Read the New Testament in 24 Weeks

^1-2 Från Paulus och alla de andra kristna här.Till församlingarna i Galatien.Jag har inte blivit utsänd som apostel av någon människa eller grupp av människor. Jag fick min kallelse från Jesus Kristus själv och från Gud, Fadern, som uppväckte honom från de döda.

³ Jag önskar er all frid och välsignelse från honom och från Herren Jesus Kristus.

⁴ Han dog för våra synder, enligt Guds, vår Fars, plan, och räddade oss från den onda värld vi lever i.

⁵ All ära tillhör Gud i tid och evighet. Amen.

Galaterna är lurade

⁶ Jag är förvånad över att ni så snart vänder er bort från Gud, som i sin kärlek och nåd har erbjudit er att dela det eviga liv som han ger genom Kristus. Ni följer redan en annan väg till himlen, en som i själva verket inte alls går dit.

⁷ För det finns ingen annan väg än den som vi har visat er. Ni håller på att bli lurade av några som förvränger sanningen om Kristus.

⁸ Jag önskar att Guds förbannelse skulle drabba var och en, mig själv inberäknad, som predikar någon annan väg till frälsning än den som vi har förkunnat för er. Ja, även om en ängel kommer från himlen och förkunnar ett annat budskap, så må han vara förbannad i evighet.

⁹ Ja, jag upprepar att om någon predikar något annat evangelium än det ni redan har tagit emot, så ska Guds förbannelse vila över honom.

¹⁰ Ni måste förstå att jag inte försöker ställa mig in hos er genom vackert tal och smicker. Nej, jag försöker att lyda Gud. Om jag bara ville hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna vara Kristi tjänare.

Paulus får en speciell uppgift

¹¹ Kära vänner, jag försäkrar er att den väg till himlen som jag predikar om inte är byggd på människors idéer eller drömmar.

¹² Mitt budskap kommer nämligen från ingen mindre än Jesus Kristus, som själv har talat om för mig vad jag ska säga. Ingen annan har undervisat mig.

¹³ Ni vet ju hur skoningslöst jag när jag levde enligt den judiska lagen förföljde de kristna och gjorde allt vad jag kunde för att utrota dem.

¹⁴ Jag var en av de mest fanatiska judar i min egen ålder som fanns i landet när det gällde den judiska tron. Jag försökte så långt det var möjligt att följa alla de gamla buden och föreskrifterna i min religion.

¹⁵ Men så hände något! Redan innan jag var född hade nämligen Gud utvalt mig att bli hans egendom, och i sin godhet och nåd gav han mig uppgiften

¹⁶ att gå till främmande folk och berätta den goda nyheten om Jesus, Guds Son.När detta hände gav jag mig inte genast iväg för att diskutera det med andra.

¹⁷ Jag reste inte till Jerusalem för att rådgöra med dem som blivit apostlar före mig. Nej, jag gav mig ut i Arabiens öknar och återvände så småningom direkt tillbaka till staden Damaskus.

¹⁸ Sedan dröjde det tre år innan jag slutligen reste till Jerusalem för att besöka Petrus, som jag stannade hos i femton dagar.

¹⁹ Den ende av de övriga apostlarna som jag träffade den gången var Jakob, vår Herres bror.

²⁰ Detta är exakt vad som hände, och Gud vet att jag inte ljuger för er.

²¹ Efter besöket i Jerusalem fortsatte jag till Syrien och Kilikien.

²² De kristna i Judeen visste fortfarande inte ens hur jag såg ut.

²³ Allt de visste var att man sa att han som förut var deras fiende nu predikade den tro som han tidigare försökt utrota.

²⁴ Och de prisade Gud för min skull.

Paulus blir accepterad i Jerusalem

2 Först fjorton år senare kom jag tillbaka till Jerusalem , denna gång tillsammans med Barnabas. Titus var också med oss.

² Jag for dit med en bestämd order från Gud att rådgöra med bröderna där om det budskap som jag predikade. Jag talade privat med församlingens ledare, för att de alla skulle få klart för sig exakt vad min undervisning innehöll, och jag hoppades att de skulle godkänna den.

³ Det var också vad som hände. De krävde inte ens att min grekiske reskamrat Titus skulle omskäras.

⁴ Den frågan skulle inte heller ha kommit upp om det inte hade varit för några så kallade kristna som kommit för att spionera på oss och den frihet vi har i Kristus Jesus. De ville se efter om vi lydde de judiska lagarna eller inte, och nu försökte de snärja in oss i och göra oss till slavar under sina regler och lagar.

⁵ Men vi lyssnade inte ett ögonblick på dem och gav inte efter för dem när de menade att man kan förtjäna sin frälsning genom att låta sig omskäras och genom att lyda de judiska lagarna.

⁶ De ledande männen i församlingen som var närvarande hade inget att tillägga till det som jag predikade. Deras ställning betydde egentligen ingenting för mig, för alla är lika inför Gud.

^7-9 När Petrus, Jakob och Johannes, som ju var stöttepelarna i församlingen, såg att Gud hade använt mig på samma kraftfulla sätt bland andra folk som han hade använt Petrus bland judarna, räckte de Barnabas och mig handen till samarbete. De uppmuntrade oss till att fortsätta predika bland de främmande folken. Själva skulle de fortsätta sitt arbete bland judarna.

¹⁰ Det enda de var särskilt måna om var att vi alltid skulle komma ihåg att hjälpa de fattiga, och det är ju jag också angelägen om.

Petrus blir tillrättavisad

¹¹ Men när Petrus kom till Antiochia blev jag tvungen att opponera mig mot honom offentligt och mycket kraftigt gå emot hans handlingssätt, för det var synnerligen olämpligt.

¹² Först åt han nämligen tillsammans med dem som inte var judar och de bryr sig ju inte om omskärelsen och de många övriga judiska lagarna. Men han slutade med det när några av Jakobs judiska vänner kom dit. Han var rädd för vad dessa judiska paragrafryttare skulle säga. De höll nämligen fast vid att omskärelsen var nödvändig för frälsningen.

¹³ Och sedan började också alla de andra judekristna att hyckla. Till och med Barnabas följde Petrus exempel trots att de egentligen visste bättre.

¹⁴ När jag såg vad som hände och märkte att de inte var ärliga varken mot sig själva eller sanningen i vårt budskap, sa jag till Petrus inför alla de andra: Trots att du är jude av födseln har du för länge sedan förkastat de judiska lagarna. Varför försöker du nu helt plötsligt att få folket här att lyda dem?

¹⁵ Du och jag är judar av födseln, inte 'gudlösa hedningar'.

¹⁶ Och ändå vet vi judiska kristna mycket väl att vi inte kan bli rättfärdiga inför Gud genom att lyda våra judiska lagar. Det sker enbart genom att tro på Jesus Kristus som tar bort våra synder. Och därför har också vi satt vår tro till Jesus Kristus. Vi blir ju försonade med Gud på grund av tro, inte därför att vi har lytt de judiska lagarna. För ingen kommer någonsin att bli frälst genom att lyda dem.

¹⁷ Men vad händer oss judiska kristna, om vi tror att Kristus kan frälsa oss, och sedan finner att vi har fel och inte kan bli frälsta utan att både omskäras och leva efter de judiska lagarna? Skulle vi inte då tvingas säga att tron på Kristus har blivit vårt fördärv? Gud förbjude att någon ens skulle våga tänka något sådant om vår Herre.

¹⁸ Vi är snarare syndare om vi återgår till det gamla lagsystem som vi redan har lämnat, och försöker bli frälsta genom att på nytt lyda de judiska lagarna.

¹⁹ Lagen har dömt mig till döden och mitt gamla liv är slut. Nu lever jag ett nytt liv för Gud. Mitt gamla jag blev korsfäst med Kristus.

²⁰ I mitt nya liv är det inte mitt gamla jag som bestämmer, utan Kristus som lever i mig. Allt detta är ett resultat av att jag tror på Jesus, Guds Son, som har älskat mig och offrat sig själv för mig.

²¹ Jag tillhör inte dem som anser att hans död var meningslös, för om vi kunde bli frälsta genom att hålla de judiska lagarna, så hade han inte behövt dö.