New Testament in a Year

²⁶ Bröder, ni som härstammar från Abraham, och ni alla andra här som ärar Gud, denna frälsning gäller oss alla!

²⁷ Folket i Jerusalem och deras ledare kände inte igen honom och förstod inte att han var den som profeterna hade skrivit om, fastän de hört profeternas ord läsas varje sabbatsdag.

²⁸ De kunde inte finna något giltigt skäl att avrätta honom, men bad ändå Pilatus döda honom.

²⁹ När de uppfyllt allt vad profeterna hade sagt om hans död, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.

³⁰ Men Gud förde honom tillbaka till livet!

³¹ Och han visade sig många gånger under de följande dagarna för de män som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Dessa män har sedan hela tiden vittnat om detta bland Israels folk.

^32-33 Och nu är Barnabas och jag här för att ge er de goda nyheterna. Guds löfte till våra förfäder har uppfyllts i vår tid genom att Gud förde Jesus tillbaka till livet. Det är vad den andra psalmen talar om, när den säger om honom: 'I dag har jag hedrat dig som min son.'

³⁴ För Gud hade lovat att Jesus skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle dö. Detta är klart uttryckt i Skriften som säger: 'Jag ska ge er den underbara välsignelse som jag lovade David.'

³⁵ I en annan psalm förklarar han mera uttryckligt: 'Gud ska inte låta sin Helige förmultna.'

³⁶ Det var inte en hänvisning till David, för efter det att David hade tjänat sin samtid enligt Guds vilja dog han och blev begravd och hans kropp förmultnade.

³⁷ Nej, det var en hänvisning till någon annan, någon som Gud förde tillbaka till livet, och vars kropp inte förstördes av döden.

³⁸ Bröder, lyssna! I denne man, Jesus, finns det förlåtelse för era synder.

³⁹ Alla som tror på honom blir fria från all skuld och förklarade rättfärdiga, något som den judiska lagen aldrig kunnat göra.

⁴⁰ Men tänk er för! Låt inte profeternas ord bli verklighet hos er, för de sa:

⁴¹ 'Se här, ni som föraktar sanningen. Ge akt på er likgiltighet och var dödsförskräckta. Jag ska göra något under er tid, någonting som ni inte kommer att tro när ni hör det berättas.'

⁴² När människorna lämnade synagogan den dagen, bad de Paulus komma tillbaka och tala till dem veckan därpå.

⁴³ Och många judar, men också andra fromma som tillbad i synagogan, gjorde sällskap med Paulus och Barnabas därifrån och blev uppmanade av de båda männen att inte ställa sig avvisande till Guds nåd.

Paulus börjar predika för andra än judar

⁴⁴ Följande vecka kom nästan hela staden för att höra dem förkunna Guds ord.

⁴⁵ Men när de judiska ledarna såg allt folk, blev de avundsjuka och började förlöjliga och protestera mot allt vad Paulus sa.

⁴⁶ Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: Det är nödvändigt att de goda nyheterna först förkunnas för judarna, men eftersom ni avvisar dem och gör er själva ovärdiga det eviga livet, ja, då vänder vi oss till andra.

⁴⁷ För det är vad Herren befallde när han sa: 'Jag har gjort er till ett ljus för jordens alla folk, för att leda dem från jordens yttersta gräns till att ta emot min frälsning.'

⁴⁸ När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.

⁴⁹ På så sätt blev Guds ord spritt i hela det området.

⁵⁰ Då hetsade de judiska ledarna upp både fromma kvinnor och ansedda män i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev ut dem ur staden.

⁵¹ Då lämnade de staden åt sitt öde och fortsatte till Ikonion.

⁵² Och de nyomvända fylldes av glädje och helig Ande.