M’Cheyne Bible Reading Plan
Instruktioner för prästerna
(8:1—10:20)
Mose avskiljer prästerna för tjänst
(2 Mos 29:1-37)
8 Herren talade till Mose:
2 ”Ta med dig Aron och hans söner, deras kläder, smörjelseoljan, syndoffertjuren, de två baggarna och korgen med brödet som är bakat utan jäst 3 och samla hela Israels menighet vid ingången till uppenbarelsetältet.”
4 Mose gjorde som Herren sagt och när menigheten var samlad vid ingången till uppenbarelsetältet, 5 sa han till dem: ”Detta har Herren befallt.”
6 Sedan förde han fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. 7 Han klädde på Aron tunikan, spände på honom bältet, satte på honom kåpan och efoden, fäste den med skärpet och drog åt den. 8 Sedan satte han på honom bröstskölden och lade urim och tummim i den. 9 På Arons huvud satte han turbanen med dess guldplatta, det heliga diademet, precis som Herren hade befallt honom.
10 Sedan tog Mose smörjelseoljan och smorde boningen och allting som fanns inne i den för att på så sätt helga allt. 11 Han stänkte olja på altaret sju gånger och smorde det likaså altarets tillbehör och tvättfatet och dess ställning för att helga dem. 12 Han hällde smörjelseolja på Arons huvud för att på så sätt avskilja honom för hans tjänst. 13 Sedan förde Mose fram Arons söner, satte på dem deras tunikor, spände om dem bälten och satte på dem huvudbindlar, precis som Herren hade befallt honom.
14 Sedan tog han syndoffertjuren och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 15 Därefter slaktade Mose den. Med sitt finger strök han en del av blodet på altarets fyra horn för att helga det och hällde ut resten av blodet vid altarets fot. På så sätt invigde han det och försonade det. 16 Han tog fettet runt inälvorna, fettet runt levern, de båda njurarna och fettet runt dem och brände alltsammans på altaret. 17 Tjurens kropp med dess hud och inälvor brände han utanför lägret som Herren hade befallt Mose.
18 Sedan bar han fram baggen till brännoffret. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud 19 och Mose slaktade den och stänkte av blodet på altarets alla sidor. 20 Sedan styckade han baggen och brände upp styckena, huvudet och fettet. 21 Därefter tvättade han inälvorna och benen med vatten och brände upp hela baggen på altaret som ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, ett eldoffer åt Herren, såsom Herren hade befallt Mose.
22 Sedan bar Mose fram den andra baggen för invigningen. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 23 Mose slaktade den, tog av dess blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 24 Sedan förde han fram Arons söner och strök på samma sätt blod på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår. Resten av blodet stänkte han på altarets sidor runtom.
25 Därefter tog han fettet, svansen, fettet runt inälvorna och runt levern, de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket 26 och placerade ovanpå detta ett osyrat bröd, en kaka bakad med olja och ett tunnbröd, alltsammans hämtat från den korg som hade ställts inför Herren. 27 Allt detta lades i händerna på Aron och hans söner för att de skulle lyfta fram det som ett offer inför Herren. 28 Mose tog det sedan tillbaka från dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffret. Detta var ett prästvigningsoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldoffer åt Herren. 29 Mose tog också bringan och lyfte upp den inför Herren som ett lyftoffer. Detta var Moses del av invigningsoffret, precis som Herren hade befallt honom.
30 Han tog sedan av smörjelseoljan och lite av blodet på altaret och stänkte det både på Aron och hans kläder och på hans söner och på deras kläder. På så sätt invigde han Aron och hans kläder och hans söner och deras kläder.
31 Sedan sa Mose till Aron och hans söner: ”Koka köttet vid uppenbarelsetältets ingång och ät det tillsammans med brödet som finns i invigningskorgen, precis som jag har sagt till er. Aron och hans söner ska äta det. 32 Det som blir kvar av köttet och brödet måste brännas upp.
33 Ni får inte lämna uppenbarelsetältets ingång på sju dagar för er invigning ska pågå i sju dagar. 34 Det som har skett idag har Herren befallt att det ska ske i fortsättningen också för att ni ska få försoning. 35 Ni ska stanna vid uppenbarelsetältets ingång dygnet runt i en vecka och följa Herrens förordningar för att ni inte ska dö. Så har jag blivit befalld.”
36 Aron och hans söner gjorde allt precis så som Herren hade befallt Mose.
Tacksägelse över segern
9 För körledaren, till mutlabbén[a]. En psalm av David.[b]
2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
och berätta om alla dina under.
3 Jag vill vara glad och jubla i dig.
Jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender drar sig tillbaka,
vacklar och förgås inför dig.
5 Du har försvarat min rätt och min sak,
du har satt dig på tronen
som en rättfärdig domare.
6 Du har tillrättavisat folken
och gjort slut på de ogudaktiga
och utplånat deras namn för all framtid.
7 Fienden är borta, utplånad för evigt.
Du ödelade städerna,
man ska inte ens komma ihåg dem.
8 Men Herren regerar för all framtid.
Han har ställt fram sin tron för att döma.
9 Han dömer världen i rättfärdighet,
han härskar över folken med rättvisa.
10 Herren är en tillflykt för de förtryckta,
en borg i nödens tid.
11 De som känner dig vid ditt namn,
förtröstar på dig, Herre,
för du överger inte dem som söker dig.
12 Lovsjung Herren,
honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
13 Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.
14 Herre, var nådig mot mig,
se hur jag får lida för dem som hatar mig,
du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
15 så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[c] portar
och glädjas över din räddning.
16 Folken faller själva i den grop de grävt,
och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
17 Herren gör sig känd,
han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
Higgajón[d]. Sélah
18 De gudlösa ska återvända till dödsriket,
alla folk som har glömt Gud.
19 Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.
20 Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
Låt folken bli dömda inför dig!
21 Låt skräcken komma över dem, Herre!
Låt folken veta att de är bara människor! Séla
23 När du sitter till bords med en mäktig man,
tänk då på vem du har framför dig.
2 Sätt kniven på din strupe
om du vill frossa.
3 Längta inte efter hans delikatesser,
för de kan vara bedräglig mat.
4 Slit inte ut dig för att bli rik.
Var förståndig och avstå.
5 När du blickar[a] efter rikedomen är den redan borta,
den gör sig vingar och flyger som en örn mot himlen.
6 Ät inte den ondsintes[b] mat.
Längta inte efter hans läckerheter.
7 Han tänker bara på sina kostnader;
han säger till dig: ”Ät och drick!”
men menar det inte.
8 Det lilla du ätit får du spy upp,
och dina vackra ord är bortkastade.
9 Tala inte till en dåre.
Han föraktar dina kloka ord.
10 Flytta inte en uråldrig gränssten,
och gör inte intrång på de faderlösas mark.
11 Deras försvarare är stark,
och han kommer själv att ta sig an deras sak mot dig.
12 Ta till dig kritik,
och lyssna till kunskapens ord.
13 Undanhåll inte den unge fostran,
för om du tuktar honom med ris slipper han dö.
14 Straffa honom med ris
och rädda honom från dödsriket.
15 Min son, om du blir vis
gläder jag mig.
16 Det blir min innerliga glädje
om du talar det som är rätt.
17 Var inte avundsjuk på syndare,
utan sträva hela tiden efter att frukta Herren.
18 Då har du verkligen en framtid,
och ditt hopp kommer inte att svikas.
19 Lyssna, min son, var vis
och håll dina tankar på rätt väg.
20 Håll dig borta från dem
som super och frossar på kött,
21 för drinkare och frossare blir utfattiga,
och dåsigheten klär dem i trasor.
22 Lyssna till din far som gett dig livet,
och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23 Ta till dig sanningen och sälj den inte,
förvärva vishet, vägledning och insikt.
24 Den rättfärdiges far får fröjdas,
en vis son blir till stor glädje för honom.
25 Låt din far och mor glädjas,
låt henne som fött dig få jubla.
26 Min son, lita på mig
och ta mig som förebild.
27 Den prostituerade är en djup grop
och den främmande kvinnan en trång brunn.
28 Som en bandit ligger hon på lur,
och männen som är otrogna blir bara fler och fler.
29 Vem har bedrövelse och sorg?
Vem grälar och slåss?
Vem har sår utan orsak?
Vem har blodsprängda ögon?
30 Den som blir kvar vid vinbägaren
och tar sig den ena drinken efter den andra av det kryddade vinet.
31 Stirra inte på det röda vinet som glittrar i bägaren,
för det rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en giftorm,
stinger som en huggorm.[c]
33 Du ser underliga syner,
och du tänker perversa tankar.
34 Du är som om du låg mitt ute på havet,
eller satt uppe i den svajande masten[d].
35 ”Någon måste ha slagit mig, men jag kände ingen smärta,
någon måste ha gett mig stryk, men det märkte jag inte.
När ska jag vakna upp ur mitt rus,
så att jag kan ta mig en sup till?”
Paulus minns sitt besök i Thessalonike
2 Syskon, ni vet själva att vårt besök hos er inte var förgäves. 2 Vi hade tidigare, som ni vet, blivit misshandlade och förödmjukade i Filippi. Men Gud gav oss mod att förkunna evangeliet för er, trots hårt motstånd. 3 Vår uppmaning att ta emot det är inte motiverad av något falskt, orent eller av bedrägliga avsikter. 4 Nej, Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör, inte för att tillfredsställa människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. 5 Vi har aldrig använt oss av smicker, det vet ni, och aldrig försökt utnyttja er under någon förevändning, det kan Gud intyga. 6 Vi har inte strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller någon annan, 7 även om vi som Kristus apostlar[a] hade kunnat utnyttja vår myndighet.[b] Nej, istället uppträdde vi lika kärleksfullt som en mor som sköter sina barn. 8 Vi älskade er så mycket att vi inte bara gav er evangeliet från Gud utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss. 9 Ni kommer säkert ihåg, syskon, hur vi arbetade och slet. Dag och natt arbetade vi, för att inte behöva vara någon börda för någon av er medan vi förkunnade Guds evangelium för er.
10 Både ni och Gud kan intyga hur heligt, rättfärdigt och oklanderligt vi uppförde oss hos er troende. 11 Ni vet också att vi förmanade och uppmuntrade var och en av er personligen, som en far sina barn. 12 Vi vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som kallar er till sitt rike och sin härlighet.
13 Därför tackar vi ständigt Gud för att ni tog emot Guds budskap som vi förkunnade, inte som mänskliga ord utan som ett budskap från Gud, vilket det ju verkligen är, och som verkar i er som tror. 14 Ni har ju, syskon, följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era egna landsmän som de från judarna. 15 De dödade Herren Jesus, liksom de dödade profeterna. De förföljer oss också oss. De frågar inte efter Guds vilja utan är fiender till alla människor, 16 eftersom de försöker hindra oss från att tala till andra folk så att de kan bli räddade. Så blir deras synders mått rågat, och de ska till slut nås av Guds vrede.
Paulus längtar efter att få träffa församlingen
17 Syskon, vi har nu under en tid varit skilda från er, fysiskt, inte i hjärtats avseende, och vi har därför längtat efter er och gjort allt för att kunna träffa er igen. 18 Vi har försökt resa till er, och jag, Paulus, har försökt mer än en gång, men Satan har hindrat oss. 19 Ni är ju vårt hopp och vår glädje, den segerkrans vi med stolthet kan visa upp då vår Herre Jesus kommer tillbaka. 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.