Old/New Testament
123 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himmelen.
2 Ja, såsom tjänares ögon skåda på deras herres hand, såsom en tjänarinnas ögon på hennes frus hand, så skåda våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess han varder oss nådig.
3 Var oss nådig, HERRE, var oss nådig, ty vi äro rikligen mättade med förakt.
4 Rikligen mättad är vår själ med de säkras bespottelse, med de högmodigas förakt.
124 En vallfartssång; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel --
2 om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss,
3 då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss;
4 då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;
5 ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.
6 Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder!
7 Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.
8 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.
125 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.
2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.
3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.
4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.
5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!
10 Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
2 alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;
3 alla åto de samma andliga mat,
4 och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.
5 Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.
6 Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.
7 Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»
8 Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.
9 Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.
10 Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren».
11 Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.
12 Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.
13 Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.
14 Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.
15 Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.
16 Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?
17 Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.
18 Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?