M’Cheyne Bible Reading Plan
Abimeleks sammansvärjning
9 (A) Men Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Shekem[a] och sade till dem och till alla som var släkt med hans morfars hus: 2 ”Säg så här till Shekems alla män: Vad är bäst för er, att Jerubbaals alla sjuttio söner råder över er eller att en enda man råder över er? Kom ihåg att jag är ert kött och blod.” 3 Då lade hans morbröder fram allt detta till hans förmån inför Shekems alla män. Dessa blev vunna för Abimelek, för de tänkte: ”Han är ju vår bror.” 4 (B) De gav honom sjuttio siklar silver[b] ur Baal-Berits tempel, och för dessa anställde Abimelek löst folk och äventyrare som följde honom. 5 (C) Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra och dödade där sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, på en och samma sten.
Men Jotam, Jerubbaals yngste son, kom undan eftersom han hade gömt sig. 6 (D) Sedan samlades Shekems alla män och alla i Bet-Millo[c] och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid terebinten där minnesstenen står i Shekem.
Liknelsen om träden
7 (E) När man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerissim och ropade med hög röst till dem: ”Hör på mig, ni Shekems män, så att Gud också ska höra er!
8 En gång gick träden
för att smörja en kung över sig.
De sade till olivträdet:
Bli du kung över oss!
9 Men olivträdet svarade:
Skulle jag avstå från min olja,
som man ärar Gud[d]
och människor med,[e]
och gå för att svaja
över de andra träden?
10 Då sade träden till fikonträdet:
Kom, bli du kung över oss!
11 Men fikonträdet svarade:
Skulle jag avstå från min sötma
och min goda frukt
och gå för att svaja
över de andra träden?
12 Då sade träden till vinstocken:
Kom, bli du kung över oss!
13 (F) Men vinstocken svarade:
Skulle jag avstå från min vinmust,
som gläder Gud och människor,
och gå för att svaja
över de andra träden?
14 Då sade alla träden till törnbusken:
Kom, bli du kung över oss!
15 Törnbusken svarade träden:
Om ni verkligen vill smörja mig
till kung över er,
kom då och ta er tillflykt
under min skugga.
Om inte,
ska eld gå ut från törnbusken
och förtära cedrarna på Libanon.
16 Lyssna nu: Har ni handlat rätt och riktigt när ni gjorde Abimelek till kung? Har ni gjort rätt mot Jerubbaal och hans hus, och har ni lönat honom efter hans gärningar? 17 Ni vet ju att min far stred för er och vågade sitt liv för att rädda er från midjaniternas hand.
18 Men ni har i dag rest er mot min fars hus och dödat hans sjuttio söner på en och samma sten och gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Shekems medborgare eftersom han är er bror. 19 Om ni då denna dag har handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och hans hus, så gläd er över Abimelek och han må glädja sig över er. 20 Om inte, låt då eld gå ut från Abimelek och förtära Shekems män och Bet-Millo, och låt eld gå ut från Shekems män och Bet-Millo och förtära Abimelek.”
21 Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek.
Abimelek dör
22 När Abimelek hade härskat över Israel i tre år, 23 sände Gud en ond ande mellan Abimelek och Shekems män så att dessa avföll från Abimelek. 24 Det skedde för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat och för att deras blod skulle komma över deras bror Abimelek som dödade dem, och över Shekems män som hade hjälpt honom att döda sina bröder. 25 För att skada honom lade Shekems män folk i bakhåll på bergshöjderna, och de plundrade alla som gick den vägen. Detta berättades för Abimelek.
26 Men Gaal, Ebeds son, kom med sina bröder och drog in i Shekem, och Shekems män fick förtroende för honom. 27 De gick ut på fältet och skördade sina vingårdar, pressade druvor och ordnade en fest. Så gick de in i sin guds hus och åt och drack och uttalade förbannelser över Abimelek. 28 (G) Och Gaal, Ebeds son, sade: ”Vem är Abimelek? Och vem är Shekem, eftersom vi ska tjäna honom? Är han inte Jerubbaals son och Sebul hans förvaltare? Nej, ni ska tjäna män som härstammar från Hamor[f], Shekems far. Varför skulle vi tjäna Abimelek? 29 Om jag bara hade detta folk i min hand! Då skulle jag driva bort Abimelek.” Och han sade om Abimelek: ”Utöka din här och dra ut!”
30 Men när stadens hövding Sebul fick höra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, blev han mycket upprörd. 31 Han sände i hemlighet bud till Abimelek och lät säga: ”Akta dig! Gaal, Ebeds son, och hans bröder har kommit till Shekem, och de uppviglar staden mot dig. 32 Bryt nu upp i natt med ditt folk och lägg dig i bakhåll på fältet. 33 Sedan kan du tidigt i morgon när solen går upp gå till anfall mot staden. När han då drar ut mot dig med sitt folk kan du göra med honom vad du får tillfälle till.”
34 Då bröt Abimelek upp med allt sitt folk i natten och lade sig i bakhåll mot Shekem i fyra grupper. 35 Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten. Samtidigt bröt Abimelek med sitt folk fram från bakhållet. 36 När Gaal såg folket sade han till Sebul: ”Se, det kommer ner folk från bergshöjderna!” Men Sebul svarade honom: ”Det är skuggan av bergen som för dina ögon ser ut som människor.” 37 Men Gaal sade på nytt: ”Jo, det kommer ner folk från Mitthöjden, och en annan grupp kommer på vägen från Teckentydareken.”
38 Då sade Sebul till honom: ”Var är nu dina stora ord, du som sade: Vem är Abimelek eftersom vi ska tjäna honom? Här kommer folket som du föraktade. Dra ut och strid mot dem!” 39 Då drog Gaal ut i spetsen för Shekems män och gav sig i strid med Abimelek. 40 Men Abimelek förföljde honom, och han flydde för honom. Många föll slagna ända fram mot stadsporten. 41 Abimelek stannade i Aruma. Men Sebul drev bort Gaal och hans bröder så att de inte kunde bo i Shekem.
42 Dagen därefter gick folket ut på fältet, och man berättade detta för Abimelek. 43 Då tog han sitt folk och delade upp dem i tre grupper och lade sig i bakhåll på fältet. När han fick se folket gå ut ur staden, ryckte han fram mot dem och slog dem. 44 Abimelek och grupperna han hade med sig gick till anfall och ställde sig vid ingången till stadsporten. Men de båda andra grupperna anföll alla ute på fältet och slog dem. 45 Abimelek angrep staden hela den dagen, han intog den och dödade dem som fanns där inne. Sedan rev han ner staden och beströdde den med salt[g].
46 När männen i Shekems torn hörde detta, begav sig alla till valvet i El-Berits tempel. 47 Abimelek blev underrättad om att alla männen i Shekems torn hade samlats där. 48 Han gick då med allt sitt folk upp till berget Salmon. Abimelek tog en yxa i handen och högg av en trädgren som han lyfte upp och lade på axeln, och han sade till folket: ”Skynda er, gör som ni såg att jag gjorde!” 49 Då högg allt folket var sin gren och följde Abimelek, och de lade grenarna intill valvet och tände eld på valvet över dem. Så omkom de som bodde i Shekems torn, omkring ettusen män och kvinnor.
50 Och Abimelek drog bort till Tebes och belägrade Tebes och intog det. 51 Men mitt i staden fanns ett starkt torn. Dit flydde alla män och kvinnor, stadens alla medborgare, och stängde igen om sig. Sedan steg de upp på tornets tak. 52 Men Abimelek kom till tornet och angrep det. När han närmade sig tornets port för att bränna den, 53 kastade en kvinna ner en kvarnsten[h] på Abimeleks huvud och spräckte hans skalle. 54 (H) Han ropade genast på sin väpnare och sade till honom: ”Dra ditt svärd och döda mig så att de inte säger om mig: En kvinna dödade honom.” Hans tjänare genomborrade honom och han dog. 55 När israeliterna såg att Abimelek var död, gick var och en hem till sitt.
56 Så lät Gud Abimelek få igen det onda som han hade gjort mot sin far när han dödade sina sjuttio bröder. 57 Och allt det onda som Shekems män hade gjort lät Gud komma tillbaka över deras egna huvuden. Så kom Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse över dem.
13 (A) I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger[a], Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror[b] till landsfursten Herodes, samt Saulus. 2 (B) När de tjänade Herren[c] och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." 3 (C) Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.
På Cypern
4 Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia[d] och seglade därifrån till Cypern. 5 De kom till Salamis[e] och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes[f] som medhjälpare.
6 Sedan reste de över hela ön ända till Pafos[g]. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus[h]. 7 Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. 8 Men Elymas[i], trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.
9 Saulus, som även kallades Paulus[j], uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom 10 (D) och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar? 11 Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom. 12 (E) När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.
I Antiokia i Pisidien
13 (F) Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge[k] i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. 14 Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien[l]. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. 15 (G) Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."
16 Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! 17 (H) Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,[m] 18 (I) och under fyrtio år bar han dem[n] i öknen. 19 (J) Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. 20 Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.
Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. 21 (K) Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. 22 (L) Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.[o]
23 (M) Från hans efterkommande[p] har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. 24 Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. 25 (N)(O) Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.
26 Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. 27 (P) Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. 28 (Q) Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. 29 (R) Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet[q] och lade honom i en grav. 30 (S) Men Gud uppväckte honom från de döda, 31 (T) och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
32 (U) Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick 33 (V) har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.[r] 34 Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.[s] 35 Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.[t] 36 (W) När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. 37 Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.
38 Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 (X) Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:
41 Se, ni föraktare, häpna och gå under:[u]
jag gör en gärning i era dagar,
en gärning ni aldrig kommer att tro
när den berättas för er."
42 När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. 43 (Y) Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
44 Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. 45 (Z) Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.
46 (AA) Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. 47 (AB) För så har Herren befallt oss:[v]
Jag har satt dig till ett ljus
för hednafolken,
för att du ska bli till frälsning
ända till jordens yttersta gräns."
48 (AC) När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. 49 Och Herrens ord spreds över hela området.
50 Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. 51 (AD) Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.[w] 52 Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.
Budskapet till Juda kungar
22 Så sade Herren: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord 2 (A) och säg: Hör Herrens ord, du Juda kung som sitter på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! 3 (B) Så säger Herren: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och bruka inte våld mot dem. Spill inte oskyldigt blod på denna plats!
4 (C) För om ni verkligen handlar efter detta ord, ska kungar som sitter på Davids tron dra in genom portarna till detta hus med vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk. 5 Men om ni inte hör dessa ord svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus ska läggas i ruiner.
6 För så säger Herren
om Juda kungahus:
Du är som Gilead för mig,
som Libanons topp.
Men jag ska sannerligen
göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
7 Jag ska inviga fördärvare mot dig,
var och en med sina vapen,
och de ska hugga ner
dina ståtliga cedrar[a]
och kasta dem i elden.
8 (D) Många hednafolk ska gå förbi denna stad och fråga varandra: ”Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?” 9 Man ska då svara: ”Därför att de övergav förbundet med Herren sin Gud och tillbad andra gudar och tjänade dem.”
Guds dom över Shallum (Joahas)
10 Gråt inte över den döde,
sörj honom inte.
Gråt i stället över honom
som vandrar bort,
för han ska aldrig mer
komma tillbaka
och se det land där han föddes.
11 (E) För så säger Herren om Josias son Shallum[b], Juda kung som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han ska aldrig mer komma tillbaka hit. 12 Han ska dö på den plats dit han förts i fångenskap, och aldrig mer återse detta land.
Guds dom över Jojakim
13 (F) Ve den som bygger sitt hus
med orätt
och sina salar
med orättfärdighet,
som låter sin nästa arbeta
för ingenting
och inte ger honom hans lön.
14 Ve den som säger:
”Jag vill bygga mig ett stort hus
med rymliga salar”
och gör sig stora fönster,
klär huset med cederträ[c]
och målar det rött med dyrbar färg!
15 (G) Är det att vara kung,
att tävla med cederträ?
Din far åt och drack,
men han utövade rätt
och rättfärdighet,
och då gick det honom väl.
16 Han skaffade rätt
åt den bedrövade och den fattige,
och då gick allt väl.
Är inte det att känna mig?
säger Herren.
17 Men dina ögon och ditt hjärta
ser bara efter egen vinning
och att spilla oskyldigt blod,
att utöva förtryck och våld.
18 (H) Därför säger Herren så om Jojakim[d], Josias son, Juda kung:
Ingen ska hålla dödsklagan
efter honom och ropa:
”O, min broder! O, min syster!”
Ingen ska hålla dödsklagan
efter honom och ropa:
”O, herre! O, hur ståtlig han var!”
19 (I) Som man begraver en åsna
ska han begravas.
Han ska släpas bort och kastas ut,
långt utanför Jerusalems portar.
Jerusalems öde
20 (J) Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Bashan
och ropa från Abarim[e],
för alla dina älskare är krossade.
21 (K) Jag talade till dig
när det gick dig väl,
men du sade:
”Jag vill inte lyssna.”
Sådan har du varit
ända från din ungdom,
du har inte velat lyssna
till min röst.
22 Alla dina herdar
ska vallas av vinden,
och dina älskare
ska gå i fångenskap.
Då ska du vara skamsen
och förödmjukad
för all din ondskas skull.
23 Du som bor på Libanon
och har ditt näste i cedrarna,
hur ska du inte jämra dig
när värkarna drabbar dig
och ångest
som hos en födande kvinna!
Guds dom över Konja
24 (L) Så sant jag lever, säger Herren: Även om du Konja[f], Jojakims son, Juda kung, vore en signetring[g] på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. 25 (M) Jag ska överlämna dig till dem som vill ta ditt liv och som du är rädd för, nämligen Babels kung Nebukadressar och kaldeerna. 26 (N) Jag ska slunga bort dig och din mor som har fött dig till ett annat land där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27 De ska inte få komma tillbaka till det land dit de längtar att återvända.
28 (O) Är då denne Konja ett föraktat, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har han och hans avkomlingar slungats ut och kastats bort till ett land som de inte känner? 29 O land, land, land, hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: Skriv upp den mannen som barnlös, som en man som inte lyckas under sin livstid. För ingen av hans avkomlingar ska lyckas sitta på Davids tron och råda över Juda i framtiden.
Jesus mättar fyra tusen
8 (A) Vid den tiden hände det återigen att mycket folk hade samlats, och de hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: 2 "Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta. 3 Skickar jag hem dem hungriga blir de utmattade på vägen. Några av dem kommer långväga ifrån."
4 Hans lärjungar svarade honom: "Varifrån ska man få mat att mätta dem med här i ödemarken?" 5 Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de.
6 Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle dela ut dem, och de delade ut till folket. 7 De hade också några små fiskar, och han tackade Gud för dem[a] och sade att också de skulle delas ut. 8 Och alla åt och blev mätta, och de plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar. 9 Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem.
Fariseerna begär tecken
10 Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta[b]. 11 (B) Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att pröva honom begärde de ett tecken från himlen. 12 Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär det här släktet ett tecken? Jag säger er sanningen: Det här släktet kommer aldrig att få något tecken." 13 Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.
Varning för hyckleriets surdeg
14 (C) Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett enda bröd med sig i båten. 15 (D) Då varnade Jesus dem och sade: "Se upp och akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" 16 De började då säga till varandra att de inte hade något bröd.
17 (E) Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Förstår ni fortfarande inte, fattar ni inte? Har ni förhärdade hjärtan, 18 (F) ögon som inte ser och öron som inte hör? Kommer ni inte ihåg 19 (G) när jag bröt de fem bröden åt fem tusen? Hur många korgar fulla med brödbitar fick ni då?" De svarade: "Tolv." 20 (H) "Och när jag bröt de sju bröden åt fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödbitar?" De svarade: "Sju." 21 Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande inte?"
Jesus botar en blind
22 De kom till Betsaida. Där förde man fram en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. 23 (I) Då tog han den blindes hand och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?"
24 Han öppnade ögonen och sade: "Jag ser människorna, de går omkring men de ser ut som träd." 25 Då lade Jesus händerna på hans ögon igen, och nu såg han bra och var återställd och såg allt tydligt och klart. 26 Jesus skickade hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"
Petrus bekännelse
27 (J) Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna runt Caesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" 28 De svarade: "Johannes Döparen. Men vissa säger Elia, och andra någon av profeterna."
29 Då frågade han dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." 30 Men Jesus befallde dem strängt att inte säga det till någon.
Jesus talar om sitt lidande
31 (K) Sedan började Jesus undervisa dem: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och efter tre dagar uppstå igen." 32 Rakt på sak talade han om detta.
Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom. 33 Men Jesus vände sig om och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort från mig[c], Satan! Dina tankar är inte Guds utan människors."
Att följa Jesus
34 (L) Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv[d] och ta sitt kors och följa mig. 35 (M) Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull ska rädda det. 36 För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? 37 (N) Vad kan en människa ge till lösen för sin själ? 38 (O) Den som skäms för mig och mina ord i det här trolösa och syndiga släktet, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin Fars härlighet med de heliga änglarna."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation