Old/New Testament
Den oskyldiges bön om Herrens dom
7 En klagopsalm av David, som sjöng den till Herren på grund av benjaminiten Kushs ord[a].
2 Herre min Gud, jag flyr till dig.
Fräls mig från alla som jagar mig,
rädda mig!
3 (A) Annars river de min själ som lejon,
rycker bort mig utan räddning.
4 (B) Herre min Gud,
om jag har gjort detta,
om jag har orätt på mina händer,
5 (C) om jag lönat min vän med ont
eller plundrat min ovän
utan orsak –
6 låt då fienden jaga min själ
och hinna upp mig,
låt honom trampa mitt liv
till marken
och lägga min ära[b] i stoftet. Sela
7 (D) Res dig, Herre, i din vrede,
stå upp mot mina
fienders raseri!
Vakna till min hjälp[c],
du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folkslag
samlas omkring dig,
trona åter över dem i höjden.
9 (E) Herren håller dom över folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter den fullkomlighet
som täcker mig.
10 (F) Gör slut på de gudlösas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar hjärtan och njurar[d]
är en rättfärdig Gud.
11 (G) Min sköld är hos Gud,
han frälser dem
som har ärliga hjärtan.
12 (H) Gud är en rättfärdig domare,
en Gud som visar sin vrede
varje dag.
13 (I) Om någon inte omvänder sig
slipar han sitt svärd,
han spänner sin båge[e]
och laddar den[f],
14 (J) han förbereder
sina dödliga vapen
och gör sina pilar brinnande.
15 (K) Se, han är dräktig med ondska,
han går havande med olycka
och föder lögn.
16 (L) Han gräver en grop
och gör den djup,
men faller själv i graven
han grävde.
17 (M) Hans ondska slår tillbaka
mot hans eget huvud,
hans våld drabbar
hans egen hjässa.
18 (N) Jag vill tacka Herren
för hans rättfärdighet
och lovsjunga
Herren den Högstes namn.
Människosonens ringhet och höghet
8 För körledaren, till gittít[g]. En psalm av David.
2 (O) Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden,
du som satt ditt majestät
på himlen!
3 (P) Av barns och spädbarns mun
har du berett en makt[h]
för dina fienders skull,
för att förgöra fiende och hämnare.[i]
4 (Q) När jag ser din himmel,
dina fingrars verk,
månen och stjärnorna
som du har skapat –
5 (R) vad är då en människa
att du tänker på henne,
en människoson
att du tar hand om honom?[j]
6 (S) En liten tid[k] lät du honom
vara lägre än[l] Gud,
med ära och härlighet
krönte du honom.
7 (T) Du satte honom att härska
över dina händers verk,
allt lade du under hans fötter:[m]
8 alla får och oxar
liksom vildmarkens djur,
9 himlens fåglar och havets fiskar,
de som vandrar havens vägar.
10 Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden!
Tacksamhet för seger över fiender
9 [n]För körledaren, till "Sonens död".[o] En psalm av David.
2 (U) Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
3 Jag vill glädja mig och jubla i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender viker tillbaka,
de faller och förgås
inför ditt ansikte,
5 (V) för du har hävdat min rätt
och fört min talan.
Du sitter på din tron
som en rättfärdig domare.
6 (W) Du har straffat hedningarna
och förgjort de gudlösa,
utplånat deras namn
för alltid och för evigt.
7 (X) Fienden är borta,
utrotad för alltid.
Du har ödelagt deras städer,
minnet av dem är utplånat.
8 (Y) Herren regerar för evigt,
han har rest sin tron till dom.
9 (Z) Han ska döma världen
med rättfärdighet,
hålla dom bland folken
med rättvisa.
10 (AA) Herren är en borg
för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
11 De som känner ditt namn
litar på dig,
för du överger inte dem
som söker dig, Herre.
12 (AB) Lovsjung Herren som bor i Sion,
förkunna hans gärningar
bland folken,
13 (AC) för han som straffar blodsdåd
kommer ihåg dem,
han glömmer inte
de svagas rop.
14 (AD) Förbarma dig över mig, Herre!
Se hur jag plågas
av dem som hatar mig,
du som lyfter mig
från dödens portar
15 för att förkunna allt ditt lov
och jubla över din frälsning
i dottern Sions portar.
16 (AE) Hedningarna sjönk
i den grav som de grävde,
deras fot fastnade
i nätet de lade ut.
17 (AF) Herren har gjort sig känd,
han har skipat rätt.
Den gudlöse snärjs
av sin egen gärning.
Higgajón[p], Sela
18 De gudlösa ska vika tillbaka
ner i dödsriket,
alla hedningar som glömmer Gud.
19 (AG) Men den fattige ska inte
vara glömd för alltid,
de svagas hopp ska inte
försvinna för evigt.
Paulus i Korint
18 Sedan lämnade Paulus Aten och kom till Korint[a]. 2 (A) Där träffade han en jude vid namn Aquila, född i Pontus[b], och hans hustru Priscilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Claudius hade befallt att alla judar skulle lämna Rom[c]. Till dessa båda kom nu Paulus,[d] 3 (B) och då de hade samma yrke, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare[e]. 4 Varje sabbat förde han samtal i synagogan och försökte övertyga både judar och greker.
5 (C) När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien[f] var Paulus fullt upptagen med att förkunna[g] ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. 6 (D) Men när de gick emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder[h] och sade till dem: "Ert blod ska komma över era egna huvuden[i]. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna." 7 Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan. 8 (E) Crispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes.
9 (F) En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas! 10 (G) Jag är med dig. Ingen ska röra dig eller skada dig, för jag har mycket folk här i staden." 11 Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.
Paulus inför Gallios domstol
12 När Gallio[j] var ståthållare i Achaia gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol 13 och sade: "Den här mannen förleder folk till att dyrka Gud på ett sätt som är mot lagen."
14 (H) Paulus skulle just öppna munnen när Gallio sade till judarna: "Hade det handlat om något brott eller illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar. 15 Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni ta hand om det själva. I sådana tvister tänker jag inte vara domare." 16 Och han skickade ut dem från domstolen.
17 Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes[k] och misshandlade honom mitt framför domarsätet utan att Gallio brydde sig om det.
Tillbaka till Antiokia
18 (I) Paulus stannade i Korint ännu en tid innan han tog avsked av bröderna och avseglade mot Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila. I Kenkrea[l] hade han dessförinnan låtit raka sitt huvud, eftersom han avlagt ett löfte[m].
19 De kom till Efesos[n], och där lämnade han de andra. Själv gick han in i synagogan och samtalade med judarna. 20 De bad honom stanna längre, men han avböjde 21 (J) och tog avsked och sade: "Jag kommer tillbaka till er igen, om Gud vill." Sedan seglade han ut från Efesos.
22 När han kom till Caesarea gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.
PAULUS TREDJEMISSIONSRESA (18:23-21:16)
Apollos
23 Efter en tid bröt Paulus upp och reste först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.
24 (K) Till Efesos kom en jude som hette Apollos, en bildad man som var född i Alexandria[o] och mycket kunnig i Skrifterna. 25 (L) Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Nu började han predika frimodigt i synagogan. När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de sig an honom och förklarade Guds väg grundligare för honom.
27 (M) När Apollos sedan ville ta sig över till Achaia, uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna[p] att de skulle ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 (N) Han motbevisade nämligen judarna med kraft och bevisade offentligt utifrån Skrifterna att Jesus är Messias.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation