Old/New Testament

Uppmaning till omvändelse

1 ^(A) I åttonde månaden^[a] av Darejaveshs andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo^[b]. Han sade:

^2 (B) Herren var vred på era fäder. ^3 (C) Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så ska jag vända om till er, säger Herren Sebaot. ^4 (D) Var inte som era fäder. För dem predikade forna tiders profeter och sade: ”Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar.” Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren.

Mannen på den röda hästen

⁷ På tjugofjärde dagen i elfte månaden^[c], som är månaden Shebat, i Darejaveshs andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:

⁸ Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita. ^9 (E) Jag frågade: ”Min herre, vilka är dessa?” Ängeln som talade med mig sade: ”Jag ska visa dig vilka de är.” ^10 (F) Mannen som stod bland myrtenträden svarade: ”Det är dessa som Herren har sänt ut till att fara omkring på jorden.” ¹¹ Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla.”

Herren ska trösta Sion

^12 (G) Då sade Herrens ängel: ”Herre Sebaot, hur länge ska det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din vrede mot dem nu i sjuttio år.” ¹³ Herren svarade ängeln som talade med mig med goda och tröstande ord. ^14 (H) Och ängeln som talade med mig sade sedan: ”Ropa ut: Så säger Herren Sebaot:

Hornen och smederna

¹⁸ Och jag lyfte min blick och fick se fyra horn. ¹⁹ Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder de?” Han svarade mig: ”Där är hornen som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem.”

^20 (L) Och Herren lät mig se fyra smeder. ²¹ Jag frågade: ”Varför har dessa kommit och vad ska de göra?” Han svarade: ”Där är hornen som skingrade Juda så att ingen kunde lyfta sitt huvud. Men smederna har kommit för att skrämma dem och slå av hornen på de hednafolk som lyfte sitt horn mot Juda land för att skingra dem som bor där.”

Mannen med mätsnöret

2 Och jag lyfte min blick och fick se en man med ett mätsnöre i handen. ² Då frågade jag: ”Vart går du?” Han svarade: ”Jag ska mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det ska bli.” ³ Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. ^4 (M) Han sade till denne: ”Skynda dig och säg till den unge mannen: Jerusalem ska ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. ^5 (N) Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne.”

En ny tid för Israel och folken

⁶ Upp, upp! Fly från landet i norr^[d], säger Herren, för jag har skingrat er som himlens fyra vindar, säger Herren. ^7 (O) Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos dottern Babel. ^8 (P) För så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull^[e] har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. ⁹ Se, jag lyfter min hand mot dem, och de ska plundras av sina slavar.” Ni ska då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.

^10 (Q) Jubla och gläd dig, dotter Sion, för se, jag kommer och jag ska bo i dig, säger Herren. ^11 (R) Många hednafolk ska på den dagen ansluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag ska bo i dig. Du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. ^12 (S) Herren ska ha Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång ska han utvälja Jerusalem.

^13 (T) Var stilla inför Herren, allt kött, för han har trätt fram ur sin heliga boning.

Nya kläder för översteprästen

3 ^(U) Sedan lät han mig se översteprästen Josua^[f] stå inför Herrens ängel, och Satan^[g] stod vid hans högra sida för att anklaga honom. ^2 (V) Men Herren sade till Satan: ”Herren ska straffa dig, Satan. Ja, Herren ska straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”

³ Josua var klädd i orena kläder där han stod inför ängeln. ^4 (W) Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.” ^5 (X) Då sade jag: ”Sätt en ren turban på hans huvud.” Och de satte en ren turban på hans huvud och tog på honom kläderna medan Herrens ängel stod där.

⁶ Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade: ⁷ ”Så säger Herren Sebaot:

Löftet om Telningen

^8 (Y) Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män ska vara ett tecken:

Ljusstaken av guld och olivträden

4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sin sömn. ^2 (AB) Han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. ³ Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.” ⁴ Och jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” ⁵ Ängeln som talade med mig svarade: ”Förstår du inte vad de betyder?” ”Nej, min herre”, sade jag. ^6 (AC) Då sade han till mig:

⁸ Och Herrens ord kom till mig. Han sade:

¹¹ Jag frågade honom: ”Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?” ¹² Och jag frågade honom igen: ”Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor där den gyllene oljan rinner ner?” ¹³ Då sade han till mig: ”Förstår du inte vad de betyder?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” ^14 (AF) Då sade han: ”Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre.”

Babylons fall

18 ^(A) Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. ^2 (B) Och han ropade med stark röst: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. ^3 (C) Alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika av hennes omåttliga lyx^[a]."

^4 (D) Och jag hörde en annan röst från himlen: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. ^5 (E) Hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. ^6 (F) Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Häll upp dubbelt åt henne i bägaren som hon har blandat. ^7 (G) Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon har skaffat sig ära och lyx, för hon säger i sitt hjärta: Jag tronar som drottning, jag är inte änka och ska aldrig behöva känna någon sorg. ^8 (H) Därför ska hennes plågor komma på en och samma dag: död och sorg och svält, och hon ska brännas upp i eld. Mäktig är Herren Gud som har dömt henne.

^9 (I) Jordens kungar, som har horat med henne och levt i lyx, ska gråta och sörja över henne när de ser röken från den eld där hon brinner. ^10 (J) Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad! Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig.

^11 (K) Och jordens köpmän gråter och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras fartygslaster, ^12 (L) laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujaträ^[b] och alla slags föremål av elfenben och dyrbara träslag och brons och järn och marmor, ¹³ dessutom kanel och salvor, rökelse och myrra^[c] och parfymer, vin och olja, fint mjöl och säd, boskap och får, hästar och vagnar och människors kroppar och själar. ¹⁴ Frukten som din själ längtade efter har försvunnit från dig. All lyx och glans har du förlorat, och man ska aldrig mer finna den.

¹⁵ Köpmännen som hade handlat med detta och blivit rika genom henne ska stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: ^16 (M) Ve, ve, du stora stad som var klädd i linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor! ^17 (N) På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.

Alla kaptener och alla kustfarare och sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd ¹⁸ och såg röken från den eld där hon brann, och de ropade: Vilken stad var som denna stora stad? ^19 (O) Och de strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt: Ve, ve över den stora staden där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom! På en enda timme blev den ödelagd. ^20 (P) Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt den och gett er upprättelse."

^21 (Q) Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så ska Babylon, den stora staden, störtas med våldsam kraft, och man ska aldrig mer finna den. ^22 (R) Aldrig mer ska ljudet av harpspelare och sångare och flöjtblåsare och trumpetare höras i dig, och aldrig mer ska hantverkare av olika slag finnas i dig. Aldrig mer ska ljudet av en kvarnsten höras i dig, ^23 (S) och aldrig mer ska en lampas sken lysa i dig. Och aldrig mer ska rösten av brudgum och brud höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, för alla folk blev förledda genom din häxkonst. ^24 (T) Och i staden fanns blod av profeter och heliga och alla som slaktats på jorden."