M’Cheyne Bible Reading Plan
Fördelningen av det övriga landet
18 Och Israels barns hela menighet samlades i Silo och satte upp uppenbarelsetältet där. Landet var nu kuvat inför dem, 2 men ännu hade sju av Israels stammar inte fått sin arvedel tilldelad åt sig. 3 Därför sade Josua till Israels barn: "Hur länge vill ni vänta med att gå och inta det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? 4 Utse åt er tre män från varje stam, så skall jag sända i väg dem, och de skall genomkorsa landet och göra en beskrivning över det efter vars och ens arvedel, och sedan komma tillbaka till mig. 5 De skall dela upp landet i sju delar, varvid Juda skall vara kvar i sitt område i söder och Josefs hus förbli vid sitt område i norr. 6 När ni har gjort en beskrivning över landet i sju delar, skall ni komma med den hit till mig, så skall jag kasta lott för er här inför Herren, vår Gud. 7 Leviterna får ingen del bland er, eftersom Herrens prästtjänst är deras arvedel. Och Gad och Ruben och ena hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel på andra sidan Jordan, på östra sidan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem."
8 Då bröt männen upp och gick. Josua befallde dem att de skulle göra en beskrivning över landet. Han sade: "Gå i väg och genomkorsa landet och gör en beskrivning över det, och vänd sedan tillbaka till mig, så skall jag kasta lott för er här inför Herren i Silo." 9 Männen gav sig av och vandrade igenom landet och gjorde en beskrivning över det i en bok i sju delar, stad efter stad, och kom sedan tillbaka till Josua i lägret vid Silo. 10 Och Josua kastade lott för dem i Silo inför Herren, och Josua utskiftade där landet åt Israels barn, åt varje stam dess del.
Benjamins stams område
11 Då lotten drogs för benjaminiternas stam, efter deras släkter, föll den ut så att det område som lotten gav dem låg mellan Juda barns och Josefs barns områden. 12 Deras gräns på norra sidan började vid Jordan, och gränsen drog sig upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden västerut och gick ut i öknen vid Bet-Aven. 13 Därifrån gick gränsen fram till Luz, till höjden söder om Luz, det är Betel. Sedan gick gränsen ner till Atrot-Addar över berget söder om Nedre Bet-Horon. 14 Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan söderut från berget som ligger mitt emot Bet-Horon, söder om det, och gick ut vid Kirjat-Baal, det är staden Kirjat-Jearim inom Judas barns område. Detta var västra sidan. 15 Och södra sidan började vid slutet av Kirjat-Jearims område och gränsen gick åt väster fram till Neftoavattnets källa. 16 Sedan gick gränsen ner till sluttningen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimdalen, och därefter ner i Hinnoms dal, på södra sidan om jebusiternas höjd och ner till Rogelskällan. 17 Därefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimhöjden och ner till Bohans, Rubens sons, sten. 18 Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken norrut och ner till Hedmarken. 19 Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd norrut och slutade vid Döda havets norra vik, vid Jordans södra ände. Detta var södra gränsen. 20 Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var benjaminiternas arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter.
21 Och de städer som tillföll benjaminiternas stam, efter deras släkter, var Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, 22 Bet-Haaraba, Semarajim, Betel, 23 Avim, Para, Ofra, 24 Kefar-Haamoni, Ofni och Geba - tolv städer med sina byar, 25 Gibeon, Rama, Beerot, 26 Mispe, Kefira, Mosa, 27 Rekem, Jirpeel, Tarala, 28 Sela, Elef, Jebus, det är Jerusalem, Gibea och Kirjat - fjorton städer med sina byar. Detta var benjaminiternas arvedel, efter deras släkter.
Simeons stams område
19 Den andra lotten föll ut för Simeon, för simeoniternas stam, efter deras släkter. Deras arvedel låg inom Juda barns arvedel. 2 Till deras arvedel hörde Beer-Sheba, Sheba, Molada, 3 Hasar-Shual, Bala, Esem, 4 Eltolad, Betul, Horma, 5 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, 6 Bet-Lebaot och Sharuhen - tretton städer med deras byar. 7 Ajin, Rimmon, Eter och Asan - fyra städer med deras byar, 8 därtill alla de byar som låg runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter. 9 Ur Juda barns skifte fick Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var för stor för dem. Därför fick Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.
Sebulons stams område
10 Den tredje lotten föll på Sebulons barn efter deras släkter. Och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid. 11 Därifrån drog sig deras gräns västerut upp till Marela och träffade Dabbeset och vidare bäcken som rinner öster om Jokneam. 12 Från Sarid vände den österut mot solens uppgång längs Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia. 13 Därifrån fortsatte den österut mot solens uppgång till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till Nea. 14 Här böjde sig gränsen mot norr till Hannaton och gick ut vid Jifta-Els dal. 15 Dessutom fick de Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Betlehem, i allt tolv städer med deras byar. 16 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Isaskars stams område
17 För Isaskar föll den fjärde lotten ut, för Isaskars barn efter deras släkter. 18 Deras område omfattade Jis- reel, Kesullot, Sunem, 19 Hafarajim, Shion, Anaharat, 20 Rabbit, Kisjon, Ebes, 21 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes. 22 Gränsen nådde Tabor, Sahasuma och Bet-Semes, och deras gräns gick ut vid Jordan - sexton städer med deras byar. 23 Detta var arvedelen för Isaskars barns stam efter deras släkter, städerna med sina byar.
Asers stams område
24 Den femte lotten föll ut för Asers barns stam efter deras släkter. 25 Deras område omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf, 26 Alammelek, Amad och Mishal och nådde Karmel i väster och Sihor-Libnat. 27 Därefter gick gränsen österut till Bet-Dagon och nådde Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och fortsatte norrut till Kabul. 28 De fick Ebron, Rehov, Hammon och Kana, ända upp till Stora Sidon. 29 Sedan vände gränsen tillbaka till Rama och gick fram till den befästa staden Tyrus, böjde av mot Hosa och gick ut vid havet inte långt från Aksib. 30 Dessutom fick de Umma, Afek och Rehob, tjugutvå städer med deras byar. 31 Detta var arvedelen för Asers barns stam, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Naftalis stams område
32 För Naftalis barn föll den sjätte lotten ut, för Naftalis barn efter deras släkter. 33 Deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och slutade vid Jordan. 34 Gränsen böjde av västerut till Asnot-Tabor och gick vidare därifrån till Huckok. Den nådde Sebulon i söder, Aser i väster och Juda med Jordan i öster. 35 Den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret, 36 Adama, Rama, Hasor, 37 Kedesh, Edrei, En-Hasor, 38 Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes, nitton städer med deras byar. 39 Detta var arvedelen för Naftalis barns stam, efter deras släkter, städerna med sina byar.
Dans stams område
40 För Dans barns stam efter deras släkter föll den sjunde lotten ut. 41 Deras tilldelade område omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes, 42 Saalabbin, Ajalon, Jitla, 43 Elon, Timna, Ekron, 44 Elteke, Gibbeton, Baalat, 45 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, 46 Me-Hajarkon och Harackon med området framför Jafo.
47 Men när Dans barns område gick förlorat för dem, drog Dans barn upp och angrep Lesem och intog det och slog dess invånare med svärd. De tog det i besittning och bosatte sig där. Och de kallade Lesem för Dan efter sin stamfader Dan. 48 Detta var arvedelen för Dans barns stam efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Landets slutliga fördelning
49 När de hade utskiftat landet efter dess områden, gav de åt Josua, Nuns son, en arvedel ibland sig. 50 Efter Herrens befallning gav de honom den stad som han begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd. Och han byggde upp staden och bosatte sig där.
51 Dessa var de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade genom lottkastning i Silo inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de fördelningen av landet.
Psalm 149
Israel uppmanas att prisa sin Herre
1 Halleluja!
Sjung till Herren en ny sång,
hans lov i de frommas församling.
2 Israel skall glädja sig över sin skapare,
Sions barn jubla över sin konung.
3 De skall prisa hans namn under dans,
till puka och harpa skall de lovsjunga honom.
4 Ty Herren gläds över sitt folk,
han smyckar de ödmjuka med frälsning.
5 De fromma skall jubla i härlighet
och sjunga av glädje på sin bädd.
6 Guds lov skall vara i deras mun
och ett tveeggat svärd i deras hand,
7 för att hämnas på hednafolken
och straffa folken,
8 för att binda deras kungar med kedjor
och deras stormän med järnbojor,
9 för att verkställa det domslut som är nedtecknat.
Det är en ära för alla hans fromma.
Halleluja!
Psalm 150
Halleluja!
1 Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans makts fäste.
2 Prisa honom för hans väldiga gärningar,
prisa honom för hans stora härlighet.
3 Prisa honom med basunklang,
prisa honom med psaltare och harpa.
4 Prisa honom med puka och dans,
prisa honom med stränginstrument och flöjt.
5 Prisa honom med ljudande cymbaler,
prisa honom med klingande cymbaler.
6 Må allt som andas prisa Herren!
Halleluja!
Klagan över folkets ogudaktighet
9 O, att mitt huvud vore en vattenbrunn
och mina ögon en källa av tårar!
Då skulle jag gråta dag och natt
över de slagna hos dottern mitt folk.
2 O, att jag hade ett härbärge i öknen,
så att jag kunde överge mitt folk
och gå bort ifrån dem!
Ty de är alla äktenskapsbrytare,
en samling trolösa.
3 De spänner sin tunga som en pilbåge
för att skjuta i väg lögn,
till sanning brukar de inte sin makt i landet.
De går från illdåd till illdåd,
mig vill de inte veta av,
säger Herren.
4 Var och en måste vara på sin vakt mot sin vän,
och ingen kan lita ens på sin broder.
Ty varje broder är en listig bedragare,
och varje vän går med förtal.
5 Var och en sviker sin vän,
ingen talar sanning.
De lär sina tungor att tala lögn,
de tröttar ut sig med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland svek,
i sin svekfullhet vill de inte veta av mig,
säger Herren.
7 Därför säger Herren Sebaot så:
Se, jag smälter ner dem och prövar dem.
Ty vad annat kan jag göra
med dottern mitt folk?
8 Deras tunga är en mördande pil,
deras mun talar svek.
De talar vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägger de ut fällor för honom.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk som detta?
10 Jag vill gråta och sjunga sorgesång över bergen,
jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen.
Ty de är förbrända, ingen går fram där mer,
och inga läten av boskap hörs längre.
Både himlens fåglar och de vilda djuren har flytt,
de är alla borta.
11 Jag skall göra Jerusalem till ett stenröse,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark
där ingen bor.
12 Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas? 13 Herren svarade: Jo, därför att de har övergivit min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem. 15 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Och jag skall sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag skall sända svärdet efter dem till dess att jag har gjort slut på dem.
Israels nöd vid Jerusalems undergång
17 Så säger Herren Sebaot:
Se er om efter gråterskor och kalla på dem så att de kommer,
sänd efter kunniga kvinnor, låt dem komma.
18 Låt dem med hast stämma upp en sorgesång över oss,
så att våra ögon rinner av tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 Ty sorgesång hörs från Sion:
Hur har inte förödelse drabbat oss!
Hur har vi inte kommit på skam!
Vi måste ju överge landet,
ty de har rivit ner våra hem.
20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,
öppna era öron för ordet från hans mun.
Lär era döttrar sorgesång,
lär varandra klagosång.
21 Ty döden stiger in genom våra fönster
och kommer in i våra palats.
Barnen utrotas från gatan
och de unga männen från torgen.
22 Säg: Så säger Herren:
Människornas döda kroppar ligger som gödsel på marken,
som kärvar efter skördemannen,
och ingen samlar upp dem.
23 Så säger Herren:
Den vise skall inte berömma sig av sin vishet,
den starke inte av sin styrka
och den rike inte av sin rikedom.
24 Den som vill berömma sig,
han skall berömma sig av
att han har insikt
och känner mig:
Att jag är Herren,
som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.
Ty däri har jag min glädje, säger Herren.
25 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall straffa alla omskurna som ändå är oomskurna: 26 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken är alla oomskurna och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
Jesus varnar för fariseerna och de skriftlärda
23 Sedan sade Jesus till folket och till sina lärjungar: 2 "På Moses stol[a] sitter de skriftlärda och fariseerna. 3 Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte. 4 De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem. 5 Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar[b] breda och sina hörntofsar[c] stora. 6 De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, 7 och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi.[d]
8 Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. 9 Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen. 10 Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus. 11 Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. 12 Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.
13 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.[e]
15 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra någon till en proselyt,[f] och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.
16 Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed. 17 Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som helgar guldet? 18 Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed. 19 Ni blinda, vilket är förmer, gåvan eller altaret som helgar gåvan? 20 Den som därför svär vid altaret, svär både vid det och vid allt som ligger på det. 21 Och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. 22 Och den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.
23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra. 24 Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.
25 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. 26 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.
27 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar.[g] Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet. 28 Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.
29 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar 30 och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod. 31 Därmed vittnar ni om er själva,[h] att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32 Fyll då också ni era fäders mått![i] 33 Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna?
34 Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem skall ni döda och korsfästa, andra skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad. 35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod[j] till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret. 36 Amen säger jag er: Allt detta skall komma över det här släktet.
Jesu klagan över Jerusalem
37 Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 38 Se, ert hus kommer att stå öde. 39 Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln