Old/New Testament

Förtryck, möda och ensamhet

4 ^(A) Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem. Våld kom från förtryckarnas hand^[a], och ingen tröstade dem. ^2 (B) Då prisade jag de döda som redan hade dött, de var lyckligare än de levande som ännu levde. ^3 (C) Men lyckligare än båda är den som ännu inte blivit till, den som inte har sett det onda som görs under solen.

^4 (D) Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. ^5 (E) Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. ⁶ Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind.

⁷ Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: ^8 (F) En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det ingen ände på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem sliter jag då och nekar mig själv det goda? Också det är förgängligt och en bedrövlig möda.

^9 (G) Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. ¹⁰ Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den som är ensam! Faller han, finns det ingen som kan resa upp honom. ¹¹ Likaså: om två ligger tillsammans har de det varmt. Men hur ska den ensamme hålla sig varm? ^12 (H) Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt.

Jordisk makt är förgänglig

¹³ Bättre en ung^[b] som är fattig och vis än en kung som är gammal och dåraktig och inte längre förstår att ta varning. ^14 (I) Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike. ¹⁵ Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med den unge som skulle ta den andres plats. ¹⁶ Det var ingen ände på allt folket, på alla som han gick i spetsen för.^[c] Men ändå har de som kommer efter ingen glädje av honom. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Förhastade löften

^17 (J) Vakta din fot när du går till Guds hus. Att komma för att lyssna är bättre än offret som dårarna ger, för de förstår inte att de gör det som är ont.

5 ^(K) Var inte för snabb med din mun och förhasta dig inte i ditt hjärta med att uttala ett ord inför Gud, för Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. ^2 (L) Drömmar kommer av mycket arbete, dåraktigt tal av många ord.

^3 (M) När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar!^{[d] 4} Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det. ^5 (N) Låt inte din mun förleda dig till synd och säg inte inför sändebudet^[e] att det var ett misstag. Vill du att Gud ska bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? ⁶ För där drömmarna är många blir det mycket tomhet och många ord. Men frukta du Gud!

Rikedom är förgängligt

^7 (O) Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda. ⁸ Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.^[f]

^9 (P) Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt. ¹⁰ När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? ¹¹ Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

^12 (Q) Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, ¹³ och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. ^14 (R) Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. ¹⁵ Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? ¹⁶ I alla sina dagar äter han i mörker^[g] med mycket oro, sjukdom och besvikelse.

^17 (S) Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. ^18 (T) Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. ^19 (U) För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen^[h] med glädje i hjärtat.

Livet är förgängligt

6 Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: ^2 (V) Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.

^3 (W) Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. ⁴ Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. ⁵ Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, ^6 (X) även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats? ⁷ All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.

^8 (Y) Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande? ^9 (Z) Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

^10 (AA) Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. ^11 (AB) För ju fler ord, desto större tomhet. Vad vinner man på det?

Syner och uppenbarelser

12 ^(A) Jag måste berömma mig, trots att det inte hjälper. Nu kommer jag till syner och uppenbarelser från Herren. ² Jag vet en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen^[a]. Om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet. ³ Jag vet att den mannen – om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet – ^4 (B) blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala.

^5 (C) Den mannen vill jag berömma mig av, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet. ^6 (D) Om jag ville berömma mig vore jag ändå ingen dåre, jag skulle bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen ska tänka högre om mig än man gör när man ser eller hör mig.

^7 (E) Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet^[b], en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig. ^8 (F) Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, ^9 (G) men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet."

Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig. ^10 (H) Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.

Inför apostelns besök i Korint

^11 (I) Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa "superapostlar", även om jag ingenting är. ^12 (J) Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar. ^13 (K) På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.

^14 (L) Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn.^{[c] 15 (M)} Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?

¹⁶ Jag har alltså inte varit någon börda för er. Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list? ^17 (N) Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er? ^18 (O) Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda? Har vi inte gått i samma fotspår?

^19 (P) Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss inför er? Nej, vi talar inför Gud i Kristus, och allt är till er uppbyggelse, mina älskade. ^20 (Q) För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna strid, avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal, skvaller, högmod och oordning. ^21 (R) Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka^[d], och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den orenhet, otukt och omoral som de har ägnat sig åt.