M’Cheyne Bible Reading Plan

De norra stammarna avfaller

10 ^(A) Rehabeam^[a] begav sig till Shekem^[b], eftersom hela Israel hade kommit till Shekem för att göra honom till kung. ^2 (B) När Jerobeam^[c], Nebats son, hörde det där han var i Egypten – han hade flytt dit undan kung Salomo – återvände han från Egypten. ³ Och de sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med hela Israel och sade till Rehabeam: ⁴ ”Din far gjorde vårt ok tungt. Men lätta nu det svåra arbete och det tunga ok som din far lade på oss, så vill vi tjäna dig.” ⁵ Han svarade dem: ”Vänta tre dagar och kom sedan tillbaka till mig.” Och folket gick.

⁶ Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han ännu levde, och han sade: ”Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?” ⁷ De svarade honom: ”Om du visar dig god mot detta folk, är vänlig mot dem och talar goda ord till dem, kommer de att bli dina tjänare för alltid.”

⁸ Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade gett honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst. ⁹ Han sade till dem: ”Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?” ¹⁰ De unga männen, som hade växt upp med honom svarade: ”Så här bör du säga till detta folk som har sagt till dig: ’Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss’ – så här bör du säga till dem: Mitt lillfinger är tjockare än min fars midja. ¹¹ Har min far lagt på er ett tungt ok, så ska jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så ska jag göra det med skorpiongissel^[d].”

¹² På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket till Rehabeam, så som kungen hade befallt när han sade: ”Kom tillbaka till mig om tre dagar.” ¹³ Då gav kungen dem ett hårt svar, för kung Rehabeam brydde sig inte om de gamlas råd. ¹⁴ Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: ”Har min far gjort ert ok tungt, så ska jag göra det ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så ska jag göra det med skorpiongissel.”

^15 (C) Kungen lyssnade alltså inte till folket. Gud ledde det så för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.

¹⁶ När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar:

”Vad har vi för del i David?

Därefter gick hela Israel hem igen. ¹⁷ Och Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda städer.

¹⁸ När kung Rehabeam sände ut Hadoram som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade Israels barn honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skynda sig upp i sin vagn och fly till Jerusalem. ¹⁹ Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt från det ända till denna dag.

1 ^(A) Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han sände sin ängel och gjorde det känt för sin tjänare Johannes, ^2 (B) som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd^[a], allt vad han själv har sett. ^3 (C) Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära.

Hälsning

^4 (D) Från Johannes till de sju församlingarna i Asien^[b]. Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna^[c] framför hans tron ^5 (E) och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod ^6 (F) och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far, hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen.

^8 (H) Jag är A och O^[d], säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.

Människosonen uppenbarar sig

^9 (I) Jag, er broder Johannes som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, hade kommit till ön som kallas Patmos^[e] för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. ^10 (J) På Herrens dag^[f] kom jag i Anden och hörde en stark röst bakom mig, som en basun: ^11 (K) "Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea."^[g]

^12 (L) Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld ^13 (M) och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet^[h].^{[i] 14 (N)} Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. ^15 (O) Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. ^16 (P) I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.

^17 (Q) När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste ^18 (R) och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet^[j]. ^19 (S) Skriv nu ner vad du har sett och vad som är och vad som ska ske efter detta. ^20 (T) Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand och de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.

Varning till Herrens folk

2 ^(A) Samla er och kom samman,

Straffdom över Israels grannfolk

Jesus uppstår ur graven

24 ^(A) Den första veckodagen^[a] kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning. ² Då fann de att stenen var bortrullad från graven. ³ De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

^4 (B) När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. ⁵ Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? ^6 (C) Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er^[b] medan han fortfarande var i Galileen: ^7 (D) Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen." ⁸ Då kom de ihåg hans ord.

⁹ Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. ¹⁰ Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna, ¹¹ men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.

¹² Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.

Jesus visar sig för Emmausvandrarna

^13 (E) Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil^[c] från Jerusalem. ¹⁴ De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. ¹⁵ Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. ¹⁶ Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom. ¹⁷ Han frågade dem: "Vad är det ni går och samtalar med varandra om?"

Då stannade de och såg bedrövade ut. ¹⁸ Och den ene som hette Kleopas^[d] sade till honom: "Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?" ^19 (F) Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. ²⁰ Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom. ^21 (G) Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel.

Förutom allt detta är det nu den tredje dagen^[e] sedan det hände, ^22 (H) och dessutom har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen ²³ men fann inte hans kropp. De kom och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever. ^24 (I) Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte."

²⁵ Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! ^26 (J) Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?" ^27 (K) Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

²⁸ De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare. ²⁹ Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. ³⁰ Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. ³¹ Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn^[f].

³² De sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?" ³³ De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade. ^34 (L) Dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!" ³⁵ Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.

Jesus visar sig för lärjungarna

^36 (M) Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!" ³⁷ Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. ³⁸ Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? ³⁹ Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har." ⁴⁰ När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter. ^41 (N) När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: "Har ni något ätbart^[g] här?" ⁴² Då räckte de honom en bit stekt fisk^[h], ⁴³ och han tog den och åt inför deras ögon.

^44 (O) Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." ⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. ⁴⁶ Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, ^47 (P) och att omvändelse och syndernas förlåtelse^[i] ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ^48 (Q) Ni är vittnen om detta. ^49 (R) Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."

Jesu himmelsfärd

⁵⁰ Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. ^51 (S) Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. ^52 (T) De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. ⁵³ Och de var ständigt i templet och prisade Gud.