Old/New Testament
Herrens gärningar mot sitt folk
105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
2 [b]Sjung till honom, lovsjung honom,
tala om alla hans under!
3 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 [c]Han minns för evigt sitt förbund,
i tusen släktled ordet han gett,
9 [d]förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
10 [e]Han bestämde det
för Jakob som en lag,
för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom."
12 Då var de en liten skara,
de var få och främlingar i landet.
13 [f]De vandrade från folk till folk,
från ett rike till ett annat.
14 [g]Han lät ingen förtrycka dem,
han straffade kungar
för deras skull:
15 "Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!"
16 [h]Han sände svält över landet
och lät dem lida brist på bröd,
17 [i]men han sände en man
framför dem,
Josef som såldes till slav.
18 [j]Man slog hans fötter i bojor
och lade järn om hans hals,
19 [k]tills det han sagt slog in
och Herrens ord
bevisade hans oskuld.
20 [l]Då släpptes han
på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 [m]Han satte honom till herre
över sitt hus,
till härskare över allt han ägde,
22 [n]till att binda[o] hans furstar
efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 [p]Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 [q]Herren gjorde sitt folk
mycket fruktsamt,
starkare[r] än deras fiender.
25 [s]Han vände deras hjärtan
till att hata hans folk,
till att handla svekfullt
mot hans tjänare.
26 [t]Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron som han utvalt.
27 [u]De gjorde hans tecken[v] bland dem
och under i Hams land.
28 [w]Han sände mörker
och allt blev mörkt,
och de stod inte emot[x] hans ord.
29 [y]Han förvandlade deras vatten
till blod
och lät deras fisk dö.
30 [z]Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras kungars kamrar.
31 [aa]Han befallde,
och det kom flugsvärmar
och mygg
över hela deras rike.
32 [ab]Han gjorde regnet till hagel
och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
och fikonträd
och knäckte träden i deras rike.
34 [ac]Han befallde,
och det kom gräshoppor
och gräshoppslarver
i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
slukade grödan på marken.
36 [ad]Han slog allt förstfött i landet,
förstlingen av all deras livskraft.
37 [ae]Så förde han ut dem
med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
skräck för Israel hade fallit
över dem.
39 [af]Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld till att lysa i natten.
40 [ag]De bad, och han sände vaktlar
och mättade dem
med bröd från himlen.
41 [ah]Han öppnade klippan
och vattnet flödade,
det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
43 Så förde han ut
sitt folk med fröjd,
sina utvalda med jubel.
44 [ai]Han gav dem hednafolkens länder,
det folken förvärvat fick de ärva,
45 [aj]för att de skulle hålla hans lagar
och följa hans undervisning.
Halleluja!
Guds nådegärningar och Israels otro
106 [ak]Halleluja!
Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [al]Vem kan beskriva
Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov?
3 Saliga är de som följer det rätta,
som alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, Herre,
efter din nåd mot ditt folk,
kom till mig med din frälsning,
5 så att jag får se dina utvaldas lycka,
dela ditt folks glädje
och berömma mig
med din arvedel.
6 [am]Vi har syndat som våra fäder,
vi har gjort fel,
vi har varit ogudaktiga.
7 [an]Våra fäder i Egypten
tog inte lärdom av dina under,
de tänkte inte på
dina många nådegärningar
utan gjorde uppror vid havet,
vid Röda havet.
8 Men han frälste dem
för sitt namns skull,
för att göra sin makt känd.
9 [ao]Han talade strängt till Röda havet
och det blev torrt,
han förde dem genom djupen
som i en öken.
10 Han frälste dem
från motståndarens hand
och befriade dem
från fiendens grepp.
11 [ap]Vattnet täckte deras fiender,
inte en enda av dem blev kvar.
12 [aq]Då trodde de hans ord
och sjöng hans lov.
13 Men snart glömde de
hans gärningar,
de väntade inte på hans råd.
14 [ar]De greps av begär i öknen
och frestade Gud i ödemarken.
15 [as]Han gav dem vad de begärde,
men sände tärande sjukdom
i deras själ.[at]
16 [au]De fylldes av avund
mot Mose i lägret
och mot Aron, Herrens helige.
17 [av]Men jorden öppnade sig
och slukade Datan,
den begravde Abirams grupp.
18 Eld slog upp i deras grupp,
lågorna brände de gudlösa.
19 [aw]De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en avgudabild,
20 [ax]de bytte bort sin härlighet
mot bilden av en tjur
som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin Frälsare,
som gjort väldiga ting
i Egypten,
22 [ay]underbara verk i Hams land,
förunderliga gärningar
vid Röda havet.
23 [az]Han hotade att förgöra dem,
men Mose, hans utvalde,
ställde sig i vägen
för att vända bort hans vrede
från att fördärva dem.
24 [ba]De föraktade det ljuvliga landet,
de trodde inte hans ord.
25 De klagade i sina tält
och lyssnade inte
till Herrens röst.
26 [bb]Då lyfte han sin hand mot dem
och svor att låta dem falla i öknen,
27 [bc]att låta deras barn
falla bland hednafolken
och spridas ut i länderna.
28 [bd]De band sig till Baal-Peor
och åt av offren till de döda,
29 de väckte Guds vrede
med sina gärningar
och en hemsökelse bröt ut
bland dem.
30 [be]Men Pinechas steg fram
och skipade rätt,
och hemsökelsen hejdades.
31 [bf]Det räknades honom
till rättfärdighet
från släkte till släkte, för evig tid.
32 [bg]De väckte hans vrede
vid Meribas vatten
och Mose fick lida för deras skull,
33 [bh]för de trotsade[bi] hans ande
så att tanklösa ord
kom över hans läppar.
34 [bj]De förgjorde inte folken
som Herren befallt dem,
35 [bk]de beblandade sig
med hednafolken
och lärde sig deras gärningar.
36 [bl]De tjänade deras avgudar,
och dessa blev en snara för dem.
37 [bm]De offrade sina söner och döttrar
åt onda andar,
38 [bn]de spillde oskyldigt blod,
sina söners och döttrars blod
som de offrade åt
Kanaans avgudar
så att landet vanhelgades av blodet.
39 [bo]De blev orena genom sina gärningar
och var trolösa i allt de gjorde.
40 Då upptändes Herrens vrede
mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41 [bp]Han gav dem
i hednafolkens hand,
och de som hatade dem
fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
de kuvades under deras hand.
43 [bq]Han räddade dem gång på gång,
men de var upproriska
i sina planer[br]
och sjönk allt djupare
genom sin synd.
44 Men han såg till dem i deras nöd
när han hörde deras rop,
45 [bs]han tänkte på sitt förbund med dem
och förbarmade sig
för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
hos alla som fört dem bort
i fångenskap.
47 [bt]Fräls oss, Herre vår Gud,
och samla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att lova dig.
48 [bu]Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket ska säga: "Amen!"
Halleluja!
Guds medarbetare
3 Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till köttsliga[a] människor, spädbarn i Kristus. 2 (A) Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte, för den tålde ni inte än. Och det gör ni inte nu heller, 3 (B) eftersom ni fortfarande är köttsliga. För när det finns avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? 4 (C) Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?
5 (D) Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den uppgift som Herren har gett. 6 (E) Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. 7 Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten. 8 (F) Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. 9 (G) Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad.
10 (H) Med den nåd som Gud gett mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och nu bygger en annan vidare på den. Men var och en måste tänka på hur han bygger. 11 (I) Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. 12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, 13 så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är.[b] 14 Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. 15 Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld. 16 (J) Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni.
18 (K) Bedra inte er själva. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis. 19 Den här världens visdom är nämligen dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet,[c] 20 och vidare: Herren känner de visas tankar, han vet att de är tomma.[d]
21 Därför ska ingen skryta över människor, för allt är ert: 22 Paulus, Apollos och Kefas, världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. 23 (L) Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation