvar bland dem i Gezer.
30 Sebulon drev inte undan invånarna i Kitron eller invånarna i Nahalol, utan kananeerna bodde kvar bland dem men tvingades arbeta för dem.
31 Asher drev inte bort invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, inte heller dem i Ahlab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. 32 Alltså bodde asheriterna bland kananeerna, landets invånare, eftersom de inte fördrev dem.
33 Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Shemesh, inte heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde bland kananeerna, landets invånare. Men invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat tvingades arbeta för dem.
34 Amoreerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, för de tillät dem inte att komma ner till dalbygden. 35 Och amoreerna kunde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalbim. Men Josefs barns hand blev tung över dem så att de tvingades arbeta för dem.
36 Amoreernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela och vidare uppåt.
Herrens ängel i Bokim
2 (N) Herrens ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sade: ”Jag förde er upp ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat ge era fäder, och jag sade: Jag ska aldrig bryta mitt förbund med er. 2 (O) Och ni ska inte sluta förbund med detta lands invånare, ni ska bryta ner deras altaren.
Men ni har inte lyssnat till min röst. Vad har ni gjort? 3 (P) Därför säger jag nu: Jag kommer inte att driva bort dem framför er, utan de ska tränga er i sidorna och deras gudar ska bli en snara för er.”
4 När Herrens ängel hade sagt detta till Israels alla barn, brast de i gråt. 5 De kallade platsen Bokim.[i] Och de offrade där åt Herren.
Avfallet efter Josuas död
6 (Q) När Josua sände i väg folket, gick Israels barn var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning. 7 (R) Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och hade sett alla de storverk som Herren hade gjort för Israel. 8 (S) Och Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog när han var hundratio år gammal. 9 Man begravde honom på det område som var hans arvedel, i Timnat-Heres[j] i Efraims bergsbygd norr om berget Gaash. 10 (T) Och hela den generationen samlades till sina fäder.
Då växte en annan generation upp efter dem, en som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel. 11 (U) Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. 12 De övergav Herren, sina fäders Gud som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos folken som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.
13 (V) Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.[k] 14 (W) Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte stå emot sina fiender längre. 15 (X) Närhelst de drog ut var Herrens hand emot dem till deras olycka, så som Herren hade sagt och så som Herren hade lovat dem med ed. Och de var i stor nöd.
16 (Y) Då lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. 17 Men de lyssnade inte heller till sina domare, utan höll sig trolöst till andra gudar och tillbad dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud och gjorde inte som de.
18 (Z) När Herren lät domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand så länge domaren levde. Herren förbarmade sig när de jämrade sig över sina förtryckare och plågare. 19 Men när domaren dog, vände de sig bort igen och blev ännu mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De avstod inte från sina gärningar och sin hårdnackade hållning.
20 Därför upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sade: ”Detta folk har brutit mot mitt förbund som jag fastställde för deras fäder, och de har inte velat lyssna till min röst. 21 Därför ska jag inte längre driva bort för dem ett enda av de folk som Josua lämnade kvar när han dog. 22 (AA) Genom dem ska jag sätta Israel på prov. Kommer de att hålla sig till Herrens väg och vandra på den, som deras fäder gjorde, eller inte?” 23 Alltså lät Herren dessa folk bli kvar. Han fördrev dem inte genast, och han gav dem inte i Josuas hand.
Folk som blev kvar i landet
3 (AB) Dessa var de folk som Herren lät bli kvar, för att med dem pröva alla israeliter som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan 2 och för att lära Israels barn att föra krig, de som inte hade varit med om det förut: 3 (AC) filisteernas[l] fem furstar och alla kananeer och sidonier samt hiveerna som bodde i Libanons bergsbygd, från berget Baal-Hermon ända till vägen mot Hamat. 4 (AD) Med dem ville Herren pröva Israel för att se om de ville följa hans bud som han gett deras fäder genom Mose.
5 Så bodde Israels barn bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 6 (AE) och de tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner och tjänade deras gudar.
Otniel
7 Israel gjorde det som var ont i Herrens ögon. De glömde Herren sin Gud och tjänade baalerna och asherorna. 8 Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i Kushan-Rishatajims hand, kungen i Aram-Naharajim[m]. Och Israels barn tjänade Kushan-Rishatajim i åtta år.
9 Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland Israels barn som räddade dem: Otniel,[n] son till Kenas, Kalebs yngre bror. 10 Herrens Ande kom över honom, och han blev domare i Israel. Han drog ut i strid, och Herren gav Arams kung Kushan-Rishatajim i hans hand så att hans hand besegrade Kushan-Rishatajim. 11 (AF) Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.
Ehud
12 Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren gav då kung Eglon av Moab makt över Israel, eftersom de gjorde det som var ont i Herrens ögon. 13 Eglon gick samman med ammoniterna och Amalek. Han drog ut och slog Israel, och de intog Palmstaden. 14 Och Israels barn tjänade kung Eglon av Moab i arton år.
15 Men Israel ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland dem: benjaminiten Ehud,[o] Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn sände honom med gåvor[p] till kung Eglon av Moab 16 gjorde Ehud sig ett tveeggat svärd, en fot långt[q], och spände fast det under kläderna vid sin högra höft. 17 Han överlämnade gåvorna till kung Eglon av Moab, som var en mycket fet man. 18 När han hade överlämnat gåvorna, skickade han i väg folket som hade burit dem. 19 Själv vände han tillbaka vid bildstoderna nära Gilgal och sade: ”Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung.” Kungen sade: ”Var tysta!” Alla som stod omkring honom gick ut.
20 Ehud gick fram till honom där han satt ensam i sommarsalen[r], och Ehud sade: ”Jag har ett ord från Gud till dig.” När kungen reste sig från sin stol, 21 räckte Ehud ut sin vänstra hand, drog svärdet från sin högra höft och körde in det i hans buk 22 så att fästet följde med in efter klingan. Och klingan omslöts av fettet, för han drog inte ut svärdet ur hans buk. Sedan gick Ehud ut i försalen, 23 och väl ute stängde han dörrarna till salen efter sig och låste dem.
24 (AG) När han hade gått, kom Eglons tjänare och såg att dörrarna till salen var låsta. De tänkte: ”Han har säkert något privat för sig i sin sommarkammare.” 25 Men när de hade väntat länge och han ändå inte öppnade dörrarna till salen, tog de nyckeln och öppnade själva – och se, där låg deras herre död på golvet.
26 Medan de dröjde hade Ehud flytt. Han hade hunnit förbi bildstoderna och flydde till Seira. 27 (AH) Så snart han kom dit, lät han blåsa i hornet i Efraims bergsbygd. Då drog Israels barn ner från bergsbygden med honom i spetsen. 28 (AI) Han sade till dem: ”Följ mig, för Herren har gett era fiender moabiterna i er hand.” Då följde de honom och intog vadställena[s] över Jordan till Moabs land och lät ingen komma över. 29 Vid det tillfället slog de omkring tiotusen moabiter, alla starka och tappra män. Inte en enda kom undan. 30 På den dagen blev Moab kuvat under Israels hand, och landet hade ro i åttio år.
Shamgar
31 (AJ) Efter Ehud kom Shamgar, Anats son[t]. Han slog filisteerna, sexhundra man, med en oxpik. Också han räddade Israel.
Jesus frestas
4 (A) Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen[a], 2 (B) där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var slut blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds Son, så befall den här stenen att bli bröd." 4 Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd."[b]
5 Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken, 6 (C) och djävulen sade: "Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. 7 Så om du tillber mig, blir allt ditt." 8 Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."[c]
9 Sedan tog djävulen med honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens krön[d] och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar att bevara dig, 11 och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."[e] 12 Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du ska inte fresta Herren din Gud."[f]
13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.
Jesus i Nasarets synagoga
14 (D) I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. 15 Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla.
16 (E) Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet:
18 (F) Herrens Ande är över mig,[g]
för han har smort mig
till att förkunna glädjens budskap
för de fattiga.
Han har sänt mig
att utropa frihet för de fångna
och syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet
19 och förkunna ett nådens år från Herren.
20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig[h]. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 22 (G) Alla berömde honom[i] och förundrades över de nådens ord[j] som kom från hans mun. De frågade: "Är det inte Josefs son?"
23 Då sade han till dem: "Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!" 24 (H) Men han fortsatte: "Jag säger er sanningen[k]: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25 (I) I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet. 26 (J) Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. 27 (K) Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman."[l]
28 Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta. 29 De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation