Old/New Testament
Guds dom över Edom och världen
34 (A) Träd fram, ni folk, och hör,
lyssna, ni folkslag!
Jorden och allt den rymmer
ska höra,
världen och allt som växer där.
2 (B) För Herrens vrede riktas
mot alla hednafolk,
hans harm
mot alla deras härskaror.
Han viger dem åt förintelse,
han utlämnar dem till slakt.
3 (C) Deras slagna ska kastas bort,
stank stiger
från deras döda kroppar,
bergen flyter av deras blod.
4 (D) Himlens hela härskara går under,
himlarna rullas ihop
som en bokrulle.
Hela dess härskara
faller förvissnad ner
som vissnade löv
från vinrankan,
som vissnade blad
från fikonträdet.
5 För mitt svärd
har druckit sig rusigt i himlen.
Se, det far ner över Edom,
över folket jag vigt åt förintelse
för att bli deras dom.
6 (E) Herrens svärd dryper av blod,
det är dränkt i fett,
i lamms och bockars blod,
i talg från baggars njurar,
för Herren har ett offer i Bosra,
en stor slakt i Edoms[a] land.
7 Också vildoxar slaktas
liksom oxar och starka tjurar.
Deras land dricker sig rusigt
av blod,
deras jord blir dränkt av fett,
8 (F) för dagen kommer
för Herrens hämnd,
ett vedergällningens år
då han utför Sions sak.
9 Då förvandlas
Edoms bäckar till tjära
och dess jord till svavel,[b]
dess land blir till brinnande tjära.
10 (G) Varken natt eller dag
ska den branden slockna,
ständigt ska röken av den
stiga upp.
Från släkte till släkte
ska landet ligga öde,
aldrig i evighet
ska någon vandra där.
11 (H) Pelikaner och hägrar
ska ta över det,
uvar och korpar bo där.
Han ska spänna linor och lod
över det
till förödelse och ödeläggelse.
12 Av dess ädlingar finns ingen kvar
som kan utropa någon till kung.
Alla dess furstar blir till intet.
13 (I) Dess palats fylls av törne,
nässlor och tistlar
växer i dess borgar.
Det blir en boning för ökenhundar,
ett tillhåll för strutsar.
14 (J) Öknens djur möter där hyenor,
raggiga bockar
bräker till varandra.
Där kan tornugglan[c] slå sig till ro
och finna en viloplats åt sig.
15 Där ordnar pilormen[d] sitt bo
och lägger sina ägg,
kläcker ut ynglet och
samlar det i sitt beskydd.
Där samlas gamarna,
den ena efter den andra.
16 (K) Sök i Herrens bok och läs!
Inte ett enda av dem ska utebli,
det ena ska inte sakna
det andra,
för det är hans mun
som befaller det
och hans Ande som samlar dem.
17 Det är han som kastar lott för dem,
hans hand tilldelar dem
deras mark med mätsnöre.
De ska ha den till besittning
för alltid,
de ska bo där från släkte till släkte.
Frälsningen – den heliga vägen
35 (L) Öknen och ödemarken
ska glädja sig,
hedmarken fröjda sig
och blomstra som en lilja.
2 (M) Den ska blomstra skönt
och fröjda sig,
ja, fröjda sig och jubla.
Libanons härlighet ska den få,
Karmels och Sarons prakt.
De ska få se Herrens härlighet,
vår Guds majestät.
3 (N) Stärk kraftlösa händer,
styrk vacklande knän.[e]
4 (O) Säg till oroliga hjärtan:
"Var starka, var inte rädda!"
Se, er Gud är här!
Han kommer med hämnd,
med vedergällning från Gud.
Han kommer själv och frälser er.
5 (P) Då ska de blindas ögon öppnas
och de dövas öron upplåtas.[f]
6 Den lame ska hoppa som en hjort,
den stummes tunga ska jubla,
för vatten ska bryta fram i öknen,
strömmar på hedmarken.
7 (Q) Den glödande sanden ska bli en sjö,
den torra marken
vattenrika källor.
Där schakalerna har sina lyor
ska det växa säv, vass
och papyrus.
8 (R) En banad väg ska gå där,
en vandringsled,
och den ska kallas
"den heliga vägen".
Ingen oren ska färdas på den,
men den är till för dem.[g]
De som vandrar den vägen
ska inte gå vilse,
även om de är dårar.
9 (S) Där ska inga lejon finnas,
inga rovdjur ska komma dit.
De ska inte finnas där,
men de återlösta ska färdas
på den.
10 (T) Herrens friköpta ska vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje ska kröna
deras huvuden.
Fröjd och glädje ska de få,
sorg och suckan ska fly bort.
Assyriernas hot mot Jerusalem
36 (U) I kung Hiskias fjortonde regeringsår[h] drog Assyriens kung Sanherib[i] upp och angrep alla befästa städer i Juda[j] och intog dem. 2 (V) Från Lakish[k] skickade han Rab-Shake[l] med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet.
3 (W) Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna[m] och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom. 4 Rab-Shake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? 5 Du menar kanske att det räcker[n] med prat för att få strategi och styrka att föra krig? Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig? 6 (X) Förtröstar du på den brutna rörstaven Egypten? När man stöder sig på den, går den in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. 7 Eller säger du till mig: Vi förtröstar på Herren vår Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avskaffade när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe? 8 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem! 9 Hur skulle du kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare! 10 Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp mot det här landet för att ödelägga det? Herren själv sade till mig: Dra upp mot det landet och ödelägg det!"
11 Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Shake: "Tala till dina tjänare på arameiska,[o] för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren."
12 Men Rab-Shake svarade: "Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren och som ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?" 13 Sedan ställde sig Rab-Shake och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien! 14 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er. 15 (Y) Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
16 (Z) Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 17 tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18 (AA) Låt inte Hiskia förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 19 (AB) Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 20 Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"
21 Men de teg och svarade honom inte ett ord, eftersom kungen hade gett denna befallning: "Svara honom inte." 22 Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.
2 (A) Jag vill att ni ska veta vilken kamp jag har för er och för dem i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen. 2 (B) Jag kämpar för att de ska bli styrkta i sina hjärtan och förenade[a] i kärlek och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds hemlighet Kristus. 3 (C) I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda.
4 (D) Detta säger jag för att ingen ska bedra er med övertalningsknep. 5 (E) För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus. 6 (F) Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom, 7 (G) rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron i enlighet med den undervisning ni fått. Och låt er tacksamhet flöda över.
Kristus är trons grund
8 (H) Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter[b] och inte på Kristus. 9 (I) I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 (J) och i honom är ni uppfyllda[c], han som är huvudet över alla härskare och makter.
11 (K) I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur 12 (L) och begravdes med honom i dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft[d], han som uppväckte honom från de döda. 13 (M) Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 (N) och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. 15 (O) Han avväpnade[e] härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset[f].
I Kristus är friheten
16 (P) Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat. 17 (Q) Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men själva verkligheten[g] är Kristus. 18 Låt er inte diskvalificeras från segerkransen av någon som njuter av "ödmjukhet[h]" och ängladyrkan, som pratar på om det han har sett[i] och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne[j]. 19 (R) Han håller sig inte till honom som är huvudet och som får hela kroppen att växa med den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av leder och senor.
20 (S) Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som 21 (T) "ta inte", "smaka inte", "rör inte"? 22 (U) Allt detta gäller sådant som ska användas och för-brukas – det rör sig om människors bud och läror. 23 Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, "ödmjukhet" och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation