Old/New Testament
41 (A) Ingen är så dumdristig
att han retar honom.
Vem vågar då sätta sig upp
mot mig?
2 (B) Vem har gett mig något
som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.[a]
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,
om hans styrka och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom hans dräkt?
Vem kan ta sig in
mellan hans båda käkar?[b]
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?
Runt hans tänder bor skräck.
6 Stolta sitter sköldarnas rader,
sammanfogade och fast förseglade,
7 den ena tätt mot den andra,
ingen luft tränger in däremellan.
8 De sitter fast mot varandra,
de griper in i varandra
och kan inte skiljas åt.
9 När han fnyser blixtrar det av ljus,
hans blickar är som
gryningens strålar.
10 Hans gap sprutar flammor,
gnistor av eld bryter fram.
11 Ur hans näsborrar stiger rök
som från en kokande gryta
på elden.
12 Hans andedräkt kan tända kol,
lågor går ut ur hans gap.
13 På hans nacke bor styrkan,
och skräcken dansar[c]
framför honom.
14 Hans hudveck är fasta,
de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
som den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
de tappar fattningen i ångest.
17 Svärdet som träffar håller inte stånd,
inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han räknar järn som halm,
koppar som murket trä.
19 Bågskott får honom inte att fly,
för honom är slungstenar
som agnar.
20 Stridsklubban räknar han som halm,
han skrattar åt rasslet av lansar[d].
21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,
han sätter spår i dyn
som en trösksläde.
22 Han får djupet att koka som en gryta,
han får havet att skumma
som när man kokar salva.
23 Bakom honom går ett lysande stråk,
djupet tycks få silverhår.
24 Inget på jorden är hans like,
han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över allt som är stolt.
Job svarar Herren
42 Job svarade Herren och sade:
2 (C) Jag vet att du kan göra allt,
inget du beslutar
är omöjligt för dig.
3 (D) ”Vem är den som döljer ditt råd
utan förstånd?”
Jag ordade om det jag inte begrep,
om det som var
för underbart för mig
och som jag inte förstod.
4 ”Lyssna nu, så ska jag tala.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.”
5 Förut hade jag bara hört talas om dig,
men nu har jag sett dig
med egna ögon.
6 (E) Därför tar jag tillbaka det
och ångrar mig i stoft och aska.
Herren tillrättavisar Jobs vänner
7 När Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede brinner mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job. 8 (F) Ta er nu därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job ska be för er. Jag ska ta emot hans bön och inte göra mot er som er dårskap[e] har förtjänat, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job.”
9 (G) Då gick Elifas från Teman, Bildad från Shua och Sofar från Naama och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren tog emot Jobs bön.
Herren välsignar Job
10 (H) Och Herren återupprättade Job[f] när han bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt så mycket som han hade haft förut. 11 (I) Alla hans bröder och systrar och alla han förr hade känt kom till honom, och de åt mat med honom i hans hem. De uppmuntrade och tröstade honom efter all olycka som Herren hade låtit drabba honom. Och var och en gav honom en kesita[g] och en guldring.
12 (J) Och Herren välsignade slutet av Jobs liv mer än dess början. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston. 13 Han fick också sju söner och tre döttrar. 14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.[h] 15 I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Och deras far gav dem arv[i] tillsammans med deras bröder.
16 (K) Därefter levde Job hundrafyrtio år och fick se sina barn och barnbarn i fyra led. 17 (L) Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
22 (A) Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas[a]. 23 De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. 24 När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.
25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem. 26 (B) Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.
27 Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsedörrarna stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv[b], eftersom han trodde att fångarna hade flytt. 28 Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans." 29 Då bad han om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 (C) Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?" 31 (D) De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." 32 Och de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.
33 Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj. 34 (E) Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.
35 När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där människorna." 36 Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!" 37 (F) Men Paulus sade till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång, fast vi är romerska medborgare[c], och kastat oss i fängelse. Och nu vill de skicka iväg oss i hemlighet! Å nej, de får komma hit själva och hämta ut oss."
38 Rättstjänarna framförde dessaord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare. 39 De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. 40 Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan drog de vidare.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation