Old/New Testament
Sången om Herrens vingård
5 (A) Nu vill jag sjunga
om min älskade,
min älskades sång
om hans vingård:
Min älskade hade en vingård
på en bördig bergskulle.
2 Han grävde upp den
och rensade den från stenar
och planterade där
ädla vinstockar.
Han byggde ett vakttorn mitt i den
och högg ut ett presskar.
Sedan väntade han
att den skulle bära äkta druvor,
men den bar vilddruvor.
3 Och nu, Jerusalems invånare
och Juda män,
döm mellan mig och min vingård.
4 (B) Vad mer kunde man
göra för min vingård
än vad jag har gjort för den?
Varför bar den vilddruvor,
när jag väntade
att den skulle bära äkta druvor?
5 (C) Nu ska jag låta er veta
vad jag ska göra med
min vingård:
Jag ska ta bort stängslet,
och den ska bli ödelagd.
Jag ska bryta ner muren,
och den ska bli nertrampad.
6 (D) Jag ska ödelägga den,
ingen ska beskära den
eller gräva i den.
Men tistel och törne ska växa upp,
och jag ska befalla molnen
att inte låta det regna på den.
7 (E) Herren Sebaots vingård
är Israels hus
och Juda folk
hans älsklingsplantering.
Han väntade laglydnad
men fann blodiga lagbrott,
han väntade rättfärdighet
men fann skriande
orättfärdighet.
Domsord över ogudaktigheten
8 (F) Ve er som lägger hus till hus
och fogar åker till åker
tills inget utrymme finns kvar
och ni är de enda
som bor i landet.
9 (G) Från Herren Sebaot
ljuder det i mina öron:
Sannerligen, många hus ska bli öde,
stora och vackra hus
utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
ska bara ge ett batmått,[a]
och en homers utsäde
ska bara ge en efa[b].
11 (H) Ve dem som går upp tidigt
för att jaga efter starka drycker
och sitter uppe till sena natten,
heta av vin!
12 (I) Vid sina dryckeslag
har de harpa och lyra,
tamburin, flöjt och vin.
Men Herrens gärningar
bryr de sig inte om,
hans händers verk
intresserar dem inte.
13 Därför ska mitt folk
föras bort i fångenskap,
för de saknar kunskap.
Dess ädlingar ska dö av hunger[c]
och dess larmande skaror
förtorka av törst.
14 (J) Därför ökar dödsriket sitt begär
och spärrar upp sitt gap
utan gräns.
Stadens främsta ska fara ner,
tillsammans med de larmande
och bullrande skaror
som jublar därinne.
15 (K) Människorna blir nerböjda,
var och en ödmjukad.
De stoltas ögon ska ödmjukas.
16 (L) Men Herren Sebaot blir upphöjd
genom sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig
genom rättfärdighet.
17 (M) Då ska lammen få beta
som på sin egen mark,
och på de rikas ödetomter
ska främlingar få sin föda.
18 Ve dem som drar fram missgärning
med lögnens band
och synd som med vagnslinor,
19 (N) dem som säger:
"Han får skynda sig,
han får utföra sitt verk snart
så att vi ser det!
Det som Israels Helige bestämt
får närma sig och komma
så att vi lär känna det!"
20 (O) Ve dem som kallar det onda gott
och det goda ont,
som gör mörker till ljus
och ljus till mörker,
som gör bittert till sött
och sött till bittert!
21 (P) Ve dem som är visa i sina egna ögon
och håller sig själva för kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och duktiga på att blanda
starka drycker,
23 (Q) dem som frikänner den skyldige
för mutor
och berövar den rättfärdige
hans rätt.
24 (R) Som eldsflamman förtär strå
och halm sjunker ihop i lågan,
så ska deras rot ruttna bort
och deras blomning flyga i väg
som stoft,
eftersom de förkastade
Herren Sebaots lag
och föraktade Israels Heliges ord.
25 (S) Därför brinner Herrens vrede
mot hans folk,
och han räcker ut sin hand mot det
och slår det
så att bergen darrar
och döda kroppar ligger
som orenhet på gatorna.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
26 (T) Han reser ett baner
för hednafolken i fjärran
och lockar på dem
från jordens ände.
Och se, de kommer snabbt
och med hast.
27 Ingen bland dem
är trött eller stapplar,
ingen slumrar eller sover.
Bältet runt deras höfter lossnar inte,
deras skoremmar går inte av.
28 Deras pilar är skarpa,
alla deras bågar är spända.
Hovarna på deras hästar
är som av flinta,
deras vagnshjul liknar
stormvinden.
29 Deras rop är som
en lejonhonas rytande,
de ryter som unga lejon.
De morrar och griper sitt rov
och bär bort det,
och ingen finns som räddar.
30 (U) På den dagen ska det dåna mot dem
som när havet dånar.
Ser man ut över landet
är där mörker och nöd,
ljuset förmörkas av töcken.
Profetens kallelse
6 (V) Året då kung Ussia dog[d] såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 2 (W) Serafer[e] stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 (X) Och den ene ropade till den andre:
"Helig, helig, helig
är Herren Sebaot!
Hela jorden är full
av hans härlighet."
4 (Y) Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök[f]. 5 (Z) Då sade jag:
"Ve mig, jag förgås!
För jag är en man med orena läppar
och jag bor bland ett folk
med orena läppar,
och mina ögon har sett Kungen,
Herren Sebaot."
6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7 (AA) Med det rörde han vid min mun och sade:
"När detta har rört vid dina läppar
är din skuld borttagen
och din synd försonad."
8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" 9 (AB) Han sade: "Gå och säg till detta folk:
Ni ska höra och höra
men inte förstå,
och ni ska se och se
men inte fatta.[g]
10 (AC) Förhärda detta folks hjärta,
gör deras öron döva
och deras ögon blinda,
så att de inte ser med sina ögon
eller hör med sina öron
eller förstår med sitt hjärta
och vänder om och blir botade."
11 (AD) Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:
"Tills städerna blir öde
och ingen bor i dem,
husen blir utan folk
och landet ligger öde
och övergivet.
12 (AE) Herren ska sända folket långt bort,
och ödsligheten ska bli stor i landet.
13 När bara en tiondel är kvar i det,
ska även den ödeläggas.
Men liksom en terebint eller en ek
lämnar kvar en stubbe
när den fälls,
ska den stubben vara
en helig säd."
Hälsning
1 (A) Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel. Till de heliga som bor i Efesos och tror på Kristus Jesus. 2 Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
Utvalda i Kristus
3 (B) Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! 4 (C) Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. 5 (D) I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut,[a] 6 (E) till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. 7 (F) I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd 8 (G) som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. 9 (H) Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus,[b] 10 (I) den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.
11 (J) I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut, 12 för att vi som först har satt vårt hopp till Kristus ska bli till hans ära och pris. 13 I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 (K) Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris.
Apostelns förbön
15 (L) Därför, när jag nu har hört om er tro på Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, 16 (M) kan jag inte sluta tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. 17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. 18 (N) Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga 19 (O) och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.
Från död till liv
20 (P) Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 (Q) högt över alla härskare, makter, krafter och herradömen och alla namn som kan nämnas, inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22 (R) Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen[c] 23 (S) som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation