Old/New Testament
1 Detta är Herrens ord som kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia[a], när Josia[b], Amons son, var kung i Juda.
Herrens stora vredesdag
2 (A) Jag ska sopa bort allt
från jordens yta, säger Herren.
3 (B) Jag ska sopa bort människor
och djur,
jag ska sopa bort himlens fåglar
och havets fiskar,
och dem som förleder
tillsammans med
de ogudaktiga.
Jag ska utrota människorna
från jordens yta,
säger Herren.
4 (C) Jag ska sträcka ut handen mot Juda
och mot alla som bor i Jerusalem.
Jag ska utrota från denna plats
vad som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn
tillsammans med prästerna,
5 (D) dem som tillber himlens här på taken
och dem som tillber och svär
vid Herren
men också svär vid Malkam[c],
6 dem som vikit bort från Herren
och varken har sökt Herren
eller frågat efter honom.
7 (E) Var stilla inför Herren Gud,
för Herrens dag är nära.
Herren har förberett ett slaktoffer,
han har helgat dem
han har inbjudit.
8 (F) Och det ska ske
på dagen för Herrens slaktoffer
att jag ska straffa furstarna
och kungasönerna
och alla som klär sig
i utländska kläder[d].
9 På den dagen ska jag straffa
alla som hoppar över tröskeln[e],
dem som fyller sin herres hus
med våld och svek.
10 (G) Och det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att sorgerop hörs från Fiskporten
och jämmer från Nya staden
och ett mäktigt dån från höjderna.
11 Jämra er,
ni som bor i Mortelkvarteret,
för det är slut med hela skaran
av köpmän,
alla som handlar med silver
utrotas.
12 (H) Och det ska ske på den tiden
att jag söker igenom Jerusalem
med lyktor
och straffar dem som sitter där
i lugn och ro[f]
och säger i sina hjärtan:
”Inte gör Herren något gott
och inte gör han något ont.”
13 (I) Och det ska ske
att deras ägodelar
lämnas till plundring
och deras hus läggs öde.
De ska bygga hus
men inte få bo i dem,
de ska plantera vingårdar
men inte få dricka vinet från dem.
Herrens stora dag
14 (J) Herrens stora dag är nära,
nära och kommer med hast.
Hör, det är Herrens dag!
Då ropar hjältarna i ångest.
15 (K) Den dagen är en vredens dag,
en dag av ångest och nöd,
en dag av ödeläggelse
och förödelse,
en dag av mörker och dimma,
en dag av moln och dis,
16 en dag då hornstöt och härskri höjs
mot de befästa städerna
och de höga murtornen.
17 Då ska jag ge människorna
sådan ångest
att de går omkring som blinda,
därför att de har syndat
mot Herren.
Deras blod ska spridas som stoft
och deras inälvor som gödsel.
18 (L) Varken deras silver eller deras guld
ska kunna rädda dem
på Herrens vredes dag.
Av hans lidelses eld
ska hela jorden förtäras,
för fullständigt och med hast
ska han göra slut på alla
som bor på jorden.
Varning till Herrens folk
2 (M) Samla er och kom samman,
du folk som inte skäms,
2 (N) innan beslutet genomförs
– den dagen far fram som agnar –
innan Herrens vredesglöd
drabbar er,
innan Herrens vredes dag
drabbar er.
3 (O) Sök Herren,
alla ni ödmjuka i landet,
ni som gör vad han befaller.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet!
Kanske blir ni beskyddade
på Herrens vredes dag.
Straffdom över Israels grannfolk
4 Gaza ska bli övergivet[g]
och Ashkelon förvandlas
till en ödemark.
Ashdod ska drivas ut
mitt på ljusa dagen
och Ekron ryckas upp
med rötterna.
5 (P) Ve er som bor på kustremsan,
ni av kereteernas folk[h]!
Herrens ord är emot dig,
Kanaan, du filisteernas land.
Jag ska fördärva dig
så att ingen mer ska bo där.
6 Kustremsan ska bli betesmarker
där herdarna har sina brunnar
och fåren sina fållor.
7 (Q) Den ska tillfalla dem som är kvar
av Juda hus.
Där ska de föra sin boskap i bet.
I Ashkelons hus
ska de lägga sig om kvällen,
för Herren deras Gud
ska se till dem
och göra slut på deras fångenskap.
8 (R) Jag har hört Moabs hån
och ammoniternas
förolämpningar,
hur de hånat mitt folk
och förhävt sig mot deras land.
9 (S) Därför, så sant jag lever,
säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Moab ska bli som Sodom
och ammoniterna[i] som Gomorra,
ett tillhåll för nässlor
och en saltgrop,
en ödemark till evig tid.
De som är kvar av mitt folk
ska plundra dem,
resten av mitt folk
ska få dem till arvedel.
10 Så ska det gå dem för deras högmod,
för de har hånat
Herren Sebaots folk
och förhävt sig mot dem.
11 (T) Herren ska vara fruktansvärd
mot dem.
Han ska förgöra alla jordens gudar,
och folkens alla kustländer
ska tillbe honom,
varje folk på sin ort.
12 Också ni nubier ska genomborras
av mitt svärd.
13 (U) Han ska sträcka ut handen mot norr
och fördärva Assur
och göra Nineve till en ödemark[j],
torr som öknen.
14 (V) Där ska hjordar lägra sig,
alla slags vilda djur.
Både pelikaner och hägrar
ska övernatta
på dess pelarhuvuden.
Fågelsång ska eka genom fönstren
och bråte[k] finnas på trösklarna,
för cederpanelen är bortriven.
15 (W) Detta är den glada staden
som satt så trygg
och tänkte för sig själv:
”Jag och ingen annan!”
Vilken ödemark den har blivit,
ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi ska vissla åt den
och slå ihop händerna.
Jerusalems synder
3 Ve över den upproriska
och orena staden,
förtryckets stad!
2 (X) Hon lyssnar inte till någon,
hon tar inte emot tillrättavisning,
litar inte på Herren
och närmar sig inte sin Gud.
3 (Y) Hennes styresmän därinne
är rytande lejon,
hennes domare är stäppvargar[l]
som inget spar till morgonen.
4 (Z) Hennes profeter är skrävlare,
trolösa män.
Hennes präster vanhelgar
det som är heligt
och gör våld på lagen.
5 (AA) Herren är rättfärdig därinne,
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon
uppenbarar han sin dom,
den uteblir aldrig.
Men den orättfärdige
vet inte av någon skam.
6 Jag utrotade hednafolk,
deras murtorn förstördes.
Jag lade deras gator öde,
ingen gick där längre.
Deras städer skövlades,
tömda på folk och invånare.
7 Jag sade: ”Du ska frukta mig
och ta emot tuktan.”
Då skulle hennes boning
inte utplånas eller drabbas
av allt som jag bestämt
som straff.
Men i stället var de ivriga
att[m] göra sina fördärvliga
gärningar.
8 (AB) Vänta därför på mig, säger Herren,
på dagen då jag reser mig
för att ta byte[n],
för detta är mitt domslut:
Jag ska samla folk
och hämta riken
för att ösa min vrede över dem,
hela min glödande harm,
för hela jorden ska förtäras
av min lidelses eld.
Frälsning för en rest av Israel
9 (AC) Då ska jag ge folken renade läppar,
och de ska alla
åkalla Herrens namn
och tjäna honom tillsammans[o].
10 (AD) Från landet bortom Nubiens floder[p]
ska mina tillbedjare,
mitt förskingrade folk,
frambära offer åt mig.
11 (AE) På den dagen
ska du inte behöva skämmas
för alla överträdelser
du begått mot mig,
för då ska jag rensa bort ur dig
dem som stoltserar
i högmod hos dig,
och du ska inte längre
förhäva dig på mitt heliga berg.
12 (AF) Men jag ska lämna kvar i dig
ett folk som är ödmjukt och svagt
och har sin tillflykt
i Herrens namn.
13 (AG) De som är kvar av Israel
ska inte göra orätt eller tala lögn,
och ingen falsk tunga
ska finnas i deras mun.
De ska få beta och lägga sig ner
utan att någon skrämmer dem.
14 (AH) Jubla, dotter Sion,
ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig
av hela ditt hjärta,
dotter Jerusalem!
15 (AI) Herren har tagit bort
straffdomarna från dig
och röjt bort din fiende.
Herren, Israels Kung, bor i dig.
Du ska aldrig mer
frukta något ont.
16 På den dagen ska det sägas
till Jerusalem:
”Var inte rädd, Sion,
låt inte dina händer sjunka!
17 (AJ) Herren din Gud bor i dig,
en hjälte som frälser.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla[q] i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel.”
18 (AK) Jag ska samla dem
som sörjer över högtiderna[r],
dem som varit skilda från dig
och nu bär föraktets börda.
19 (AL) Se, på den tiden ska jag
ta itu med alla som plågat dig.
Jag ska frälsa de haltande
och samla de fördrivna.
Jag ska göra dem
till lovsång och berömmelse
över hela jorden
där de varit så hånade.
20 På den tiden ska jag föra er hem,
då ska jag samla er,
för jag ska göra er
till berömmelse och lovsång
bland jordens alla folk
när jag gör slut på er fångenskap
inför era ögon, säger Herren.
16 (A) Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: "Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden."
2 (B) Och den förste gick bort och tömde sin skål över jorden, och onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.
3 (C) Den andre tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.
4 (D) Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod. 5 (E) Och jag hörde vattnens ängel säga: "Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, för att du fällt denna dom. 6 (F) De spillde heligas och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det är de värda." 7 (G) Och jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud Allsmäktig, sanna och rätta är dina domar."
8 Den fjärde tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld. 9 (H) Människorna brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de omvände sig inte så att de gav honom äran.
10 (I) Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan 11 och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar.
12 Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13 (J) Och jag såg att det ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun kom tre orena andar som liknade paddor. 14 (K) De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. – 15 (L) "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam." – 16 Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon[a].
Världens slut
17 (M) Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet: "Det har skett." 18 (N) Och det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen. 19 (O) Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. 20 (P) Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. 21 (Q) Stora hagel, tunga som talenter[b], föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation