Old/New Testament
Kain och Abel
4 Mannen låg med[a] sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: ”Jag har fått[b] en man från Herren[c].”[d]
2 Hon födde en son till, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev jordbrukare.
3 Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. 4 (A) Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer[e], 5 men till Kain och hans offer såg han inte.
Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. 6 Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? 7 (B) Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”
8 (C) Kain talade med sin bror Abel[f], och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 9 Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?” 10 (D) Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! 11 Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. 12 När du brukar jorden ska den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös ska du vara på jorden.”
13 Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas[g]. 14 (E) Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Rotlös och hemlös blir jag på jorden, och vem som helst som möter mig kan döda mig.” 15 Men Herren sade till honom: ”Kain ska bli hämnad sju gånger om, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken[h] på Kain så att ingen som mötte honom skulle döda honom.
16 Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod[i], öster om Eden.
Kains släkttavla
17 Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Och Kain byggde en stad och kallade den Henok efter sin son.
18 Åt Henok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metushael, och Metushael blev far till Lemek.
19 Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. 20 Ada födde Jabal. Han blev stamfar till dem som bor i tält och är boskapsskötare.
21 Hans bror hette Jubal. Han blev stamfar till alla dem som spelar harpa och flöjt[j].
22 Silla födde också en son, Tubal-Kain[k]. Han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Tubal-Kains syster hette Naama.
23 Lemek sade till sina hustrur:
”Ada och Silla, hör på mig!
Ni Lemeks hustrur,
lyssna till mina ord:
Jag dödar en man för ett sår
och en ung man för ett blåmärke.
24 Om Kain blir hämnad sju gånger,
blir Lemek det sjuttiosju gånger.”
Set
25 Adam låg återigen med sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: ”Gud har gett[l] mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom.”
26 Också Set fick en son och han gav honom namnet Enosh. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.
II. ADAMS FORTSATTA HISTORIA 5:1-6:8
5 (F) Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. 2 Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades.
3 När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. 4 Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. 5 Adams hela ålder – den tid han levde[m] – blev 930 år. Därefter dog han.
6 När Set var 105 år blev han far till Enosh. 7 Sedan Set hade fått Enosh levde han 807 år och fick söner och döttrar. 8 Sets hela ålder blev alltså 912 år. Därefter dog han.
9 När Enosh var 90 år blev han far till Kenan. 10 Sedan Enosh hade fått Kenan levde han 815 år och fick söner och döttrar. 11 Enoshs hela ålder blev alltså 905 år. Därefter dog han.
12 När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. 13 Sedan Kenan hade fått Mahalalel levde han 840 år och fick söner och döttrar. 14 Kenans hela ålder blev alltså 910 år. Därefter dog han.
15 När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. 16 Sedan Mahalalel hade fått Jered levde han 830 år och fick söner och döttrar. 17 Mahalalels hela ålder blev alltså 895 år. Därefter dog han.
18 När Jered var 162 år blev han far till Henok. 19 Sedan Jered hade fått Henok levde han 800 år och fick söner och döttrar. 20 Jereds hela ålder blev alltså 962 år. Därefter dog han.
21 När Henok[n] var 65 år blev han far till Metushela. 22 Och sedan Henok hade fått Metushela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. 23 Henoks hela ålder blev alltså 365 år. 24 (G) Sedan Henok så hade vandrat med Gud fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom.
25 När Metushela[o] var 187 år blev han far till Lemek. 26 Sedan Metushela hade fått Lemek levde han 782 år och fick söner och döttrar. 27 Metushelas hela ålder blev alltså 969 år. Därefter dog han.
28 När Lemek var 182 år fick han en son. 29 Han gav honom namnet Noa, för han sade: ”Han ska trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.”[p] 30 Sedan Lemek hade fått Noa levde han 595 år och fick söner och döttrar. 31 Lemeks hela ålder blev alltså 777 år. Därefter dog han.
32 När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet[q].
Människornas ondska växer
6 När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, 2 såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. 3 Då sade Herren: ”Min Ande ska inte bli kvar i[r] människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött[s] och deras tid ska vara hundratjugo år[t].”
4 (H) Vid denna tid, då Guds söner[u] gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna[v] på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.
5 (I) Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 6 Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 7 Herren sade: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem.”
8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.
III. NOAS FORTSATTA HISTORIA 6:9-9:29
9 (J) Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. 10 Och Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet.
11 Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. 12 Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor[w] levde i fördärv på jorden.
Floden förutsägs och arken byggs
13 Då sade Gud till Noa: ”Jag har bestämt mig för att göra slut på allt levande, för jorden är full av våld på grund av dem. Se, jag ska förgöra dem tillsammans med jorden. 14 Gör dig en ark[x] av goferträ[y], inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck[z] både på insidan och utsidan. 15 Så ska du göra arken: Den ska vara trehundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög.[aa] 16 Högst upp ska du göra en öppning för ljuset, en aln hög, runt hela arken. En dörr till arken ska du sätta på sidan. Du ska inreda den så att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.
17 Se, jag ska låta floden[ab] komma med vatten över jorden för att förgöra alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden ska förgås. 18 Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du ska gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur. 19 Av allt levande, av alla varelser, ska du föra in ett par i arken för att de ska överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön ska det vara. 20 Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag ska ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv. 21 Och du ska ta med dig all slags föda, sådant som kan ätas, och samla i förråd. Det ska tjäna som mat för dig och dem.”
22 Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.
De vise männen
2 (A) När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid[a], då kom vise män[b] från Östern till Jerusalem 2 (B) och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."
3 När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster[c] och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5 De svarade: "I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten[d]:
6 (C) Du Betlehem i Juda land,
du är alls inte minst
bland Juda furstar,
för från dig ska utgå en furste
som ska vara en herde
för mitt folk Israel."
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig de vise männen och frågade noga ut dem om tiden då stjärnan hade visat sig. 8 Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet. När ni har funnit det, meddela då mig så att också jag kan komma och tillbe det."
9 De lyssnade till kungen och gav sig i väg. Och stjärnan som de hade sett gå upp[e] gick nu före dem, tills den stannade över platsen där barnet var. 10 När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, 11 (D) och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra[f]. 12 Och sedan de i en dröm blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.
Flykten till Egypten
13 När de vise männen hade rest i väg, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten! Stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."
14 Josef steg då upp och tog samma natt med sig barnet och dess mor och gav sig av till Egypten. 15 [g](E) Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Ut ur Egypten kallade jag min son.
Herodes barnamord
16 När Herodes insåg att han hade blivit lurad av de vise männen blev han ursinnig, och han lät döda alla pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år eller yngre, detta enligt tiden som han noga tagit reda på av de vise männen. 17 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia:
18 (F) Ett skri hörs i Rama,
gråt och bitter klagan:
Rakel gråter över sina barn,
och hon vägrar låta sig tröstas,
för de finns inte mer.[h]
Återkomsten till Israel
19 När Herodes var död, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20 (G) och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, för de som ville ta barnets liv är döda[i]." 21 Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land.
22 Men när han hörde att Arkelaus[j] var kung över Judeen efter sin far Herodes vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. 23 Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som var sagt genom profeterna skulle uppfyllas: att Jesus skulle kallas nasaré[k].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation