Read the New Testament in 24 Weeks

Hälsning

1 Från Paulus, Silvanus^[a] och Timotheos.

Till församlingen i Thessalonike som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus^[b].

Nåd och frid åt er.

Paulus tackar Gud för församlingens tro

² Vi tackar alltid Gud för er alla och ber ständigt för er, ³ för vi tänker på allt ni gör i tron, hur ni arbetar i kärlek och håller fast vid hoppet till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Fader.

⁴ Vi vet, syskon^[c], Guds älskade, att han har utvalt er. ⁵ Det evangelium vi förkunnar kom inte till er bara med ord, utan med kraft och den heliga Anden och fullt övertygande. Ni vet ju vad vi gjorde bland er och för er. ⁶ Ni följde vårt exempel, och därmed också Herrens exempel, genom att ni var villiga att lida, då ni nu tagit emot ordet med den glädje som den heliga Anden ger. ⁷ På det sättet blev ni själva ett föredöme för alla de troende i Makedonien och Achaia^[d], ⁸ för ni har låtit Herrens ord höras, inte bara i Makedonien och Achaia, utan er tro har blivit känd överallt. Vi behöver inte säga någonting, ⁹ för alla berättar själva om hur ni tog emot oss och vände er bort från avgudar för att tjäna den levande och sanna Guden ¹⁰ och vänta på hans Son från himlen – Jesus, som Gud uppväckte från de döda och som räddar oss från den kommande vreden.

Paulus minns sitt besök i Thessalonike

2 Syskon, ni vet själva att vårt besök hos er inte var förgäves. ² Vi hade tidigare, som ni vet, blivit misshandlade och förödmjukade i Filippi. Men Gud gav oss mod att förkunna evangeliet för er, trots hårt motstånd. ³ Vår uppmaning att ta emot det är inte motiverad av något falskt, orent eller av bedrägliga avsikter. ⁴ Nej, Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör, inte för att tillfredsställa människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. ⁵ Vi har aldrig använt oss av smicker, det vet ni, och aldrig försökt utnyttja er under någon förevändning, det kan Gud intyga. ⁶ Vi har inte strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller någon annan, ⁷ även om vi som Kristus apostlar^[e] hade kunnat utnyttja vår myndighet.^[f] Nej, istället uppträdde vi lika kärleksfullt som en mor som sköter sina barn. ⁸ Vi älskade er så mycket att vi inte bara gav er evangeliet från Gud utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss. ⁹ Ni kommer säkert ihåg, syskon, hur vi arbetade och slet. Dag och natt arbetade vi, för att inte behöva vara någon börda för någon av er medan vi förkunnade Guds evangelium för er.

¹⁰ Både ni och Gud kan intyga hur heligt, rättfärdigt och oklanderligt vi uppförde oss hos er troende. ¹¹ Ni vet också att vi förmanade och uppmuntrade var och en av er personligen, som en far sina barn. ¹² Vi vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som kallar er till sitt rike och sin härlighet.

¹³ Därför tackar vi ständigt Gud för att ni tog emot Guds budskap som vi förkunnade, inte som mänskliga ord utan som ett budskap från Gud, vilket det ju verkligen är, och som verkar i er som tror. ¹⁴ Ni har ju, syskon, följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era egna landsmän som de från judarna. ¹⁵ De dödade Herren Jesus, liksom de dödade profeterna. De förföljer oss också oss. De frågar inte efter Guds vilja utan är fiender till alla människor, ¹⁶ eftersom de försöker hindra oss från att tala till andra folk så att de kan bli räddade. Så blir deras synders mått rågat, och de ska till slut nås av Guds vrede.

Paulus längtar efter att få träffa församlingen

¹⁷ Syskon, vi har nu under en tid varit skilda från er, fysiskt, inte i hjärtats avseende, och vi har därför längtat efter er och gjort allt för att kunna träffa er igen. ¹⁸ Vi har försökt resa till er, och jag, Paulus, har försökt mer än en gång, men Satan har hindrat oss. ¹⁹ Ni är ju vårt hopp och vår glädje, den segerkrans vi med stolthet kan visa upp då vår Herre Jesus kommer tillbaka. ²⁰ Ja, ni är vår ära och vår glädje.

3 När vi inte kunde stå ut längre, beslöt vi oss därför att själva stanna kvar i Athen ² och skicka vår bror Timotheos, Guds medarbetare som sprider evangeliet om Kristus. Han skulle styrka och uppmuntra er tro, ³ så att ingen vacklar under dessa svårigheter. De ingår i vad som ligger framför oss, det visste ni redan. ⁴ Medan vi fortfarande var kvar hos er, sa vi till er att vi kommer att få lida, och så har det också blivit, som ni vet.

⁵ När jag inte längre kunde stå ut, skickade jag därför Timotheos för att ta reda på hur det var med er tro. Jag var rädd att frestaren kunde ha lockat er, så att vårt arbete hade varit förgäves.

Timotheos glädjande rapport

⁶ Men nu har Timotheos just återvänt med de goda nyheterna om er tro och kärlek, och han har berättat att ni minns oss med glädje och längtar lika mycket efter oss som vi längtar efter er. ⁷ Syskon, ni har med er tro gett oss nytt mod i alla våra svårigheter och lidanden här. ⁸ Nu kan vi leva upp igen, när ni står fasta i Herren.

⁹ Vi kan inte nog tacka Gud för er, för den glädje ni har gett oss inför vår Gud! ¹⁰ Dag och natt ber vi nu ivrigt till Gud att vi ska få träffa er igen, så att vi kan hjälpa er med det som fortfarande saknas i er tro.

¹¹ Måtte vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus låta det bli möjligt för oss att resa till er. ¹² Måtte Herren också låta er kärlek till varandra och till alla människor bli stark och överflödande, precis som vår kärlek till er, ¹³ så att ni alltmer styrkas i era hjärtan och kan stå klanderfria och heliga inför vår Gud och Fader, den dag då vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga^[g].