M’Cheyne Bible Reading Plan
Hiskias sjukdom
20 (A) Vid den tiden[a] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: ”Så säger Herren: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna.” 2 (B) Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 ”O, Herre, kom ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon.” Och Hiskia grät mycket.
4 Innan Jesaja hunnit ut ur den inre staden, kom Herrens ord till honom. Han sade: 5 (C) ”Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska göra dig frisk[b]. I övermorgon ska du få gå upp till Herrens hus. 6 (D) Jag ska lägga femton år till din livstid. Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand. Jag ska beskydda denna stad för min skull och för min tjänare Davids skull.” 7 (E) Jesaja sade: ”Hämta en fikonkaka.” Då hämtade man en fikonkaka och lade den på bölden, och han blev frisk.
8 (F) Och Hiskia sade till Jesaja: ”Vad är tecknet på att Herren ska göra mig frisk, så att jag i övermorgon får gå upp till Herrens hus?” 9 Jesaja svarade: ”Detta ska för dig vara tecknet från Herren på att Herren ska göra vad han har sagt: Ska skuggan gå tio steg framåt eller ska den gå tio steg tillbaka?” 10 Hiskia sade: ”Det är lätt för skuggan att sträcka sig tio steg framåt. Nej, låt den i stället gå tio steg tillbaka.” 11 Då ropade profeten Jesaja till Herren, och han lät skuggan gå tillbaka de tio steg som den redan hade gått på Ahas trappa[c].
Sändebud kommer från Babel
12 (G) Vid den tiden sände Babels kung Merodak-Baladan[d], Baladans son, brev och en gåva till Hiskia, för han hade fått höra att Hiskia varit sjuk. 13 När Hiskia hade hört på dem, visade han dem hela sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller något annat i hans ägo som han inte visade dem.
14 Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: ”Vad sade de där männen? Varifrån kom de till dig?” Hiskia svarade: ”De kom från ett avlägset land, från Babel.” 15 Jesaja frågade: ”Vad har de sett i ditt hus?” Hiskia svarade: ”De fick se allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte låtit dem se.”
16 Då sade Jesaja till Hiskia: ”Hör Herrens ord: 17 (H) Se, dagar ska komma då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag ska föras bort till Babel. Ingenting ska bli kvar, säger Herren. 18 (I) Och man ska ta några av de söner[e] som ska utgå från dig och som du kommer att föda, och de ska bli hovmän i den babyloniske kungens palats.” 19 Hiskia sade till Jesaja: ”Det är ett gott Herrens ord du har talat.” Han tänkte: ”Det blir ju fred och trygghet under min livstid.”
20 Vad som mer finns att säga om Hiskia och alla hans bedrifter, om hur han anlade dammen och vattenledningen[f] och ledde vatten in i staden, det är skrivet i Juda kungars krönika. 21 Hiskia gick till vila hos sina fäder och hans son Manasse blev kung efter honom.
2 Därför måste vi så mycket mer ta vara på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. 2 (A) För om redan det ord som gavs genom änglar[a] stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, 3 (B) hur ska då vi komma undan om vi inte bryr oss om en sådan frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades sedan för oss av dem som hade hört honom. 4 (C) Även Gud gav sitt vittnesbörd, genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den helige Ande efter sin vilja.
Guds Son i ringhet
5 (D) Det är inte under änglar han har lagt den kommande världen som vi talar om. 6 På ett ställe har någon vittnat:[b]
Vad är då en människa
att du tänker på henne,
eller en Människoson
att du tar hand om honom?
7 En liten tid lät du honom
vara lägre än änglarna,
med härlighet och ära
krönte du honom.
8 (E) Allt lade du under hans fötter.
När han lade allt under honom utelämnade han inget, allt skulle vara lagt under honom. Än ser vi inte att allt är lagt under honom. 9 (F) Men vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna, nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd[c] skulle han smaka döden i allas ställe.
10 (G) För när Gud, för vilken och genom vilken allt är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han genom lidande fullkomna honom som för dem till frälsning.[d] 11 (H) Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far[e]. Därför skäms han inte för att kalla dem bröder, 12 när han säger: Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig.[f] 13 (I) Han säger också: Jag ska förtrösta på honom, och dessutom: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.[g]
14 (J) När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt[h] del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen, 15 (K) och befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv. 16 (L) Det är ju inte änglar han tar sig an, utan Abrahams barn. 17 (M) Därför måste han bli lik sina bröder i allt, för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. 18 (N) Genom att han själv har fått lida och blivit frestad[i] kan han hjälpa dem som frestas.
Israels avguderi och otacksamhet
13 (A) När Efraim talade
darrade man,
han upphöjde sig själv i Israel.
Men han drog skuld över sig
genom Baal och dog.
2 (B) Ändå fortsätter de att synda.
De gjuter sig avgudabilder
av sitt silver,
avgudar efter sitt eget förstånd,
alltsammans verk
av hantverkare.
Folk säger om dem:
”De offrar människor,
de kysser kalvar[a].”
3 (C) Därför ska de bli som morgondis,
som dagg som tidigt försvinner,
som agnar som blåser bort
från tröskplatsen
och som rök från en skorsten.
4 (D) Jag är Herren din Gud
alltsedan du var i Egyptens land.
Du ska inte veta av
någon annan Gud än mig,
och det finns ingen annan frälsare
än jag.
5 (E) Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
6 (F) Men ju bättre bete de fick,
desto mättare blev de,
och när de var mätta
blev deras hjärtan högmodiga,
och därför glömde de mig.
7 (G) Då blev jag som ett lejon för dem,
jag lurar som en leopard
vid vägen.
8 (H) Jag kommer över dem som en
björnhona som mist sina ungar.
Jag river upp deras bröstkorg
och slukar dem där
som en lejonhona.
Markens vilddjur
ska slita dem i stycken.
9 (I) Det är ditt fördärv, Israel,
att du är emot mig, din hjälp.
10 (J) Var är din kung?
Var är den som skulle rädda dig
i alla dina städer?
Och var är dina domare,
du som sade:
Ge mig en kung och furstar?
11 (K) Jag gav dig en kung i min vrede,
och i min vrede tar jag bort honom.
12 (L) Efraims skuld är samlad
som i en pung,
och hans synd är i förvar.
13 (M) Födslovärkar ska drabba honom,
men han är en oförståndig son:
han kommer inte fram
ur moderlivet
när tiden är inne.
14 Från dödsrikets våld
ska jag friköpa dem,
från döden
ska jag återlösa dem.
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din udd[b]?
Ånger är fördold för mina ögon.
15 (N) Bäst han frodas bland sina bröder
ska det komma en östanvind,
en Herrens vind
som blåser upp från öknen.
Då ska hans brunn torka ut
och hans källa sina.
Vinden ska röva bort
alla dyrbarheter
ur skattkammaren.
Vid Babels floder
137 Vid Babels floder,
där satt vi och grät
när vi tänkte på Sion.
2 Där i pilträden
hängde vi våra harpor,
3 för våra fångvaktare
bad oss sjunga,
våra plågare[a]
bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur kan vi sjunga Herrens sång
i främmande land?
5 Glömmer jag dig, Jerusalem,
då ska min högra hand
glömma att spela.[b]
6 Låt min tunga fastna i gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte har Jerusalem
som min högsta glädje.
7 [c]Herre, tänk på Jerusalems dag
då Edoms barn ropade:
"Riv, riv ner ända till grunden!"
8 [d]Dotter Babel, du fördärvade[e],
lycklig är den som får ge dig
för det du har gjort mot oss.
9 [f]Lycklig är den
som får gripa dina späda barn
och krossa dem mot klippan.
Tacksamhet för Herrens hjälp
138 [g]Av David.
Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
lovsjunga dig inför gudarna.
2 [h]Jag vill tillbe inför ditt heliga tempel
och prisa ditt namn
för din nåd och din sanning,
för du har gjort ditt ord
och ditt namn större än allt.
3 [i]När jag ropade svarade du mig,
du gav mig frimodighet
och kraft i min själ.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation