Old/New Testament
Profetia om Egypten
46 Detta är Herrens ord som kom till Jeremia om hednafolken.
2 (A) Om Egypten.
Angående den egyptiske kungen farao Nekos här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish[a] och blev slagen av Babels kung Nebukadressar i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår.
3 Gör i ordning sköld och skydd[b]
och ryck fram till strid!
4 Spänn för hästarna,
sitt upp på springarna
och ställ upp er
med hjälmarna på.
Gör spjuten blanka,
klä er i pansar.
5 Vad ser jag?
De är förfärade,
de viker tillbaka,
deras hjältar blir slagna och flyr
utan att vända sig om.
Det är skräck från alla håll,
säger Herren.
6 (B) Inte ens den snabbaste kan fly,
inte ens hjälten
kan komma undan.
Norrut, vid floden Eufrat,
där stapplar de och faller.
7 Vem är det som stiger som Nilfloden,
likt strömmar
av framvällande vatten?
8 (C) Det är Egypten
som stiger som Nilfloden,
likt strömmar
av framvällande vatten.
Han säger:
”Jag ska dra upp
och täcka landet,
jag ska förstöra städerna
och dem som bor i dem.”
9 Dra dit upp, ni hästar,
storma fram, ni vagnar.
Dra ut, ni hjältar,
nubier och puteer,
rustade med sköldar,
och ludeer[c],
rustade med bågar
som de spänner.
10 (D) Detta är Herren Gud Sebaots dag,
en hämndens dag
då han hämnas
på sina motståndare.
Svärdet frossar sig mätt,
det dricker sig rusigt
av deras blod,
för detta är ett slaktoffer
åt Herren Gud Sebaot
i Nordlandet vid floden Eufrat.
11 (E) Dra upp till Gilead
och hämta balsam,
du jungfru dotter Egypten.
Men förgäves har du skaffat
läkemedel i mängd.
Du kan inte bli botad.
12 Hednafolken har hört om din skam,
och dina sorgerop
uppfyller jorden,
för den ene hjälten
snavar på den andre
och de båda faller tillsammans.
13 (F) Detta ord talade Herren till profeten Jeremia om att Babels kung Nebukadressar skulle komma och besegra Egypten:
14 Förkunna i Egypten
och ropa ut det i Migdol,
ropa ut det i Memfis
och även i Tachpanches och säg:
”Träd fram och gör dig beredd,
för svärdet frossar
runt omkring dig.”
15 Varför slogs dina hjältar
till marken[d]?
De kunde inte hålla stånd,
för Herren stötte bort dem.
16 (G) Han fick många att vackla,
och de föll, den ene över den andre,
och ropade:
”Upp, låt oss vända tillbaka
till vårt folk
och till landet där vi föddes,
undan det härjande svärdet!”
17 Man ropar där:
”Farao, Egyptens kung,
är bara ett buller!
Han har försummat sin tid.”
18 (H) Så sant jag lever, säger Kungen,
Herren Sebaot är hans namn:
Som Tabor bland bergen,
som Karmel vid havet
ska han komma.
19 (I) Gör er beredda för landsflykt,
ni dotter Egyptens invånare,
för Memfis ska bli en ödemark
och brännas ner så att ingen
kan bo där.
20 (J) En skön kviga är Egypten,
men en broms kommer farande
från norr.
21 Också legosoldaterna i landet
liknar gödda kalvar.
De vänder alla om, alla flyr de,
för de kan inte stå emot.
Deras ofärds dag har drabbat dem,
tiden för deras straff är inne.
22 Hon väser likt en orm
som ringlar i väg,
för de drar fram med vapenmakt
och kommer över henne
med yxor,
som för att hugga ved.
23 De fäller hennes skog, säger Herren,
för den är ogenomtränglig.
De är fler än gräshoppor,
de kan inte räknas.
24 (K) Egyptens dotter kommer på skam,
hon utlämnas åt folket från norr.
25 (L) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska straffa Amon från No[e] och farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, både farao och dem som förlitar sig på honom. 26 (M) Jag ska överlämna dem åt dem som vill ta deras liv, till Babels kung Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter ska landet bli bebott som i forna dagar, säger Herren.
27 (N) Så var inte rädd,
du min tjänare Jakob,
och var inte förskräckt,
du Israel,
för se, jag ska rädda dig
ur det fjärran landet
och dina barn ur landet
där de är fångna.
Jakob ska vända tillbaka
och leva i trygghet,
och ingen ska skrämma honom.
28 (O) Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
säger Herren, för jag är med dig.
Jag ska göra slut på alla de folk
dit jag fördrivit dig.
Men dig ska jag inte göra slut på,
bara tukta dig med rättvisa,
för helt ostraffad
kan jag inte lämna dig.
Profetia om filisteerna
47 (P) Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om filisteerna innan farao intog Gaza[f]:
2 (Q) Så säger Herren:
Se, vatten stiger från norr
och blir till en flod
som svämmar över.
Den översvämmar landet
med allt som finns i det,
städerna och dem som bor där.
Människorna ropar,
och landets alla invånare jämrar sig
3 (R) när ljudet hörs
av hans hingstars hovslag,
när hans vagnar dånar
och hans hjul bullrar.
Då ser sig fäderna inte om
efter barnen,
de står maktlösa
4 inför dagen som kommer
då alla filisteer förintas,
då alla utrotas som är kvar
för att försvara Tyrus och Sidon.
För Herren ska förinta filisteerna,
dem som är kvar från Kaftors ö[g].
5 (S) Gazas huvud ska rakas,
det är slut med Ashkelon,
med dem som är kvar i deras dal[h].
Hur länge ska du rista märken
på dig?
6 O, du Herrens svärd,
när ska du äntligen få ro?
Dra dig in i din skida,
vila och var stilla.
7 Men hur ska det få ro
när Herren har gett
sin befallning?
Mot Ashkelon och mot kustlandet,
dit har han befallt det.
6 Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 med undervisning om dop[a] och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. 3 Ja, så vill vi göra, om Gud tillåter.
4 (A) De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5 (B) och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter 6 (C) men sedan avfallit[b], dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. 7 En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. 8 (D) Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.
9 Men när det gäller er, våra älskade, är vi övertygade om det bästa, det som för till frälsning, trots att vi talar på detta sätt. 10 (E) Gud är inte orättvis, han glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni visat hans namn genom att tjäna de heliga, nu som förr. 11 (F) Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet, 12 (G) så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.
Guds löfte står fast
13 (H) När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid. 14 Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.[c] 15 (I) Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat. 16 (J) Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. 17 När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.
18 (K) Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden[d], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. 19 Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget[e]. 20 (L) Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation