M’Cheyne Bible Reading Plan
Deboras och Baraks segersång
5 (A) Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
2 När härförare anför i Israel,
när folket villigt offrar sig
– lova Herren!
3 Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!
Jag vill sjunga, sjunga till Herren,
jag vill lovsjunga Herren,
Israels Gud.
4 (B) Herre, när du drog ut från Seir,
när du gick fram från Edoms land,
då bävade jorden,
då strömmade det från himlen,
då strömmade vatten från molnen.
5 Bergen skalv inför Herrens ansikte,
Sinai inför Herrens, Israels Guds,
ansikte.
6 (C) I Shamgars dagar, Anats sons,
i Jaels dagar låg vägarna öde.
Vandrarna måste gå omvägar.
7 (D) Inga ledare[a] fanns, inga i Israel
förrän jag, Debora, trädde fram,
trädde fram som en moder i Israel.
8 (E) Man valde sig nya gudar,
då nådde striden ända till portarna.
Men varken sköld eller spjut
fanns att se
bland Israels fyrtiotusen.
9 Mitt hjärta tillhör Israels furstar
och dem bland folket
som villigt offrade sig.
Lova Herren!
10 Ni som rider på vita åsnor,
ni som sitter hemma på mattor
och ni som vandrar på vägen,
sjung![b]
11 När man sjungande
delar byte mellan vattenhoarna
lovprisar man Herrens
rättfärdiga gärningar,
hans styres rättfärdiga gärningar
i Israel.
Då drog Herrens folk ner
till portarna.
12 Vakna, vakna, Debora!
Vakna, vakna, sjung din sång!
Res dig, Barak! Ta dig fångar,
du Abinoams son!
13 Då satte folkets överlevare
de tappra till anförare,
Herren satte mig
till anförare över hjältarna.
14 (F) Från Efraim kom män
med rötter i Amalek.
Benjamin följde dig
med dina skaror.
Från Makir kom furstar ner
och från Sebulon
män med ledarstav.
15 Furstarna i Isaskar
slöt sig till Debora,
och liksom Isaskar
gjorde också Barak,
ner i dalen skyndade man
i hans spår.
Bland Rubens ätter
höll man stora rådslag.
16 Varför satt du kvar bland dina fållor
och lyssnade till flöjtspel
vid hjordarna?
Bland Rubens ätter
hade man stora överläggningar.
17 (G) Gilead stannade
på andra sidan Jordan.
Och Dan,
varför dröjde han vid skeppen?
Asher satt kvar vid havets strand,
vid sina vikar stannade han.
18 Men Sebulon var ett folk
som föraktade döden,
likaså Naftali på slagfältets höjder.
19 Kungar drog fram och stred,
då stred Kanaans kungar
vid Taanak nära Megiddos vatten,
men silverbyte vann de inte.
20 (H) Från himlen fördes strid,
stjärnorna stred från sina banor
mot Sisera.
21 (I) Floden Kishon svepte bort dem,
urtidsfloden, floden Kishon.
Framåt, min själ, med kraft!
22 Då stampade hästarnas hovar,
hans starka hingstar
jagade framåt, framåt.
23 Förbanna Meros,
säger Herrens ängel,
förbanna, ja,
förbanna dess invånare
eftersom de inte kom
till Herrens hjälp,
till Herrens hjälp bland hjältarna.
24 (J) Välsignad framför andra kvinnor
är Jael, keniten Hebers hustru,
välsignad framför alla kvinnor i tält.
25 Vatten begärde han,
hon gav honom mjölk,
bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.
26 Hon räckte sin hand efter tältpluggen,
sin högra hand efter hammaren.
Med den slog hon Sisera
och krossade hans huvud,
spräckte hans tinning
och genomborrade den.
27 Vid hennes fötter kröp han ihop,
låg och blev liggande.
Vid hennes fötter kröp han ihop
och låg.
Där han kröp ihop,
där låg han utslagen.
28 Ut genom fönstret
blickade Siseras mor,
hon ropade gällt genom gallret:
”Varför dröjer hans vagn?
Varför hörs inte
vagnshästarnas hovar?”
29 Då svarade
hennes klokaste hovdamer,
och själv gav hon sig samma svar:
30 ”Säkert fick de byte och delar det nu,
en flicka[c] eller två åt varje man,
färggrant byte för Siseras räkning,
färggrant byte av brokiga tyger,
en brokig duk eller två
för de fångnas halsar.”
31 (K) Så ska alla dina fiender förgås,
Herre.
Men de som älskar honom
ska bli som solen
när den går upp i sin kraft.
Och landet hade nu ro i fyrtio år.
Saulus omvändelse
9 (A) Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som tillhörde Vägen[a], män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem.
3 (B) Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljus från himlen omkring honom. 4 Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul! Saul! Varför förföljer du mig?" 5 (C) Då frågade han: "Vem är du, Herre?" Rösten svarade: "Jag är Jesus, den du förföljer. 6 Men res dig och gå in till staden, så ska du få veta vad du måste göra." 7 (D) Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen.
8 Saulus reste sig upp från marken, och när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i Damaskus. 9 Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.
10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre." 11 Då sade Herren till honom: "Res dig och gå till Raka gatan och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus[b], för han ber. 12 I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen."
13 Ananias svarade: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn." 15 (E) Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn. 16 (F) Och jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull."
17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande." 18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt. 19 Sedan åt han och fick nya krafter.
Saulus predikar Jesus
Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, 20 och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. 21 Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar det namnet? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" 22 (G) Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.
23 Efter en tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, 24 (H) men Saulus fick reda på deras plan. Dag och natt höll de vakt vid portarna för att döda honom, 25 men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter[c] muren i en korg.
26 (I) När han kom till Jerusalem[d] försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge. 27 Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn. 28 Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. 29 Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. 30 (J) När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus.
31 (K) Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.
Petrus i Lydda och Joppe
32 Petrus reste runt i hela området och kom även ner till de heliga som bodde i Lydda. 33 Där träffade han en man vid namn Eneas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. 34 (L) Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och bädda din säng!" Genast steg han upp. 35 Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.
36 I Joppe[e] fanns en lärjunge som hette Tabita, på grekiska Dorkas, hinden. Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga. 37 Men vid den tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen. 38 Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!"
39 Petrus bröt upp och gick med dem. När han kom fram tog de med honom upp till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de tunikor[f] och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var hos dem.
40 (M) Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. 41 Han räckte henne handen och hjälpte henne upp. Därefter kallade han till sig de heliga och änkorna och lät dem se att hon levde. 42 Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 43 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare[g].
I krukmakarens hus
18 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 ”Res dig och gå ner till krukmakarens[a] hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.” 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.
5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 6 (A) ”Kan jag inte göra med er, ni av Israels hus, så som den krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus. 7 (B) Ena gången talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 (C) Men om folket som jag talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot dem.
9 En annan gång talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker bygga upp och plantera det. 10 (D) Men om de då gör det som är ont i mina ögon och inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag skulle göra mot dem.
11 (E) Säg nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka för er och tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 (F) Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi tänker följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”
Ett onaturligt avfall
13 (G) Därför säger Herren så:
Fråga bland hednafolken:
Vem har hört något sådant?
Hemska saker har hon gjort,
jungfrun Israel[b].
14 Försvinner Libanons snö[c]
från fältens klippor?
Sinar de friska vattnen
som flödar fjärran ifrån?
15 (H) Men mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt avgudar,
som har fått dem på fall
på deras vägar,
de urgamla vägarna.
De slår in på obanade vägar
och stigar.
16 (I) Så blir deras land öde
och ständigt utsatt för hån.
Alla som går förbi ska förundra sig
och skaka på huvudet.
17 Som en östanvind
ska jag skingra dem för fienden.
Jag ska vända ryggen åt dem
och inte ansiktet
på deras olyckas dag.
18 (J) Men de sade: ”Kom, vi tänker ut planer mot Jeremia. För prästerna ska inte komma till korta med sin undervisning, inte den vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, vi fäller honom med våra tungor och struntar i alla hans ord.”
Vädjan om Guds ingripande
19 Herre, lyssna på mig
och hör vad mina motståndare
säger.
20 (K) Ska gott få lönas med ont?
De har grävt en grop
för att ta mitt liv!
Tänk på hur jag har stått
inför ditt ansikte
och manat gott för dem
för att vända bort din vrede
från dem.
21 (L) Överlämna därför deras barn
åt svälten
och utlämna dem själva
åt svärdet,
så att deras hustrur
blir barnlösa och änkor,
deras män dödade av pesten
och deras unga män slagna
med svärd i striden.
22 Låt sorgerop höras från deras hus
när du plötsligt skickar rövarband
över dem,
för de grävde en grop
för att fånga mig
och lade ut snaror för mina fötter.
23 (M) Men du, Herre, känner
alla deras planer att döda mig.
Förlåt dem inte deras missgärning
och utplåna inte deras synd.
Låt dem komma på fall inför dig.
Grip in mot dem
på din vredes dag.
Liknelsen om såningsmannen
4 (A) Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden. 2 (B) Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:
3 (C) "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. 4 När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd. 8 Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt[a]." 9 Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"
10 (D) När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. 11 Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, 12 (E) för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."[b]
Liknelsens innebörd
13 Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls? 14 Såningsmannen sår ordet. 15 De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. 16 De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, 17 men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. 18 Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, 19 (F) men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. 20 Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
21 (G) Han sade också till dem: "Ett ljus[c] bärs väl inte in för att sättas under skäppan[d] eller under bänken[e]? Sätter man det inte på hållaren? 22 (H) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. 23 Hör, du som har öron att höra med!"
24 (I) Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få, 25 (J) för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har."
Liknelsen om den växande säden
26 Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden. 27 Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. 28 Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. 29 Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne."
Liknelsen om senapskornet
30 (K) Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda? 31 Det är som ett senapskorn[f]. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. 32 Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."
33 Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå[g]. 34 (L) Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.
Jesus stillar stormen
35 (M) På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan." 36 De lämnade folket och tog med honom i båten som han var[h]. Även andra båtar följde med.
37 Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. 38 Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare[i]! Bryr du dig inte om att vi går under?" 39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. 40 Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" 41 (N) Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation