Old/New Testament
Bruden
6 (A) Min vän har gått ner
till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna,
för att valla sin hjord
i lustgårdarna
och plocka liljor.
2 (B) Jag är min väns och min vän är min,
där han vallar sin hjord bland liljor.
Brudgummen
3 (C) Vacker som Tirsa[a] är du,
min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
överväldigande som en här
under fanor.
4 (D) Vänd bort dina ögon ifrån mig,
de har kuvat mig.
Ditt hår är som en hjord av getter
som strömmar ner för Gilead.
5 Dina tänder
är som en flock tackor
som kommer upp ur badet,
där alla har tvillingar
och ingen är utan lamm.
6 Din kind är som
en granatäppelskiva
bakom din slöja.
7 Sextio är drottningarna,
åttio bihustrurna
och de unga kvinnorna oräkneliga –
8 (E) men hon är den enda,
min duva, min fullkomliga,
den enda för sin mor,
älskad av den som fött henne.
Flickorna ser henne
och prisar henne lycklig,
drottningar och bihustrur
lovordar henne.
Vännerna
9 Vem är hon som blickar fram
likt morgonrodnaden –
skön som månen,
strålande som solen,
överväldigande som en här
under fanor?
Brudgummen (eller bruden)
10 (F) Jag gick ner till valnötslunden
för att se på grönskan i dalen,
för att se om vinstocken
skjutit skott
och granatäppelträden gått i blom.
11 Utan att jag märkte det
hade min längtan satt mig
vid mitt furstefolks[b] vagnar.
Vännerna
12 Vänd om, vänd om, Shulamit[c],
vänd om, vänd om
så att vi får se dig!
Bruden
Varför ser ni på Shulamit,
som på en dans i Mahanajim?[d]
Brudgummen
7 Vad dina fötter är vackra
i sandaler, du furstedotter!
Dina höfters rundning
är som ett smycke,
ett verk av en konstnärs händer.
2 Din navel[e] är en rundad skål,
må vinet aldrig fattas!
Din midja är en vetehög,
omgiven av liljor.
3 (G) Dina bröst är som två killingar,
tvillingar av en gasell.
4 (H) Din hals är som ett elfenbenstorn,
dina ögon som dammarna
i Heshbon[f] vid Bat-Rabbimsporten.
Din näsa är som Libanonstornet
som vetter mot Damaskus.
5 (I) Ditt huvud höjer sig som Karmel,
och ditt hårsvall är som purpur.
Kungen är fångad i dess lockar.
6 (J) Vad du är skön och ljuv,
du kärlek, så full av njutning!
7 Din hållning är som palmens,
dina bröst som druvklasar.
8 (K) Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
jag vill gripa dess frukt.
Låt dina bröst vara som druvklasar,
din andedräkt som äppeldoft
9 och din mun som ljuvaste vin.
Bruden
Vinet rinner rakt ner i min vän
och fuktar de slumrandes läppar[g].
10 (L) Jag är min väns,
och till mig står hans åtrå.
11 Kom, min vän,
vi går ut på fälten
och övernattar i byarna[h].
12 (M) Vi går tidigt till vingårdarna och ser
om vinstocken har fått skott,
om knopparna öppnat sig
och granatäppelträden
gått i blom.
Där vill jag ge dig min kärlek.
13 Kärleksäpplena[i] sprider sin doft,
vid våra dörrar
finns alla slags härliga frukter,
både nya och gamla.
Min vän, jag har sparat dem åt dig.
8 Tänk om du hade varit
som min bror,
ammad vid min mors bröst!
Då hade jag fått kyssa dig
om jag mött dig där ute,
och ingen hade föraktat mig.
2 (N) Jag hade fått leda dig,
föra dig in i min mors hus,
du hade undervisat mig[j].
Jag hade gett dig kryddat vin
att dricka,
saft från mina granatäpplen.
3 (O) Hans vänstra arm
vilar under mitt huvud,
hans högra omfamnar mig.
4 (P) Lova mig, Jerusalems döttrar:
Stör inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
Vännerna
5 Vem är hon
som kommer upp från öknen,
stödd på sin vän?
Bruden
Där under äppelträdet
väckte jag dig,
där som din mor födde dig,
där hon som gav dig livet
födde dig[k],
6 Sätt mig som ett sigill[l] på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm,
för kärleken är stark som döden,
dess lidelse obeveklig
som dödsriket.
Dess glöd är eldens glöd,
en Herrens låga.
7 Väldiga vatten
kan inte släcka kärleken,
strömmar kan inte
dränka den.
Om någon ville ge
allt han har i sitt hus
för kärleken,
skulle han ändå bli avvisad.
Brudens bröder
8 Vi har en liten syster
som ännu inte har fått bröst.
Vad ska vi göra med vår syster
den dag man vill vinna henne?
9 Är hon en mur
bygger vi på den ett silverkrön,
men är hon en dörr
bommar vi för den
med en cederplanka.
Bruden
10 Jag är en mur,
och mina bröst är som torn.
Så blev jag i hans ögon
som en som finner frid.
11 Salomo[m] hade en vingård
i Baal-Hamon[n],
en vingård som han lämnade
åt väktare.
Tusen siklar silver
fick man ge för dess frukt.
12 Min egen vingård tillhör mig.
Tusen tillhör dig, Salomo,
och tvåhundra dem
som vaktar dess frukt.
Brudgummen
13 (Q) Du som bor i lustgårdarna,
vännerna lyssnar till din röst.
Låt mig få höra den!
Bruden
14 (R) Skynda, min vän,
och var som en gasell
eller en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
4 Jag menar: så länge arvingen är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, trots att han är ägare till allt. 2 Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt.
3 (A) På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens makter[a]. 4 (B) Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 (C) för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. 6 (D) Och eftersom ni är söner har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba[b]! Far!" 7 (E) Alltså är du inte längre slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.
Vänd inte tillbaka till lagen
8 Förr, när ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. 9 (F) Men nu när ni känner Gud, eller än mer är kända av Gud, hur kan ni då vilja vända tillbaka till dessa svaga och fattiga makter och bli slavar under dem igen? 10 (G) Ni håller noga reda på dagar[c] och månader och särskilda tider och år. 11 Jag är rädd att jag kanske har ansträngt mig förgäves bland er.
12 (H) Bröder, jag ber er: bli som jag, för jag blev som ni. Ni har inte gjort mig något ont. 13 (I) Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet[d] som jag första gången kom att predika evangeliet för er. 14 (J) Trots att min svaga kropp var en prövning för er visade ni varken förakt eller avsky för mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, som Kristus Jesus. 15 Var är nu er lovprisning[e]? Jag kan intyga att ni då hade rivit ut era ögon och gett dem till mig om ni kunnat. 16 (K) Har jag nu blivit er fiende genom att säga er sanningen?
17 (L) Dessa människor brinner för er men inte på ett gott sätt, utan de vill skilja er från oss för att ni ska brinna för dem. 18 Det är bra att brinna för det som är gott, det gäller alltid och inte bara när jag är hos er.
19 (M) Mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har formats i er, 20 jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er.
Lagens förbund och löftets
21 Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? 22 (N) Där står skrivet[f] att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. 23 (O) Slavinnans son var född på mänsklig väg[g], den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.
24 (P) Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien[h] och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 (Q) Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 27 Det står ju skrivet:[i]
Jubla, du ofruktsamma
som inte föder barn,
brist ut i jubel och ropa av fröjd,
du som inte känner födslovärkar,
för den ensamma har många barn,
fler än den som har en man.
28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 (R) Och som det var då, att han som var född på mänsklig väg förföljde den som var född på Andens sätt, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften? Driv ut slavinnan och hennes son, för slavinnans son ska inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.[j] 31 (S) Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation