M’Cheyne Bible Reading Plan
6 Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sade till dem: ”Ta förbundsarken och låt sju präster bära sju basuner av bagghorn framför Herrens ark.” 7 Till folket sade han: ”Dra ut och tåga runt staden. Den beväpnade styrkan ska gå framför Herrens ark.”
8 När Josua hade sagt detta till folket, gick de sju prästerna som bar de sju basunerna av bagghorn i väg framför Herren och blåste i basunerna medan Herrens förbundsark följde efter dem. 9 Och den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i basunerna, och eftertruppen följde arken medan de blåste i basunerna. 10 Men Josua hade sagt till folket: ”Höj inget härskri, ge inget ljud ifrån er och säg inte ett ord förrän den dag jag säger till er att ropa. Då ska ni höja härskri.” 11 Han lät Herrens ark föras runt staden en gång. Sedan gick de in i lägret och stannade där över natten.
12 Nästa morgon steg Josua upp tidigt, och prästerna lyfte upp Herrens ark. 13 De sju prästerna som bar de sju basunerna av bagghorn framför Herrens ark gick hela tiden och blåste i basunerna. Den beväpnade styrkan gick framför dem, och eftertruppen följde Herrens ark medan man blåste i basunerna. 14 De tågade också andra dagen en gång runt staden och återvände sedan till lägret. Så gjorde de i sex dagar.
15 Men på sjunde dagen steg de upp tidigt, i gryningen, och tågade sedan runt staden sju gånger på samma sätt. Bara den dagen gick de sju gånger runt staden. 16 Den sjunde gången, när prästerna blåste i basunerna, sade Josua till folket: ”Höj ert härskri, för Herren har gett er staden! 17 (A) Staden och allt som är i den ska vigas[a] åt förintelse, det tillhör Herren. Låt bara den prostituerade Rahab och alla som är med henne i huset få leva, för hon gömde spejarna vi sände ut. 18 (B) Ni ska hålla er borta från det som är vigt åt förintelse, så att ni inte själva vigs åt förintelse. Om ni tar något av det vigda blir ni orsak till att Israels läger vigs åt förintelse och ni drar olycka över det. 19 (C) Men allt silver och guld och allt som är av koppar eller järn ska vara helgat åt Herren och gå till Herrens skattkammare.”
20 (D) Då höjde folket ett härskri, och man blåste i basunerna. När folket hörde basunljudet höjde de ett kraftigt härskri. Då störtade murarna samman och folket stormade in i staden, var och en rakt fram, och intog staden. 21 Med svärd vigde de allt som fanns i staden åt förintelse, män och kvinnor, unga och gamla, oxar, får och åsnor. 22 (E) Men till de båda männen som hade spejat i landet sade Josua: ”Gå in i den prostituerades hus och hämta ut kvinnan därifrån tillsammans med alla som tillhör henne, så som ni har lovat henne med ed.” 23 Då gick de unga spejarna in och hämtade ut Rahab och hennes far och mor, hennes bröder och alla som tillhörde henne. Hela hennes släkt hämtade de ut och lät dem stanna utanför Israels läger. 24 Men staden och allt som fanns i den brände de,[b] endast silvret och guldet och det som var av koppar eller järn lade de till skatten i Herrens hus. 25 Den prostituerade Rahab och hennes fars hus och alla som tillhörde henne lät Josua leva. Hon bor bland israeliterna än i dag, därför att hon gömde spejarna som Josua hade sänt för att speja vid Jeriko.
26 (F) Vid den tiden svor Josua en ed[c]. Han sade: ”Förbannad inför Herren är den man som tar sig för att bygga upp denna stad, Jeriko, på nytt. När han lägger dess grund ska det kosta honom hans förstfödde son, och när han sätter upp dess portar ska det kosta honom hans yngste son.”
27 Och Herren var med Josua, och ryktet om honom spred sig över hela landet.
Herrens stora under
135 [a]Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa det, ni Herrens tjänare
2 som står i Herrens hus,
i gårdarna till vår Guds hus!
3 [b]Prisa Herren, för Herren är god,
lovsjung hans namn,
för det är ljuvligt.
4 [c]Herren har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom.
5 [d]Jag vet att Herren är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 [e]Allt vad Herren vill,
det gör han i himlen och på jorden,
i haven och i alla djup.
7 [f]Han låter moln stiga
vid jordens ände,
han sänder blixtar med regn
och skickar ut vinden
från sina förråd.
8 [g]Han slog de förstfödda i Egypten,
både människor och boskap.
9 [h]Han sände tecken och under
mitt i dig, Egypten,
mot farao och alla hans tjänare.
10 [i]Han slog många folk[j]
och dödade mäktiga kungar –
11 [k]Sichon, amoreernas kung,
Og, Bashans kung,
och Kanaans alla riken –
12 [l]och gav deras land som arvedel,
till arvedel åt sitt folk Israel.
13 [m]Herre, ditt namn består för evigt,
Herre, ditt rykte
från släkte till släkte,
14 [n]för Herren ska döma sitt folk
och förbarma sig
över sina tjänare.
15 [o]Hednafolkens avgudar
är silver och guld,
verk av människohand.
16 De har mun men kan inte tala,
ögon men kan inte se,
17 öron men kan inte höra.
Ingen ande finns i deras mun.
18 De som har gjort dem blir som de,
likaså alla som litar till dem.
19 Israels hus, lova Herren!
Arons hus, lova Herren!
20 Levis hus, lova Herren!
Ni som vördar Herren,
lova Herren!
21 Lovad är Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
Evig är hans nåd
136 [p]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [q]Tacka gudarnas Gud,
evig är hans nåd.
3 [r]Tacka herrarnas Herre,
evig är hans nåd.
4 [s]Han ensam gör stora under,
evig är hans nåd.
5 [t]Han gjorde himlen med förstånd,
evig är hans nåd,
6 [u]han bredde ut jorden över vattnen,
evig är hans nåd,
7 [v]och gjorde de stora ljusen,
evig är hans nåd,
8 solen till att råda över dagen,
evig är hans nåd,
9 månen och stjärnorna
till att råda över natten,
evig är hans nåd.
10 [w]Han slog de förstfödda i Egypten,
evig är hans nåd,
11 [x]och förde Israel ut därifrån,
evig är hans nåd,
12 [y]med stark hand och utsträckt arm,
evig är hans nåd.
13 [z]Han delade Röda havet mitt itu,
evig är hans nåd,
14 och förde Israel igenom det,
evig är hans nåd,
15 men skingrade farao
och hans här i Röda havet,
evig är hans nåd.
16 Han förde sitt folk genom öknen,
evig är hans nåd,
17 [aa]han slog stora kungar,
evig är hans nåd,
18 och dräpte mäktiga kungar,
evig är hans nåd,
19 [ab]Sichon, amoreernas kung,
evig är hans nåd,
20 [ac]och Og, Bashans kung,
evig är hans nåd,
21 [ad]och gav deras land som arvedel,
evig är hans nåd,
22 som arvedel åt sin tjänare Israel,
evig är hans nåd.
23 [ae]Han tänkte på oss i vår förnedring,
evig är hans nåd,
24 och ryckte oss
ur våra fienders våld,
evig är hans nåd.
25 [af]Han ger mat åt allt levande,
evig är hans nåd.
26 Tacka himlens Gud,
evig är hans nåd!
De avfälligas slut och det nya Sion
66 (A) Så säger Herren:
Himlen är min tron
och jorden är mina fötters pall.
Vad för ett hus
kan ni bygga åt mig,
vad för en plats där jag kan vila?[a]
2 (B) Allt detta har min hand gjort
så att det blev till, säger Herren.
Jag ser till den som är betryckt
och har en förkrossad ande,
som fruktar mitt ord.
3 Den som slaktar en oxe
är som en som dödar
en människa,
den som offrar ett lamm
är som en som bryter nacken
på en hund,
den som bär fram ett matoffer
är som en som bär fram svinblod[b],
den som offrar rökelse
är som den som hyllar en avgud.
De har valt att gå sina egna vägar
och har sin själs glädje
i sina vidrigheter.
4 (C) Därför ska också jag
välja deras ofärd
och låta det de fruktar
drabba dem.
För jag ropade, men ingen svarade,
jag talade, men ingen lyssnade.
De gjorde det som var ont
i mina ögon,
de valde det
som misshagade mig.
5 (D) Hör Herrens ord,
ni som fruktar hans ord!
Era bröder som hatar er
och stöter bort er
för mitt namns skull,
de säger:
"Herren kan visa sin härlighet
så att vi får se er glädje!"
Men de ska få skämmas.
6 Hör hur det larmar i staden,
hör rösten[c] från templet,
rösten av Herren
som ger sina fiender
vad de förtjänar!
7 (E) Innan Sion har känt några värkar
föder hon,
innan hon känt någon vånda
har hon fött en son.
8 Vem har hört något sådant,
vem har sett något liknande?
Kan ett land komma till liv
på en enda dag,
eller ett folk födas på ett ögonblick,
eftersom Sion föder sina barn
redan när värkarna börjar?
9 Skulle jag öppna moderlivet
men inte låta födseln ske?
säger Herren.
Eller skulle jag som låter födseln ske
sedan hålla tillbaka barnet?
säger din Gud.
10 (F) Gläd er med Jerusalem,
fröjda er med henne,
alla ni som älskar henne!
Jubla högt med henne,
alla ni som har sörjt över henne,
11 så att ni får dia er mätta
vid hennes trösterika bröst,
suga och njuta av
hennes härliga rikedom[d].
12 (G) För så säger Herren:
Se, jag leder frid till henne
som en flod
och folkens härlighet
som en översvämmande älv.
Ni ska få dia
och bli burna på höften
och sitta i knäet och bli smekta[e].
13 (H) Som en mor tröstar sitt barn
ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni få tröst.
14 (I) När ni får se det
ska era hjärtan glädjas,
era ben[f] ska få liv
likt spirande gräs.
Herrens hand ska bli känd
för hans tjänare,
men hans fiender
får känna hans vrede.
15 (J) För se,
Herren ska komma med eld,
och hans vagnar är
som en stormvind.
Han låter sin vrede drabba
med hetta
och sitt straff med eldslågor,
16 (K) för med eld och med sitt svärd
ska Herren gå till rätta
med alla människor,
och många ska bli slagna av Herren.
17 (L) De som inviger och renar sig
för att gå in i trädgårdarna,
anförda av en som står i mitten,
de som äter svinkött
och annat avskyvärt och möss,
de ska alla förgås, säger Herren.
18 (M) Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag ska samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet. 19 (N) Jag ska sätta ett tecken bland dem. Några av dem som blir räddade ska jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarshish, till Pul och Lud, bågskyttefolken[g], till Tubal[h] och Grekland[i], till kustländerna i fjärran som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De ska förkunna min härlighet bland hednafolken. 20 (O) De ska som en offergåva åt Herren föra ut alla era bröder från alla hednafolk på hästar, vagnar och kärror[j], på mulåsnor och dromedarer upp till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk för fram offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 (P) Och några av dem ska jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.
22 (Q) För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren. 23 (R) Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag ska alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 (S) Och de ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska inte dö och deras eld ska inte släckas. De ska vara en vämjelse för alla människor.
Johannes Döparens död
14 (A) Vid den tiden fick landsfursten Herodes[a] höra ryktet om Jesus, 2 och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda, och det är därför dessa krafter verkar i honom."
3 (B) Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias[b], hustru till hans bror Filippus. 4 Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet[c] för dig att ha henne." 5 (C) Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket eftersom de ansåg att Johannes var en profet.
6 Så kom Herodes födelsedag. Herodias dotter dansade inför gästerna, och Herodes blev så förtjust 7 att han lovade med ed att han skulle ge henne vad hon än bad om. 8 Hon uppmanades då av sin mor att säga: "Ge mig Johannes Döparens huvud här på ett fat!"
9 Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det. 10 Han lät halshugga Johannes i fängelset. 11 Johannes huvud bars in på ett fat och gavs åt flickan, och hon bar det till sin mor.
12 Johannes lärjungar kom och hämtade den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade det för Jesus.
Jesus mättar fem tusen
13 (D) När Jesus hörde detta, drog han sig undan därifrån med båt till en öde plats där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna. 14 När han steg ur båten såg han en stor skara människor, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.
15 (E) På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. Skicka i väg folket så att de kan gå bort till byarna och köpa sig mat." 16 Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta." 17 De svarade: "Vi har inget annat här än fem bröd och två fiskar." 18 Han sade: "Hämta dem hit till mig."
19 Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud[d], bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. 20 Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med bitarna som blivit över. 21 De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
22 (F) Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. 23 (G) När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be.
När det blev kväll var han ensam där. 24 Båten var redan långt[e] från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. 25 Mot slutet av natten[f] kom Jesus till dem, gående på sjön. 26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla. 27 Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag[g]. Var inte rädda."
28 Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." 29 Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30 (H) Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" 31 Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" 32 De steg i båten och vinden lade sig. 33 (I) Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"
Sjuka förs till Jesus
34 När de hade kommit över sjön lade de till i trakten av Gennesaret. 35 Männen på platsen kände igen honom och sände ut bud i hela området, och man förde till honom alla som var sjuka 36 (J) och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation