New Testament in a Year

Jesus tvättar lärjungarnas fötter

13 Det var kvällen före påskhögtiden, och Jesus visste att den kommande natten skulle bli hans sista på jorden innan han återvände till Fadern.

² Redan under kvällsmåltiden hade djävulen intalat Judas Iskariot, Simons son, att det var rätt kväll att fullfölja planerna att förråda Jesus.

³ Jesus visste att Fadern hade gett honom allt och att han hade kommit från Gud och skulle återvända till Gud.

⁴ Han reste sig nu från bordet, tog av sig manteln och virade en handduk om sig.

⁵ Sedan hällde han vatten i ett handfat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken.

⁶ När han kom till Petrus sa denne till honom: Herre, inte ska du tvätta våra fötter.

⁷ Jesus svarade: Du förstår ännu inte vad jag gör, men en dag ska du förstå det.

⁸ Nej, protesterade Petrus, aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!Men om jag inte gör det så kan du inte vara min lärjunge, svarade Jesus.

⁹ Då ropade Petrus: Tvätta då inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet.

¹⁰ Jesus svarade: Den som har badat behöver bara få sina fötter tvättade för att vara fullständigt ren. Nu är ni rena, men det gäller inte er alla.

¹¹ Jesus visste nämligen vem som skulle förråda honom. Det var det han menade när han sa att de inte alla var rena.

¹² När han hade tvättat deras fötter tog han på sig manteln igen och satte sig ner och frågade: Förstår ni vad jag har gjort?

¹³ Ni kallar mig 'Mästare' och 'Herre

¹⁴ Och eftersom jag, Herren och Läraren, har tvättat era fötter, så är ni skyldiga att tvätta varandras fötter.

¹⁵ Jag har gett er ett exempel som ni ska följa: Gör som jag har gjort med er.

¹⁶ Det är sant att tjänaren inte är större än sin mästare. Inte heller är budbäraren viktigare än den som sände honom.

¹⁷ Det ska bli till stor glädje för er om ni förstår detta och praktiserar det.

¹⁸ Jag säger inte dessa ord till er alla, men jag vet vilka jag har utvalt. Skriften säger: 'En som äter tillsammans med mig ska förråda mig

¹⁹ Jag säger det nu, så att ni när det händer kan tro att jag är den jag är.

²⁰ Det är sant att den som välkomnar den som jag sänder, välkomnar mig. Och att ta emot mig är att ta emot Fadern, som har sänt mig.