M’Cheyne Bible Reading Plan
24 (A) När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken[a], utan vände sig mot öknen. 2 Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom. 3 Då framförde han detta budskap:
”Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen
med det slutna ögat[b],
4 så säger han som hör Guds ord,
han som skådar syner
från den Allsmäktige,
han som faller ner
och får sina ögon öppnade.
5 Hur sköna är inte dina tält, o Jakob,
dina boningar, o Israel!
6 Likt dalar utbreder de sig,
likt trädgårdar vid en ström,
likt aloeträd[c] planterade
av Herren,
likt cedrar vid vatten.
7 (B) Vatten flödar ur hans ämbar,
hans sådd blir rikligen vattnad.
Större än Agag[d]
ska hans kung vara,
upphöjt är hans kungadöme.
8 (C) Gud förde honom ut ur Egypten.
Hans styrka är som vildoxens.
Han ska sluka hednafolken,
hans fiender.
Han ska krossa deras ben,
med sina pilar genomborra dem.
9 (D) Han har lagt sig ner,
han vilar som ett lejon,
som en lejonhona,
vem vågar oroa honom?
Välsignad är den
som välsignar dig,
förbannad är den
som förbannar dig!”
10 Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Han sade till Bileam: ”Jag kallade hit dig för att förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem rikligt tre gånger. 11 Ge dig nu av hem igen! Jag sade att jag skulle visa dig stor ära, men se, Herren har hindrat att du skulle bli ärad.” 12 Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig: 13 (E) Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som ryms i hans palats, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.
Bileams fjärde profetia
14 Se, jag går nu hem till mitt folk. Kom, jag vill varna dig för vad detta folk kommer att göra mot ditt folk i kommande dagar.” 15 Och han framförde detta budskap:
”Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen
med det slutna ögat,
16 så säger han som hör Guds ord
och har kunskap från den Högste.
Han ser syner
från den Allsmäktige
när han faller ner
och får sina ögon öppnade.
17 (F) Jag ser honom, men inte nu,
jag skådar honom,
men inte nära.
En stjärna stiger fram[e] ur Jakob,
en spira höjer sig ur Israel.
Den krossar Moabs tinningar
och slår ner alla söner till Set.
18 (G) Han ska få till besittning
Edom och Seir, sina fiender.
Och Israel ska göra mäktiga ting.
19 Ur Jakob ska en härskare komma,
och de överlevande
ska han utrota ur staden.”
20 (H) Han fick se Amalek. Då framförde han detta budskap:
”Den förste bland hednafolken
är Amalek,
men slutet för honom
blir undergång.”
21 Han fick se keniterna[f]. Då framförde han detta budskap:
”Säker är din boning,
lagt på klippan är ditt näste.
22 Likväl ska Kain skövlas[g]
när Assur för dig bort
i fångenskap.”
23 Och han framförde detta budskap:
”O, vem kan bli vid liv
när Gud låter detta ske?
24 Skepp ska komma
från kitteernas kust,[h]
de ska kuva Assur och kuva Eber.
Men också de ska drabbas
av undergång.”
25 Sedan stod Bileam upp och vände tillbaka hem. Också Balak for sin väg.
Tacksamhet och lovsång
66 (A) För körledaren. En sång, en psalm.
Ropa till Gud, hela jorden!
2 Lovsjung hans namns ära,
ge honom ära och pris!
3 (B) Säg till Gud:
Hur förunderliga
är inte dina gärningar!
Dina fiender kryper för dig,
för din stora makt.
4 Hela jorden ska tillbe dig
och lovsjunga dig,
de ska lovsjunga ditt namn.
Sela
5 (C) Kom och se vad Gud har gjort,
förunderliga gärningar
bland människors barn.
6 (D) Han förvandlade havet
till torr mark,
de gick till fots genom floden.[a]
Där gladdes vi över honom.
7 (E) I sin makt härskar han för evigt,
hans ögon vakar över folken.
De upproriska får inte resa sig.
Sela
8 Prisa vår Gud, ni folk,
låt hans lov ljuda högt,
9 (F) för han gav liv åt vår själ
och lät inte vår fot vackla.
10 (G) Du prövade oss, Gud,
du luttrade oss
som man luttrar silver.
11 Du lät oss fastna i nätet,
du lade tunga bördor på vår rygg.
12 (H) Du lät människor fara fram
över vårt huvud,
vi gick genom eld och vatten.
Men du förde oss ut till överflöd.
13 (I) Jag kommer till ditt hus
med brännoffer,
jag vill uppfylla mina löften till dig,
14 det som mina läppar utbrast
och min mun sade
när jag var i nöd.
15 Jag vill bära fram feta brännoffer
och rök av baggar till dig,
jag vill offra både tjurar och bockar.
Sela
16 Kom och hör,
alla ni som vördar Gud!
Jag ska berätta
vad han gjort för min själ.
17 (J) Jag ropade till honom med min mun
och hade lovsång på min tunga.
18 (K) Hade jag haft ondska i mitt hjärta,
hade Herren inte hört mig.
19 Men Gud har verkligen hört,
han har lyssnat till min bön.
20 Lovad är Gud,
som inte har avvisat min bön
eller tagit sin nåd ifrån mig!
Önskan om Guds välsignelse
67 För körledaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.
2 (L) Må Gud vara nådig mot oss
och välsigna oss,
må han låta sitt ansikte
lysa över oss. Sela
3 (M) Då ska din väg bli känd på jorden,
din frälsning bland alla hednafolk.
4 (N) Folken ska tacka dig, Gud,
alla folk ska tacka dig.
5 (O) Folkslagen ska glädjas och jubla,
för du dömer folken rätt
och leder folkslagen på jorden.
Sela
6 Folken ska tacka dig, Gud,
alla folk ska tacka dig.
7 (P) Jorden ger sin gröda
och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Må Gud välsigna oss,
och må jordens alla ändar
vörda honom.
Sång över Babels kungs fall
14 (A) Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 (B) Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.
3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra, 4 (C) ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga:
"Vilket slut förtryckaren har fått!
Indrivningen av guld[a] är över.
5 (D) Herren bröt sönder de gudlösas stav,
härskarnas spira
6 som i grymhet slog folken
med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7 Hela jorden har fått vila och ro,
man brister ut i jubel.
8 Även cypresserna gläds över ditt fall,
likaså Libanons cedrar[b]:
’Nu när du ligger där
kommer ingen och hugger
ner oss.’
9 Dödsriket därnere
kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig
när du kommer.
Det väcker de avlidnas andar
för din skull,
jordens alla härskare,
och låter hednafolkens alla kungar
resa sig från sina troner.
10 Alla börjar de tala
och säger till dig:
’Du har också blivit maktlös som vi,
du har blivit som en av oss.’
11 (E) Din prakt for ner till dödsriket,
med dina harpors buller.
Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.
12 (F) Hur har du inte fallit från himlen,
du strålande stjärna,
du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld
till jorden,
du som slog ner folken till marken!
13 (G) Du sade i ditt hjärta:
’Jag ska stiga upp till himlen,
jag ska resa min tron
ovanför Guds stjärnor[c].
Jag ska sätta mig på mötesberget
längst upp i norr.[d]
14 Jag ska stiga upp
över molnens höjder,
jag ska bli som den Högste.’
15 (H) Men ner till dödsriket störtades du,
längst ner i graven.
16 De som ser dig stirrar på dig,
de granskar dig och säger:
’Är detta den man
som fick jorden att darra
och riken att skaka,
17 som gjorde jorden till en öken
och förstörde dess städer,
och som aldrig släppte hem
sina fångar?’
18 Folkens alla kungar
ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
19 men du är utkastad ur din grav
som en föraktad gren,
täckt av dräpta män
som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
Du är som ett förtrampat as.
20 Du ska inte få vila i en grav som de,
för du fördärvade ditt eget land
och dräpte ditt eget folk."
Förbrytarnas avkomma
ska man aldrig mer nämna.
21 Ordna ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De får inte resa sig
och ta över landet
och fylla jordens yta med städer.
22 (I) Jag ska resa mig mot dem,
säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel
både namn och överlevande,
både barn och ättlingar,
säger Herren.
23 (J) Jag ska göra det
till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
jag ska sopa bort det
med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.
Assyrien ska krossas
24 Herren Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, som jag har tänkt,
så ska det ske,
det jag beslutat ska bli verklighet.
25 (K) Jag ska krossa Assur i mitt land[e],
trampa ner honom på mina berg.
Då ska hans ok lyftas av dem,
hans börda lyftas från deras axlar.
26 Detta är det beslut
som är fattat om hela jorden,
detta är den hand
som är uträckt över alla folk.
27 (L) När Herren Sebaot har beslutat det,
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är uträckt,
vem kan då hindra den?
Profetia om Filisteen
28 (M) Året då kung Ahas dog[f] kom denna profetia:
29 (N) Gläd er inte, alla ni filisteer,
över att staven som slog er[g]
är bruten.
För från ormens rot
ska det komma en huggorm,
och dess avkomma
blir en vajande giftorm[h].
30 De utblottades förstfödda
ska finna bete,
de fattiga ska vila i trygghet.
Men din rot ska jag döda
genom svält,
de som blir kvar av dig ska dräpas.
31 (O) Jämra dig, du port!
Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land
smälter bort av ångest,
för ett rökmoln kommer norrifrån[i]
och ingen blir efter
i fiendernas led.
32 (P) Vad ska man svara
det främmande folkets
sändebud?
Att Herren har grundat Sion,
och där har de betryckta
i hans folk sin tillflykt.
2 (A) Lägg därför bort all slags ondska, falskhet, hyckleri, avund och förtal. 2 (B) Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken så att ni genom den växer upp till frälsning, 3 när ni nu har smakat att Herren är god.[a]
Ett heligt prästerskap
4 (C) Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. 5 (D) Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus. 6 (E) Det står ju i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den ska aldrig komma på skam.[b]
7 (F) För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten,[c] 8 (G) en stötesten och en klippa till fall.[d] De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem.
9 (H) Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar[e],[f] han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 (I) Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet[g] har nu fått barmhärtighet.
Ett nytt liv
11 (J) Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. 12 (K) Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.
13 (L) Underordna er alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både kejsaren som högste härskare 14 och ståthållarna[h], som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. 15 (M) Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. 16 (N) Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna Gud. 17 (O) Visa aktning för alla, älska era trossyskon, vörda Gud och ära kejsaren.
Kristus som föredöme och Frälsare
18 (P) Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda[i]. 19 (Q) Det är en nåd[j] när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt. 20 (R) Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda, då är det en nåd inför Gud.
21 (S) Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. 22 (T) Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun.[k] 23 (U) När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. 24 (V) Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. 25 (W) Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare[l].[m]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation