Old/New Testament
1 (A) Ord av Amos, en av herdarna från Tekoa. Detta är vad han såg om Israel när Ussia[a] var kung i Juda och Jerobeam[b], Joashs son, var kung i Israel, två år före jordbävningen[c].
2 (B) Han sade:
Herren ska ryta från Sion,
höja sin röst från Jerusalem.
Då ska herdarnas
betesmarker sörja
och Karmels höjd torka bort.
Profetia om Damaskus
3 (C) Så säger Herren:
För tre brott av Damaskus, ja fyra,
tar jag inte tillbaka mitt beslut,
för de tröskade Gilead[d]
med tröskslädar av järn:
4 (D) Jag ska sända en eld
mot Hasaels hus,
och den ska förtära
Ben-Hadads borgar.
5 (E) Jag ska bryta bommarna i Damaskus
och utrota dem som bor[e] i Bikat-Aven[f]
och den som bär spiran
i Bet-Eden[g].
Arams folk ska föras bort till Kir[h],
säger Herren.
Profetia om Gaza
6 (F) Så säger Herren:
För tre brott av Gaza, ja fyra,
tar jag inte tillbaka mitt beslut,
för de förde bort
allt folket som fångar
och utlämnade dem åt Edom:
7 Jag ska sända en eld
mot Gazas murar[i],
och den ska förtära dess borgar.
8 (G) Jag ska utrota dem som bor i Ashdod
och den som bär spiran i Ashkelon.
Jag ska vända min hand mot Ekron
så att de som är kvar av filisteerna
går under, säger Herren Gud.
Profetia om Tyrus
9 (H) Så säger Herren:
För tre brott av Tyrus, ja fyra,
tar jag inte tillbaka mitt beslut,
för de utlämnade allt folket
som fångar åt Edom
och tänkte inte
på sitt brödraförbund:
10 (I) Jag ska sända en eld
mot Tyrus murar,
och den ska förtära dess borgar.
Profetia om Edom
11 (J) Så säger Herren:
För tre brott av Edom, ja fyra,
tar jag inte tillbaka mitt beslut,
för de förföljde sin bror med svärd
och förkvävde all barmhärtighet,
lät sin vrede rasa utan uppehåll
och höll kvar sitt raseri utan slut:
12 (K) Jag ska sända en eld mot Teman,
och den ska förtära Bosras borgar.
Profetia om Ammon
13 (L) Så säger Herren:
För tre brott av ammoniterna, ja fyra,
tar jag inte tillbaka mitt beslut,
för de skar upp
havande kvinnor i Gilead
när de ville vidga sitt område:
14 Jag ska tända en eld
mot Rabbas murar,
och den ska förtära dess borgar
under härskri på stridens dag,
under storm på ovädrets dag.
15 Deras kung ska gå bort i fångenskap,
han och hans furstar med honom,
säger Herren.
Profetia om Moab
2 (M) Så säger Herren:
För tre brott av Moab, ja fyra,
tar jag inte tillbaka mitt beslut,
för han brände benen
efter Edoms kung till kalk:
2 (N) Jag ska sända en eld mot Moab,
och den ska förtära Keriots borgar.
Moab ska dö under stridslarm,
under härskri vid hornstötar.
3 Jag ska utrota domaren ur landet
och döda alla dess furstar
tillsammans med honom,
säger Herren.
Profetia om Juda
4 (O) Så säger Herren:
För tre brott av Juda, ja fyra,
tar jag inte tillbaka mitt beslut,
för de förkastade Herrens lag
och höll inte hans stadgar
utan lät sig förledas
av sina lögngudar
som deras fäder har följt:
5 Jag ska sända en eld mot Juda,
och den ska förtära
Jerusalems borgar.
Profetia om Israel
6 (P) Så säger Herren:
För tre brott av Israel, ja fyra,
tar jag inte tillbaka mitt beslut,
för de säljer den rättfärdige
för pengar
och den fattige för ett par skor.
7 (Q) De trampar ner
de hjälplösas huvuden i stoftet[j]
och kränker rätten
för de ödmjuka.
Far och son går till samma flicka
för att vanhelga mitt heliga namn.
8 (R) På kläder som tagits i pant
sträcker de ut sig vid varje altare,
och bötfälldas vin dricker de
i sin Guds hus.
9 (S) Det var jag som förgjorde
amoreerna för er.[k]
De var höga som cedrar
och kraftiga som ekar,
men jag förgjorde
deras frukt upptill
och deras rötter nertill.
10 (T) Det var jag som förde er
upp ur Egyptens land
och ledde er i öknen i fyrtio år
tills ni tog amoreernas land
i besittning.
11 (U) Bland era söner
väckte jag upp profeter,
bland era unga män nasirer.[l]
Är det inte så, ni Israels barn?
säger Herren.
12 Men ni gav vin till nasirerna
och befallde profeterna:
Profetera inte!
13 Se, jag ska trycka ner er
som en vagn trycks ner
när den är fullastad med kärvar.
14 (V) Då ska den snabbe
inte finna någon tillflykt,
den starke inte kunna bruka
sin kraft
och hjälten inte rädda sitt liv.
15 Då kan bågskytten inte hålla stånd,
den snabbfotade inte komma undan
och ryttaren inte rädda sitt liv.
16 Den modigaste bland hjältarna
ska den dagen fly naken,
säger Herren.
Israel utvald och förkastad
3 Hör detta ord
som Herren har talat
mot er, Israels barn,
mot hela det släkte jag fört upp
ur Egyptens land.
Så har han sagt:
2 (W) Endast er har jag känt som mitt folk
av alla jordens släkten.
Därför ska jag också straffa er
för alla era synder.
3 Vandrar två tillsammans
utan att de kommit överens?
4 Ryter ett lejon i skogen
utan att det funnit något rov?
Morrar ett ungt lejon i kulan
utan att det har tagit byte?
5 Fastnar en fågel i fällan på marken
utan att snaran är gillrad för den?
Slår en fälla upp från marken
utan att fånga något?
6 (X) Blåser man i basun i en stad
utan att folket blir förskräckt?
Händer det en olycka i en stad
utan att Herren har vållat den?
7 (Y) För Herren Gud gör ingenting
utan att uppenbara sin hemlighet
för sina tjänare profeterna.
8 (Z) När lejonet ryter,
vem skulle då inte bli rädd?
När Herren Gud talar,
vem skulle då inte profetera?
Domsord över Samaria
9 (AA) Ropa ut över borgarna i Ashdod
och över borgarna
i Egyptens land,
säg: Samla er på Samarias berg[m]
och se den stora förvirringen där
och förtrycket mitt ibland dem.
10 (AB) De förstår inte att göra det rätta,
säger Herren,
de som samlar våld och fördärv
i sina borgar.
11 Därför säger Herren Gud:
En fiende[n] ska omringa landet,
riva ditt starka fäste
och plundra dina borgar.
12 (AC) Så säger Herren:
Som herden räddar ur lejonets gap
ett par benpipor[o]
eller en bit av ett öra,
så ska Israels folk räddas,
de som sitter i Samaria
på kanten av sina divaner
och på bäddar av damast.
13 Hör och vittna mot Jakobs hus,
säger Herren,
Herren Gud Sebaot:
14 (AD) Den dag jag straffar Israel
för dess brott
ska jag låta straffet
drabba Betels altaren[p],
så att altarhornen huggs av
och faller till marken.
15 (AE) Jag ska slå både vinterhus
och sommarhus.[q]
Elfenbenshusen[r] ska förstöras
och många hus ska sopas bort,
säger Herren.
De sex första sigillen bryts
6 (A) Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen. Då hörde jag en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: "Kom!" 2 (B) Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra.
3 Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen säga: "Kom!" 4 (C) En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.
5 (D) När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. 6 Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar[a], men oljan och vinet får du inte skada."
7 När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: "Kom!" 8 (E) Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet[b] följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.
9 (F) När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. 10 (G) De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?" 11 (H) Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga.
12 (I) Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt[c], och hela månen blev som blod. 13 (J) Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind. 14 (K) Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. 15 (L) Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, 16 (M) och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! 17 (N) Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation