Old/New Testament
Två korgar fikon
24 (A) När Babels kung Nebukadressar hade fört bort[a] Juda kung Jekonja, Jojakims son, från Jerusalem tillsammans med Juda furstar och hantverkarna och smederna och tagit med dem till Babel, visade Herren mig två korgar med fikon uppställda framför Herrens tempel. 2 (B) I den ena korgen fanns mycket goda fikon, tidigt mogna fikon[b]. I den andra korgen fanns mycket dåliga fikon, så dåliga att de inte gick att äta.
3 Och Herren sade till mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Fikon. De goda fikonen är mycket goda, men de dåliga fikonen är mycket dåliga, så dåliga att de inte går att äta.”
4 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5 (C) ”Så säger Herren, Israels Gud: Så som man ser på de goda fikonen ska jag se med välvilja på dem som förts bort från Juda, som jag skickat bort från denna plats till kaldeernas land. 6 (D) Jag ska låta mitt öga vaka över dem med godhet och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag ska bygga upp dem och inte riva ner dem, plantera dem och inte rycka upp dem. 7 (E) Och jag ska ge dem ett hjärta som känner mig, att jag är Herren. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska vända om till mig av hela sitt hjärta.
8 (F) Men så som man gör med dåliga fikon som är så dåliga att de inte går att äta, säger Herren, på samma sätt ska jag göra med Juda kung Sidkia,[c] hans furstar och dem som är kvar i Jerusalem, både de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten. 9 (G) På alla orter dit jag fördriver dem ska jag utlämna dem till skräck och olycka i alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till en nidvisa och en förbannelse. 10 (H) Jag ska sända svärd, svält och pest bland dem tills de utrotas ur landet som jag gett dem och deras fäder.”
Profetia om sjuttioårig fångenskap
25 (I) Detta ord kom till Jeremia om hela Juda folk i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår, som var Babels kung Nebukadressars första regeringsår[d]. 2 Detta är vad profeten Jeremia talade till hela Juda folk och Jerusalems alla invånare:
3 (J) Ända från Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår och till i dag, i tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har talat till er gång på gång, men ni har inte velat höra. 4 (K) Herren har sänt er alla sina tjänare profeterna gång på gång, men ni har inte lyssnat eller vänt örat till för att höra. 5 (L) De sade: ”Vänd om, var och en från sin onda väg och sina onda gärningar! Då ska ni få bo kvar i landet som Herren har gett er och era fäder för all framtid. 6 (M) Följ inte andra gudar för att tjäna och tillbe dem, och väck inte min vrede med era händers verk. Då ska jag inte låta någon olycka drabba er.” 7 (N) Men ni har inte lyssnat till mig, säger Herren, utan väckt min vrede med era händers verk till er egen olycka.
8 Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord, 9 (O) ska jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger Herren, och jag ska skicka efter min tjänare Nebukadressar,[e] Babels kung. Och jag ska låta dem anfalla detta land och dem som bor här och alla hednafolken runt omkring. Jag ska viga dem åt förintelse, och de ska bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse. 10 (P) Jag ska bland dem göra slut på jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, kvarnens buller och lampans ljus. 11 Hela detta land ska ödeläggas och förstöras, och dessa länder ska tjäna Babels kung i sjuttio år[f].
12 (Q) Men när sjuttio år har gått ska jag straffa Babels kung och folket där för deras missgärning, säger Herren, och kaldeernas land ska jag göra till en ödemark för all framtid. 13 Jag ska låta alla de ord som jag talat mot det landet gå i uppfyllelse, allt som är skrivet i denna bok och som Jeremia har profeterat mot alla hednafolk. 14 Också dem ska mäktiga folk och stora kungar lägga under sig, och jag ska ge dem efter deras gärningar och deras händers verk.
Guds dom över folken
15 (R) För så sade Herren, Israels Gud, till mig: ”Ta denna bägare med vredesvin ur min hand och låt alla hednafolk dit jag sänder dig dricka av den. 16 De ska dricka så att de raglar och förlorar förståndet på grund av det svärd som jag ska sända bland dem.”
17 Och jag tog bägaren ur Herrens hand och gav åt alla folk[g] dit Herren sände mig att dricka. 18 Det var Jerusalem med Juda städer, dess kungar och furstar, för att göra dem till en ödemark och till häpnad och åtlöje och till en förbannelse, som nu har skett, 19 (S) sedan farao, Egyptens kung, hans tjänare, hans furstar och allt hans folk 20 (T) och alla blandade stammar där, alla kungar i landet Us och alla kungar i filisteernas land, både Ashkelon, Gaza, Ekron och dem som finns kvar i Ashdod, 21 (U) vidare Edom, Moab och ammoniterna och alla kungar i Tyrus, 22 (V) alla kungar i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet, 23 dessutom Dedan, Tema, Bus och alla som har kantklippt hår, 24 alla kungar i Arabien och alla kungar över de blandade stammar som bor i öknen 25 samt alla kungar i Simri, alla kungar i Elam och alla kungar i Medien, 26 (W) och alla kungar i landet i norr – både dem som bor nära och dem som bor långt borta, den ene såväl som den andre – och alla andra riken i världen över jordens yta. Och Sheshaks[h] kung ska dricka efter dem.
27 (X) Du ska säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller utan att kunna resa er, på grund av det svärd som jag ska sända bland er. 28 Men om de inte vill ta emot bägaren ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka! 29 (Y) För se, jag ska börja straffdomen med den stad som är uppkallad efter mitt namn. Skulle då ni bli ostraffade? Nej, ni ska inte bli ostraffade, utan jag ska kalla på ett svärd mot jordens alla invånare, säger Herren Sebaot.
30 (Z) Allt detta ska du profetera för dem och säga till dem:
Herren ryter från höjden,
han höjer sin röst
från sin heliga boning.
Han ryter högt över sitt land
och höjer skörderop
som en vintrampare
över jordens alla invånare.
31 (AA) Larmet hörs till jordens ände,
för Herren går till rätta
med hednafolken,
han ska döma allt kött.
De ogudaktiga överlämnar han
åt svärdet, säger Herren.
32 Så säger Herren Sebaot:
Se, en ofärd går ut
från folk till folk
och en väldig storm stiger upp
från jordens yttersta ände.
33 (AB) De som blir slagna av Herren
på den dagen
ska ligga från jordens ena ände
till den andra.
Man ska inte hålla dödsklagan
efter dem,
inte samla upp och begrava dem,
utan de ska bli gödsel på marken.
34 Jämra er, ni herdar, och klaga!
Vältra er på marken,
ni ledare för hjorden,
för tiden är inne
då ni ska slaktas.
Ni ska skingras
och falla som ett fint kärl.[i]
35 (AC) Ingen tillflykt finns för herdarna,
ingen möjlighet att komma undan
för hjordens ledare.
36 Hör herdarna ropa
och ledarna för hjorden jämra sig,
för Herren ödelägger
deras betesmark
37 och de fridfulla ängarna förstörs
på grund av Herrens
brinnande vrede.
38 Likt ett ungt lejon
drar han ut ur sitt snår.
Deras land blir en ödemark
på grund av förtryckarens svärd
och hans brinnande vrede.
Jeremia hotas till livet
26 I början av Juda kung Jojakims, Josias sons, regering[j] kom detta ord från Herren. Han sade: 2 (AD) ”Så säger Herren: Ställ dig i förgården till Herrens hus och tala till alla Juda städer, till dem som kommer för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem alla de ord som jag befaller dig att tala. Ta inte bort något från dem. 3 (AE) Kanske kommer de att lyssna och vända om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem på grund av deras onda gärningar.
4 Du ska säga till dem: Så säger Herren: Om ni inte vill lyssna på mig och vandra efter den lag som jag förelagt er 5 (AF) och höra vad mina tjänare profeterna talar, dem som jag sänder er och gång på gång har sänt er fast ni inte har lyssnat, 6 (AG) då ska jag göra med detta hus som jag gjorde med Shilo. Och denna stad ska jag göra till en förbannelse för alla jordens folk.”
7 Prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i Herrens hus. 8 När Jeremia hade slutat tala allt som Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sade: ”Du ska dö! 9 Hur vågar du profetera i Herrens namn och säga: Det ska gå för detta hus som för Shilo, och denna stad ska ödeläggas så att ingen bor där mer?” Och allt folket gaddade ihop sig mot Jeremia i Herrens hus.
10 När Juda furstar hörde det, gick de från kungens hus upp till Herrens hus och satte sig vid ingången till Herrens nya port. 11 (AH) Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket: ”Den här mannen förtjänar att dö! Ni har ju hört med egna öron hur han profeterat mot denna stad.”
12 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket: ”Herren har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som ni har hört. 13 (AI) Ändra nu ert liv och era gärningar och hör Herren er Guds röst. Då kommer Herren att ångra det onda han har talat mot er. 14 Och vad mig angår är jag i er hand. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. 15 (AJ) Men det ska ni veta att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och över dem som bor här. För det är i sanning Herren som har sänt mig till er för att säga er allt detta.”
16 Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Den här mannen förtjänar inte att dö, för han har talat till oss i Herren vår Guds namn.” 17 Några av de äldste i landet reste sig då och sade till folkets hela församling: 18 (AK) ”Mika från Moreshet profeterade på Juda kung Hiskias tid[k] och sade till hela Juda folk: Så säger Herren Sebaot:
Sion ska plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop
och tempelberget
en skogbevuxen höjd.
19 Men lät Juda kung Hiskia med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ångrade det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?”
Profeten Uria
20 Där fanns också en annan man som profeterade i Herrens namn, Uria, Shemajas son, från Kirjat-Jearim. Han profeterade mot denna stad och detta land, precis som Jeremia hade gjort.
21 När då kung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra det blev han förskräckt och flydde sin väg och kom till Egypten.
22 (AL) Då sände kung Jojakim några män till Egypten: Elnatan, Akbors son, och några andra tillsammans med honom. 23 De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim.
Han lät döda honom med svärd och kastade hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.
24 (AM) Men Ahikam, Shafans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets våld för att dödas.
Förmaningar till olika grupper
2 (A) Men du ska predika det som stämmer med den sunda läran. 2 (B) Äldre män ska vara nyktra, värdiga och förståndiga, sunda i tro, kärlek och tålamod. 3 (C) Äldre kvinnor ska på samma sätt bete sig som det anstår de heliga, inte sprida skvaller eller missbruka vin. De ska vara lärare i det som är gott, 4 så att de fostrar de unga kvinnorna till att älska man och barn, 5 (D) att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män så att Guds ord inte blir hånat.
6 Förmana på samma sätt de yngre männen att visa gott omdöme i allt,[a] 7 (E) och var själv ett föredöme i goda gärningar. Din undervisning ska förmedla oförfalskad sanning och värdighet. 8 (F) Den ska vara sund och oklanderlig, så att din motståndare måste skämmas när han inte har något ont att säga om oss.
9 (G) Förmana tjänarna att underordna sig sina herrar i allt, att tjäna dem helhjärtat och inte säga emot, 10 att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet så att de i allt är en heder för Guds, vår Frälsares, lära.
Guds nåd har uppenbarats
11 (H) Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 (I) Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 (J) medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet. 14 (K) Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
15 (L) Så ska du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation