Old/New Testament

De fyra varelserna och Herrens tron

1 I det trettionde året^[a], på femte dagen i fjärde månaden^[b], när jag var bland de bortförda vid floden Kebar,^[c] öppnades himlen och jag fick se syner från Gud.

^2 (A) På femte dagen i månaden under det femte året sedan kung Jojakin^[d] förts bort i fångenskap, ^3 (B) kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas land^[e] vid floden Kebar, och Herrens hand kom där över honom.

^4 (C) Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall, ^5 (D) och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande varelser.^[f] De såg ut som människor. ^6 (E) Varje varelse hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. ⁷ Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar. ⁸ De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar. ⁹ Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram. ^10 (F) Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjur­ansikten, och alla fyra hade örnansikten. ¹¹ Sådana var deras ansikten.

Deras vingar var utbredda upptill. Varje varelse hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar. ¹² De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig. ¹³ Till utseendet liknade varelserna eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden. ¹⁴ Varelserna skyndade fram och tillbaka som blixtar.

¹⁵ Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid varelserna med de fyra ansiktena. ^16 (G) Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit^[g], och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul, ¹⁷ så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig. ¹⁸ Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring. ¹⁹ När varelserna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen. ²⁰ Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för varelsernas ande var i hjulen. ²¹ När varelserna gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden höjde sig också hjulen, för varelsernas ande var i hjulen.

²² Över varelsernas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden. ²³ Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje varelse hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen och två som täckte den andra sidan.

^24 (H) När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av väldiga vatten, som den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån som dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. ²⁵ Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.

^26 (I) Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. ²⁷ Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. ^28 (J) Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.

Sådan var synen som tycktes vara Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.

Gud kallar Hesekiel till profet

2 ^(K) Han sade till mig: ”Människo­barn,^[h] res dig på dina fötter så ska jag tala med dig.” ^2 (L) När han talade till mig, kom Anden in i mig och reste upp mig på mina fötter. Och jag hörde honom tala till mig, ³ han sade: ”Människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till i dag. ^4 (M) Till barnen med fräck uppsyn och hårda hjärtan sänder jag dig, och du ska säga till dem: Så säger Herren Gud^[i]. ^5 (N) Vare sig de lyssnar eller inte – för de är ett upproriskt släkte – ska de ändå inse att en profet har varit ibland dem.

^6 (O) Och du människobarn, var inte rädd för dem och var inte rädd för deras ord, trots att du omges av tistlar och törnen och bor bland skorpioner. Bli inte rädd för deras ord och tappa inte modet, för de är ett upproriskt släkte. ^7 (P) Du ska tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, för de är upproriska.

Bokrullen

^8 (Q) Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig.” ⁹ Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. ¹⁰ Han bredde ut den framför mig. Den var fullskriven på insidan och utsidan, och där stod skrivet sorgesånger, suckan och jämmerrop.

Trons människor

11 ^(A) Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om^[a] ting som man inte ser. ² Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. ^3 (B) Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

^4 (C) Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han vittnesbördet att han var rättfärdig, när Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han än, trots att han är död.

^5 (D) Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom^[b]. Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud. ⁶ Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

^7 (E) I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.

^8 (F) I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. ^9 (G) I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, ^10 (H) för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.

^11 (I) Genom tron fick även Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast.^{[c] 12 (J)} Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand.

^13 (K) I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. ¹⁴ De som säger så visar att de söker ett hemland. ¹⁵ Hade de tänkt på det land som de lämnat, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. ^16 (L) Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.

^17 (M) I tron bar Abraham fram Isak som offer när han blev satt på prov. Sin ende son bar han fram, trots att han hade fått löftena ^18 (N) och Gud hade sagt till honom: Det är genom Isak din avkomma ska räknas.^{[d] 19 (O)} Abraham räknade med att Gud hade makt att till och med uppväcka från de döda, och därifrån återfick han honom också, bildligt talat.^[e]