M’Cheyne Bible Reading Plan
Världens skapelse
1 (A) I begynnelsen[a] skapade Gud himmel och jord[b]. 2 Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.
3 (B) Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. 4 Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5 Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen.
6 (C) Gud sade: ”Mitt i vattnet ska finnas ett valv[c] som skiljer vatten från vatten.” 7 (D) Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet över valvet. Och det blev så. 8 Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon, den andra dagen.
9 (E) Gud sade: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” Och det blev så. 10 Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.
11 Gud sade: ”Jorden ska frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som bär frukt med frö efter sina slag på jorden.” Och det blev så. 12 Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som bär frukt med frö efter sina slag. Och Gud såg att det var gott. 13 Och det blev afton och det blev morgon, den tredje dagen.
14 (F) Gud sade: ”På himlavalvet ska finnas ljus som skiljer dagen från natten. De ska vara tecken som utmärker högtider, dagar och år, 15 och de ska vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det blev så. 16 (G) Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, och likaså stjärnorna. 17 Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, 18 att härska över dagen och natten och att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. 19 Och det blev afton och det blev morgon, den fjärde dagen.
20 Gud sade: ”Vattnet ska vimla av levande varelser, och fåglar[d] ska flyga över jorden på himlavalvet.” 21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, och alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 22 (H) Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Och fåglarna ska föröka sig på jorden.” 23 Och det blev afton och det blev morgon, den femte dagen.
24 Gud sade: ”Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.” Och det blev så. 25 Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.
26 (I) Gud sade: ”Låt oss[e] göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden[f] och alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade människan till sin avbild[g], till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna[h] skapade han dem. 28 Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”
29 (J) Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. 30 (K) Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så. 31 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.
Jesu släkttavla
1 (A) Detta är berättelsen[a] om Jesus Kristus[b], Davids son, Abrahams son[c].
2 (B) Abraham blev far till Isak,
Isak till Jakob,
och Jakob till Juda
och hans bröder.
3 (C) Juda blev far till Peres och Sera
genom Tamar,
Peres till Hesron,
Hesron till Ram,
4 Ram till Amminadab,
Amminadab till Nahshon,
Nahshon till Salmon.
5 Salmon blev far till Boas
genom Rahab,
Boas till Obed genom Rut,
Obed till Ishai,
6 (D) och Ishai till kung David.
David blev far till Salomo
genom Urias hustru.
7 (E) Salomo blev far till Rehabeam,
Rehabeam till Abia,
Abia till Asa,
8 (F) Asa till Joshafat,
Joshafat till Joram,
Joram till Ussia,
9 (G) Ussia till Jotam,
Jotam till Ahas,
Ahas till Hiskia,
10 (H) Hiskia till Manasse,
Manasse till Amon,
Amon till Josia,
11 (I) och Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon.
12 (J) Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel,
Shealtiel till Serubbabel,
13 Serubbabel till Abihud,
Abihud till Eljakim,
Eljakim till Asur,
14 Asur till Sadok,
Sadok till Jakim,
Jakim till Elihud,
15 Elihud till Eleasar,
Eleasar till Mattan,
Mattan till Jakob,
16 (K) och Jakob till Josef, Marias man.
Av henne föddes Jesus,
som kallas Kristus.
17 Alltså blir det tillsammans fjorton släktled[d] från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton led från fångenskapen i Babylon till Kristus.
Jesu födelse
18 (L) Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad[e] med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne[f], och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.
20 Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 (M) Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus[g], för han ska frälsa sitt folk från deras synder."
22 Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23 (N) Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.[h]
24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 (O) Men han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
Koresh befaller judarna att återvända
1 (A) Detta hände i den persiske kungen Koresh[a]s första regeringsår. För att Herrens ord genom Jeremia[b] skulle uppfyllas påverkade Herren den persiske kungen Koresh sinne, så att han över hela sitt rike lät kungöra, både muntligt och skriftligt:
2 ”Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. 3 (B) Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig upp till Jerusalem i Juda för att bygga upp Herrens, Israels Guds hus, och hans Gud ska vara med honom. Han är den Gud som bor i Jerusalem. 4 Alla som finns kvar, på varje ort där de bor som främlingar, ska få hjälp av folket på orten. De ska få silver, guld, gods och boskap utöver det som frivilligt ges till Guds hus i Jerusalem.”
5 Huvudmännen för Juda och Benjamins familjer samt prästerna och leviterna, alla de vilkas sinne Gud hade påverkat, gjorde sig redo att ge sig av för att bygga upp Herrens hus i Jerusalem. 6 Och alla deras grannar hjälpte dem med silverkärl, guld, gods och boskap och dyrbara gåvor, förutom alla frivilliga gåvor.
7 (C) Kung Koresh lät hämta fram de föremål[c] som hade tillhört Herrens hus men som Nebukadnessar[d] hade fört bort från Jerusalem och låtit sätta in i sin guds hus[e]. 8 Koresh, kungen av Persien, överlämnade dem åt skattmästaren Mitredat, som räknade upp dem åt Sheshbassar[f], fursten av Juda. 9 Detta var deras antal: 30 kärl av guld, 1 000 av silver, 29 andra offerkärl, 10 30 bägare av guld, 410 enklare silverbägare och 1 000 andra kärl. 11 Antalet[g] guldkärl och silverkärl var tillsammans 5 400. Allt detta förde Sheshbassar med sig när de bortförda begav sig från Babel till Jerusalem[h].
Löftet om den helige Ande
1 (A) I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde[a] 2 (B) fram till den dag han togs upp till himlen, efter att ha gett sina befallningar genom den helige Ande till de apostlar[b] som han hade utvalt. 3 (C) Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.
4 (D) Vid en måltid[c] med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. 5 (E) Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande."
Jesu himmelsfärd
6 När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" 7 (F) Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. 8 (G) Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."
9 (H) När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10 (I) Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. 11 (J) De sade: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen."
En ersättare för Judas
12 Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära staden, en sabbatsväg[d] därifrån. 13 (K) När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen[e] där de brukade vara: Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Tomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon seloten och Judas, Jakobs son.[f] 14 (L) Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria[g] och hans bröder[h].
15 En av de[i] dagarna reste sig Petrus bland bröderna – omkring 120 personer var då samlade – och sade: 16 (M) "Bröder[j]! Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus.[k] 17 (N) Han räknades som en av oss och hade fått del i samma tjänst. 18 (O) För pengarna som han fick för sitt brott köpte han en åker, och han föll framstupa så att buken brast och alla hans inälvor rann ut. 19 Det blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och åkern kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern.[l] 20 I Psaltaren står det skrivet: Hans gård ska bli öde, ingen ska bo där, och: En annan ska ta över hans ämbete.[m]
21 Därför måste en av de män som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus gick in och gick ut ibland oss, 22 från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss."
23 Man förde fram två: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias. 24 (P) Och de bad: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt 25 till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans." 26 Därefter kastade de lott mellan dem. Lotten föll på Mattias, och han räknades sedan som apostel tillsammans med de elva.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation