M’Cheyne Bible Reading Plan

Benjamin reser till Josef

43 Men svälten var fruktansvärd i landet. ² När säden som de hade fört med sig från Egypten var slut, sa fadern till dem: ”Res dit igen och köp lite mat åt oss!”

³ Men Juda^[a] sa till honom: ”Mannen menade allvar när han sa: ’Kom inte tillbaka till mig igen utan er bror!’ ⁴ Låter du vår bror följa med oss, så reser vi för att köpa säd åt dig. ⁵ Men om du inte låter honom följa med, kan vi inte resa. Mannen sa ju till oss att vi inte fick komma tillbaka till honom utan vår bror.”

⁶ ”Varför gjorde ni detta mot mig att ni berättade att ni hade en bror till?” sa Israel. ⁷ ”Mannen frågade noga om vår familj”, svarade de. ”Han ville veta om vår far fortfarande levde, och han frågade om vi hade ytterligare någon bror, och därför berättade vi det för honom. Hur kunde vi veta att han skulle säga: ’För hit er bror?’ ”

⁸ Juda sa till sin far: ”Skicka pojken med mig, så att vi kan ge oss av och så får överleva, annars kommer vi att dö av svält allihop, både vi och våra barn. ⁹ Jag garanterar hans trygghet. Du får hålla mig personligen ansvarig för honom. Om jag inte för honom tillbaka, så bär jag skulden inför dig resten av livet. ¹⁰ Hade vi inte dröjt så här, skulle vi redan ha hunnit tillbaka för andra gången.”

¹¹ Till slut sa deras far Israel till dem: ”Om det inte går att undvika så gör så här: ta landets bästa produkter i era säckar som gåva åt den där mannen, lite balsam, lite honung, dragantgummi, myrra, pistagenötter och mandlar. ^{[b] 12} Ta med er dubbelt så mycket pengar, så att ni kan betala tillbaka det som fanns i säckarna, eftersom det förmodligen berodde på ett misstag, ¹³ och ta er bror och res iväg. ¹⁴ Måtte Gud den Väldige låta mannen visa barmhärtighet mot er, så att han låter er andre bror och Benjamin följa med er tillbaka! Men om jag måste förlora mina barn, så får det bli som det blir.”

¹⁵ Då tog de med sig gåvorna och dubbelt så mycket pengar som förra gången och även sin bror Benjamin. De skyndade sig att komma fram till Egypten, där de fick träda fram inför Josef.

¹⁶ När Josef såg att Benjamin var med dem, sa han till sin närmaste man: ”Ta med dessa män hem till mig, slakta djur och laga maten, för de ska äta middag tillsammans med mig.” ¹⁷ Mannen gjorde som han blev tillsagd och tog dem med sig till Josefs hus.

¹⁸ Bröderna blev rädda när de fördes dit. ”Det är för att pengarna låg i säckarna förra gången som vi nu förs hit”, tänkte de. ”Nu kommer han att anfalla oss och övermanna oss. Sedan kommer han att göra oss till slavar och ta våra åsnor.”

¹⁹ De gick fram till Josefs närmaste man vid ingången till Josefs hus och talade till honom: ²⁰ ”Hör på oss, herre. När vi hade varit här första gången för att köpa mat, ²¹ stannade vi över natten på vägen och öppnade våra säckar. Då fann vi att alla pengarna som vi betalt för säden låg överst i säckarna. Här är de. Vi har tagit dem med oss tillbaka, ²² tillsammans med ytterligare pengar för att köpa säd. Vi vet inte vem som kan ha lagt pengarna i säckarna.” ²³ ”Oroa er inte för det”, sa Josefs närmaste man till dem. ”Ni behöver inte vara rädda. Er Gud, er fars Gud har gett er en skatt i era säckar. Jag fick betalt för säden.”

Sedan förde mannen ut Simon till dem. ²⁴ Mannen visade dem in i huset, och de fick vatten att tvätta fötterna med, och deras åsnor fick foder. ²⁵ De tog sedan fram sina gåvor till Josef som skulle komma vid middagstiden, för de hade fått veta att de skulle äta där. ²⁶ När Josef kom hem, gav de honom gåvorna som de fört med sig till huset och bugade sig djupt inför honom.

²⁷ Han frågade hur de hade haft det och tillade: ”Och hur mår er gamle far, som ni berättade om? Lever han fortfarande?” ²⁸ ”Ja”, svarade de. ”Vår far, din tjänare, lever och mår bra.” Sedan bugade de sig djupt inför honom igen.

²⁹ Josef såg på sin bror, sin mors son Benjamin och frågade: ”Är det här er yngste bror, som ni berättade om? Måtte Gud vara nådig mot dig, min son!” ³⁰ Sedan gick Josef snabbt ut därifrån, för han överväldigades av kärlek till sin bror och blev tvungen att hitta ett ställe där han kunde gråta. Han gick till sitt privata rum och grät där. ³¹ Sedan tvättade han ansiktet och kom ut och försökte behärska sig och befallde att maten skulle serveras.

³² Josef åt för sig själv, hans bröder serverades vid ett annat bord och egypterna vid ännu ett annat. Egypterna kunde nämligen inte äta tillsammans med hebréer, för det skulle ha varit avskyvärt för dem. ³³ Bröderna satt mitt emot Josef i åldersordning, från den äldste till den yngste. De såg förvånade på varandra.

³⁴ Maten serverades åt dem från hans eget bord. Han gav den största portionen till Benjamin – fem gånger så mycket som till någon av de andra. De åt och drack glatt tillsammans.

Jesus talar om framtiden

(Matt 24:1-22; Luk 21:5-24)

13 När Jesus sedan lämnade templet sa en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och fantastiska byggnader!”

² Jesus svarade: ”Alla dessa stora byggnader som du nu ser kommer att jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”

³ När han senare satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom frågade de: ⁴ ”Berätta för oss, när ska detta hända? Vad blir tecknet på att den tid har kommit då allt detta ska gå i uppfyllelse?”

⁵ Då sa Jesus till dem: ”Se upp så att ingen lurar er. ⁶ Många ska komma i mitt namn och säga: ’Det är jag’, och de ska leda många vilse. ⁷ Och när ni får höra om krig och rykten om krig, så låt er inte skrämmas. Det måste ske, men det betyder inte att slutet har kommit.

⁸ Folk och länder ska resa sig mot varandra. Det blir jordbävningar på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Men detta är bara början på födslovärkarna.

⁹ Var på er vakt! Man ska arrestera er och dra er inför domstolar, och ni ska bli misshandlade i synagogorna^[a]. Och ni ska för min skull få stå inför kungar och makthavare, som vittnen inför dem. ¹⁰ Evangeliet ska först predikas för alla folk. ¹¹ När ni arresteras och utlämnas behöver ni inte oroa er för vad ni ska säga. Säg bara det ni får att säga just då, för det är inte ni som talar, utan den heliga Anden. ¹² Syskon ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar sina barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem. ¹³ Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.^[b]

¹⁴ När ni ser ’den vanhelgande skändligheten’ stå där den inte borde (må den som läser detta förstå det)^[c], då ska de som är i Judeen fly upp i bergen. ¹⁵ Den som är uppe på taket^[d] får inte gå ner till huset för att hämta något, ¹⁶ och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka för att hämta kläder.

¹⁷ Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! ¹⁸ Be att detta inte behöver ske på vintern, ¹⁹ för den tidens lidande ska bli så svårt att inget liknande har inträffat, från den dag Gud skapade världen och till nu, och inte heller senare kommer att inträffa. ²⁰ Om Herren inte hade förkortat den tiden, skulle ingen räddas. Men nu har han förkortat tiden för sina utvaldas skull.

När Jesus kommer tillbaka

(Matt 24:23-35; Luk 21:25-33)

²¹ Om någon då säger till er: ’Här är Messias’, eller: ’Där är han’, så tro honom inte! ²² Falska messiaser och falska profeter ska komma och göra tecken och under för att om möjligt lura de utvalda.

²³ Men var på er vakt! Se, jag har varnat er för allt i förväg!

²⁴ Men i de dagarna, efter den tidens lidande,

²⁶ Då ska man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet.^{[f] 27} Han ska sända ut sina änglar, och han ska samla ihop sina utvalda från alla väderstreck, från jordens gräns till himlens gräns.

Liknelsen om fikonträdet

²⁸ Lär er en liknelse från fikonträdet: när kvisten blir mjuk och löven börjar spricka ut, då vet ni att sommaren snart är här. ²⁹ På samma sätt kan ni veta, när ni ser detta hända, att det är nära, utanför dörren.

³⁰ Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.^{[g] 31} Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.

Var beredda

(Matt 24:36-51; Luk 21:34-36)

³² Ingen känner till dagen eller timmen, inte ens änglarna i himlen, eller ens Sonen. Bara Fadern vet det. ³³ Var därför beredda och håll er vakna, eftersom ni inte vet när den tiden kommer.

³⁴ Det blir som när en man har rest bort. Han har överlåtit ansvaret för huset åt sina tjänare. Var och en har fått sin uppgift, och portvakten order om att hålla sig vaken och beredd.

³⁵ Håll er därför vakna, för ni vet inte när husets herre kommer! Kanske blir det på kvällen eller vid midnatt eller strax före gryningen eller tidigt på morgonen. ³⁶ Låt honom inte komma över er helt plötsligt och hitta er sovande. ³⁷ Det jag säger er här gäller alla: håll er vakna!”

Job svarar Bildad

9 Då svarade Job:

Goda medborgare

13 Var och en ska underordna sig de styrande myndigheterna, för de är tillsatta av Gud. Det finns ingen myndighet som inte är av Gud, och alla har de fått sin makt av Gud.^{[a] 2} Den som sätter sig upp mot en myndighet sätter sig därför upp mot Guds ordning och kommer att bli straffad. ³ De styrande är ju inte ett hot mot den som gör det som är gott, utan mot den som gör det som är ont. Om du vill slippa att vara rädd för myndigheterna, så gör det som är gott. Då kan du få beröm av dem. ⁴ Myndigheten är ditsatt av Gud för att hjälpa dig till det goda. Men om du gör det som är ont, måste du naturligtvis vara rädd, för myndigheten bär inte sitt vapen förgäves utan är Guds tjänare för vreden, för att straffa den som gör det onda. ⁵ Därför ska man alltså underordna sig myndigheterna, dels för vredens skull, dels för samvetets skull.

⁶ Det är ju också därför ni betalar skatt, för myndigheterna är Guds tjänare som utför det arbete de är satta att göra. ⁷ Betala till alla det ni är skyldiga att ge dem, både skatter och andra avgifter, och visa respekt och vördnad.

Det viktigaste budet

⁸ Var inte skyldiga någon någonting annat än att älska varandra. Den som älskar sin medmänniska uppfyller lagen. ⁹ Buden: ”Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär,” och alla andra bud, kan ju sammanfattas i ett enda: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”^{[b] 10} Kärleken gör inte medmänniskan något ont. Det är därför kärleken är lagens uppfyllelse.

¹¹ Ni vet ju att den tid vi har kvar är begränsad. Vakna upp, för vår räddning är närmare nu än när vi först började tro. ¹² Natten är snart slut, och dagen närmar sig. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och i stället ta på oss ljusets rustning. ¹³ Låt oss leva i värdighet, på ett sätt som tål dagsljuset, och inte i vilda fester och drickande, inte i sexuell omoral och omoral, inte i strider och avund. ¹⁴ Klä er i Herren Jesus Kristus. Bli inte så upptagna med att sköta om er kropp att begären väcks.